Aug 032014
 

Typ gangsta rap tillbaks till rötterna. Mindre Rick Ross, mer random Compton-unge med crack stashat i BMX-styret, nerkokat från skiten som den verklige Rick Ross köpte från CIA-agenter.

Mer den apokalyptiska stämningen hos Chief Keef et al, med Black Disciples utbytt mot Comando Vermelho (de stora gängen i Rio De Janeiro sponsrar faktiskt – genom att anordna konserter och trycka cd-skivor – den här väldigt förbjudna funken).

Trasigt, och varje MC har nåt tragiskt i rösten. De här unga killarna låter gamla, som sorgsna samba-gubbar som sett för mycket. Musiklaiskt är det mindre Young Chop än en slags Autechre-version av baile funk. Och det är något jamaicanskt över hur snarlika och utbytbara dessa beats är.

Oct 072012
 

After all, there’s almost an hour left of Soul Sunday; four of his best songs, performed to perfection.

The musicians bring out a certain rawness of these songs live. The drums sound nasty.

Tim Maia sings like possessed, with lazer in his eyes, coke in his nose, weed in his lungs, whiskey in his gut, fire coming out his pharynx, as if his life depended on him squeezing every last drop of emotional juice out of his material.

Truly inspired and inspirational, this shit right here.

Oct 042012
 

… it aint cool there… and even less in Rhodesia!

This whole clip just breathes class, showmanship, utter seriousness… peaking with Maia himself on the flute solo at the end.

This forces me to bring back this other live performance, where the world’s greatest singer blacks out behind the drums halfway in. True skills. True feelings.

Apr 162012
 

Det tyckte jag när jag köpte den för snart tjugo år sedan. Det tycker jag fortfarande.

Den där omtalade Coachella-konserten var förutom låtarna från Doggystyle ganska slätstruken, med några rejäla lågvattenmärken i form av en slags virtuell zombie-version av 2pac “live” på scen, Eminem-gästande I Need A Doctor, och ett elgitarr-outro på avslutande Still D.R.E..

Noiset, energin och agressionen från Public Enemy och N.W.A. är inte mycket mot Waka Flocka och Chief Keef. Bomb Squad låter märkbart mesiga när man spelar Bring The Noise jämte Hard In The Paint.

Men ingen ny rap lyckas utstrålar samma cool som Snoop.

Mac Dre, E-40, Too Short, Pimp C och Max B äger visserligen något av samma magnetism och obesvärade stjärnkvalitéer. Men de saknar ett mästerverk i höjd med Doggystyle.

Who Am I?, Gin And Juice och G-Funk Intro och The Shiznit är ännu idag de första låtarna som slängs på om jag råkar köra bil. Den där tvärtjocka, gummiliknande basen som fyller varenda kubikcentimeter av kupén, uppgraderad och förfinad från Parliament och Zapp, är för mig, tillsammans med 808:ans kicks och koklockor, det viktigaste ljudet i musikhistorien.

Några osläppta grejer från Doggystyle-tiden nedan, som ensamma utklassar resten av Snoops karriär:

Mar 202012
 


For your listening pleasure, just some random Brazilian funk, soul, samba, tropicalia that I fuxx with.

Put on Google Translate and read what I’ve already written about Tim Maia, or if you’re not very good at reading just snatch
my collection of Tim Maia-songs right here.

Feb 162012
 

Yeah, I’m late on this… but it’s The Bay Area showing true love to the early eighties life style. First time I’ve seen The Jacka crack a smile in a video.

Italian sportswear represented thoroughly.

Also found this video from the same project – 2010′s well rounded electro throwback tape GoBots 2, featuring North Houston’s own Paul Wall.

Oct 232011
 

[soundcloud url="http://api.soundcloud.com/tracks/20994577"]

Fastnade för den här låten på Sir Sampalot AKA ena halvan av Stockholmssyndromet AKA Rick Skizzos Soundcloud-sida… men checka allt där för snubben har uppenbarligen rötter från en annan planet… Sveriges utan tvekan näst bästa producent lever i en bubbla musikaliskt och bara gräver djupt där efter dödliga mineraler och missiler att bombardera rikets keffhetsreppande rapmusikanter med. På Oknullamedbar sätter han ner foten…

“Vi gick från gatan, baggy jeans, timbs och vinyler / till datan, techno beats och hipsterfrisyrer / från Borta I Tankar till Svenne Banan.”

… men misstankar om något slags nostalgivurmande omöjliggörs då ljudbilden och flowet är så mordernt som det här landet överhuvudtaget tillåter.

Oct 122011
 

Jigg, Turf Talk, ASAP Rocky & Big Paybacc – Superman

Du förstår att jag var orolig när jag först hörde dessa inledande kakburkskicks och -snares, men som om av en artonhjulslångtradare med en tankad tysk bakom ratten körs mina tvivel snabbt över av något som liknar Atomic Dog och Black Superman i en matberedare – postindustriell kärnkraftsfunk av farbror George Clintons goda märke blandat med überstekiga vocoders och ett jävla södra Kalifornienglid, och man bara höjer volymen mer och mer, för att ta in detaljerna, för att känna det ända in i varje cell i sin kropp och ända in i sin själ – över vars tak Brytburksfavoriterna Asap Rocky och Turf Talk bara silversurfar fram; den förste visar ännu en gång att han trots sin relativa lågmäldhet helt sanningsenligt utgör New Yorks framtid, den andre att han är långt ifrån uträknad.

Jag har inget mer att säga – förutom att du garanterat kommer höra den här på Still Tippin den 27:e oktober!

“With my right hand on the bible… can’t nobody dance like I do!” Förvisso. Men framförallt kan ingen annan – jag menar inte ens Snoop – köra den här Musse Pigg-Prinsessan Leia-hybriden på skalpen med sin swagger intakt…

A$AP Rocky dricker 40′z till maten och knullar brudar med grönt hår… resten av er kan bara sätta er bekvämt tillbaka och kolla på medan han tar och sätter stadens konungakrona tillrätta över sin hårt flätade hårman…

Switch to our mobile site