Theodore Bone Crusher – Who Are We? (391 views?! This youtube is some bullshit edit, but that Theodore Unit album had tracks. Ghost and Trife throwing darts over a grimy beat, grimier chorus provided by Bonecrusher.)
Mobb Deep f. Eightball – Where Ya From
(Laidback New York traditionalism, but Eighball seems well and comfortable in the mix.)
Fat Joe Big Pun Eightball – Heavyweights
(Huge beat. Pun’s verse is like the foulest ever.)
Cormega f. Lil Wayne – Who Can I Trust?
(True to his renegade nature Mega collaborated with Lil Wayne way back when he wasn’t even hot.)
2010 är internetvideon det bästa och billigaste sättet att nå ut, och det vanligaste sättet för folk att upptäcka ny musik på (gissar jag).
Således kom det en hel del grymma videos i år.
Action Bronson – Imported Goods, Shiraz
Rare loops. Raffinerade gourmet-raps. De här två videona ägde 2010. Det här är the soundtrack of winning – det den rödskäggige Action Bronson gör dag ut, dag in. Felet många nya rappare gör är att de så skitnödigt swaggar och self-promotar sig själva för att sedan i studion snegla på vad som säljer för tillfället. Koncentrera er på musiken, ta det lugnt, have fun, och remember that a good product sells itself.
Lil B f. Andy Milonakis – Hoes on my D***
2010 såg vi Lil B och Andy Milonakis med Los Angeles vid sina fötter. “Young Ted Danson” är i sitt element tillsammans med den ännu yngre TV-komikern. En påminnelse om hur mycket humor det är i många av Lil B:s låtar.
Main Attrakionz – Legion Of Doom
Ett dussin andra M.A.-videos skulle kunna sitta här, men Legion Of Doom är nog den mest representativa.
Waka Flocka Flame – Bustin At Em
Word to the Cohen Brothers.
Meyhem Lauren – Got The Fever, Its Like
New York-rap mår bevisligen bäst när man utan skam bygger vidare på det förflutna – standing on the shoulders of giants vidrör man fortfarande stjärnhimlen. (Meyhems andra videos är för övrigt kraftigt amatöriga, flera divisioner under de här två.)
Stor – Allt vi gjort
Den här videon förkroppsligar Stors rader från Min Freestyle… “så länge jag lever, en sådan heder, jag passar vidare och börjar dela med mig…” Slutet när de blickar ut från hustaket ger mig rysningar. “Rappare skriver texter, ST skriver historia…“
Mofo f. Sick Art – Shook Ones 2010
Tillbaks till gatan med Shook Ones II-instrumentalen, en 15-årig gästrappare och en iPhone-filmad video. Mofos kanske tyngsta vers hittills.
Labyrint – Kärleken
Labyrint har haft ett lugnt år, men den här videon är på samma höga nivå med vad de presterat förut.
Danny Brown – Re-Up I den andra videon står Danny och rappar obesvärat medan nåt crackhead står och river ut kopparrör från hans kök, vilket såklart är en för hiphopen välbehövlig dos av sjuk verklighet, men jag gillar det här beatet mer. Vad är det han halsar egentligen? Svedka? Är det hemlig svensk fulvodka, eller vad? (The Hybrid-skivan har även andra riktigt bra grejer.)
Yelawolf – I Just Wanna Party f. Gucci Mane, Pop The Trunk
House party-känslan mer än låten i sig. “I’m drunk as Paul McCartney“. Och Pop The Trunk vinner i sin lågmälda realism och hotfulla vardaglighet lätt över annan gun talk som musikindustrin sprutar ut.
Earl Sweatshirt – Earl
För ett år sedan kände ingen alls till OFWGKTA, och nu när man söker youtube på namnet Earl, så är detta det första som kommer upp. “Knock blunt ashes in their caskets and laugh it off…” Hur kan han rappa så bra, så liten? “Try talking on your blog with your fucking arms cut off….“
Mohammed Ali – Kan Nån Ringa 112
Kanske mer än någon annan i det här urvalet tillhör Mohammed Ali de artister som dels kan säga något om samhällets utveckling och samtidigt verkligen nå ut, och dels kan ta den här musiken till en ny nivå, musikaliskt. Videon är också helt next level. Det där jävla torget i Stockholm i ruiner!
http://www.youtube.com/watch?v=U8lo2RrdvPc
Z-Ro – Freestyle
Ok, ingen “video”, men nästan årets bästa video. Den här låten måste släppas snart.
Det här är ett av de hårdaste beatsen. Ren bakgatssplatter. Prodigy är som vanligt det passande soundtrack för att dra i sig sur ganja och Wikileaks-dokument. Och N.O.R.E. reppar hooken alldeles utmärkt för de som håller skjutjärn.
Det enda övriga jag känner igen från Hangmen 3:s katalog är lika hårda och textmässigt skogstäta Verbal Grafitti från Cormegas The True Meaning, den starka uppföljaren till 00-talets bästa skiva.
Inget låter lika mycket 2010 som Prodigy. En video för att runda av.
Lil B har alltså gjort en låt med Cormega, något som vi har efterfrågat en längre tid. QB-rapparen lägger tyvärr ingen vers, bara lite random snack, mest för syns skull. Seriöst, hoppa in i studion med en bra producent. Synergieffekten skulle vara att Cormega spottade hungrigare, och lilla B lade ner mer tid på sina rader.
Vem förutom Lil B har modet att röra om i en av musikvärldens mest homofobiska och misogyna grytor?
Och vem utav det gamla gardet är smart nog att uppfatta och erkänna den 20-årige rapparens vision och intelligens? I’ll tell you who, världens bästa rappare, that’s who.
LILBTHEBASEDGOD IM FOLLOWED BY AROUND 33 THOUSAND, I FOLLOW AROUND 33 THOUSAND, I HAV TWEETED AROUND 33 THOUSAND #BASED#BASED ERYTAHNG BASED!!!
There are still legends living very comfortably as middle level rap stars, maintaining a following without ever compromising their artistic integrity (favorite examples: Cormega, Sean Price, Ill Bill), but the traditional rapper traditionally fits badly into this new paradigm of rap production. Lil B on the other hand – with a hundred Myspaces, almost the double in youtubes, 24 hours a day online, spreading viruslike – lives the Age Of Information like few others.
Every man has two sides. The balance between them needs to be #based. A dualism as brilliantly explored in The Bible, I’m God and I’m The Devil as in Sabac Red’s underground classic Positive And Negative.
Honesty is gold in the attention economy. That’s what makes Lil B a billionaire even when wearing dirty vans.
LILBTHEBASEDGODall the hate i will throw it in a pot. and use that as salt and peper and I will cook till my death. in my kitchen alone in tiny pants
stewarthome1 The three r’s of postmodernism – repetition, repetition, repetition!
It’s not unrealistic to assume that Lil B:s repeated use of Bitch and Hoes On My Dick and Suck My Dick is a deconstructionist strategy of sorts. Like geeks do with geek and niggers do with nigger. Repetition changes meaning. Every copy gets a different character. In a retweeting of a female fan’s tweet I feel like I’m seeing a hidden agenda of subverting hiphop’s misogyny and homophobia:
We heard that somewhere before, right? UGK sampled it for their comeback single Int’l Players Anthem (I Choose You), featuring Outkast. Even though it’s a good song, it was already played out by then, in my opinion, having been sampled with more heart on Mathematics’ Pimpology 101, featuring Buddah Bless, and before that on Project Pat’s Choose U. But I knew I’d heard that soulful backdrop somewhere even before that. Who was first with it? Mega Montana – and I have to say that he was more creative with it, too; instead of schooling the listeners how to trick women into prostitution and taking their money, his subject was pimping the pen.
Other songs of Willie Hutch’s been sampled before. You might recognize these two?
