Oct 062015
 

Kallar man sig Pesci och är med i Duct Tape Entertainment lägger man gissningsvis noll fingrar emellan.

Därför är de bästa politiska låtarna alltid gangsta rap. Den genren handlar till hundra procent om yttrandefrihet och viljan till makt över sitt eget liv, så förr eller senare i karriären kommer de uttalat politiska låtarna. Då blir det rått. Det blir erfarenhet och sanning. Det blir hjärta, militans, äkta tankar. Det blir eld och svavel.

Älskar DTE. Jag uppskattar den icke-pacifistiska andan här, men önskar även att behovet av att utbilda, organisera och bygga upp relationer i ens område kom i fokus istället för de militanta poserna. För det är vad som behövs.

Att försvara sig och sina är grundläggande, men en väpnad attack mot polismakten leder med säkerhet enbart till att du själv blir duktigt knullad. Ett gäng kan göra underverk för att förändra förutsättningarna och den politiska kulturen i sina kvarter, men står chanslös mot världens tyngst beväpnade statsmakt. Tankarna går till en text skriven häromdagen i samband med att Revolutionära Fronten lade ner sin verksamhet.

“Det behövs förmodligen inte överdriven och offensiv militans av RF:s sort för att drabbas av repression, men väljer man det är det oundvikligt. Hur repressionen bäst hanteras är jag inte rätt person att svara på, men jag skulle gissa att sådan militans skulle kräva en mycket stark organisation med lika starka band till civilsamhället. Det tror jag varken RF eller något annat gäng har idag.”

Vad är då att vara radikal och vad är militans? Vad är vår historia? Vilka är vänner och vilka är fienden? Och vad bör göras?

Många frågor men ett är klart: Pesh Mayweather gör exceptionell gangsta rap. Visste inte att han hade en del material ute. Visste inte att han gjort en modern klassiker med Waka Flocka. Visste bara att han var Alley Boys polare som spottade hot fire för Forbez DVD. Visste inte heller att han har arbetat med Organized Noize. Men det är fantastiskt.

Jan 022014
 

Fortsätter temat från oktober.

Förutom Godfather Part 3 spelade Mobb Deep själva in med lokala förmågor under sitt besök 2005, och filmade även Cobra-videon där.

Ävem ASAP Rocky guldade som bekant ut den i staden, men frågan är om inte Foregin Shit-videon (som jag såg först idag) med Waka Flocka slår alla på fingrarna.

Frankofilen känner igen beatet från denna Booba-klassiker; en elegant touch där från en av vår tids allra största. Inte första gången han kör boombap, men första gången som det låter bra.

Feb 242012
 

Jag vet, denna video är inte purfärsk.

Men det är så sällan nu som man ser en rap-video från Hiphopens födelsestad som ser verkligheten i ögat (kolla exv reklamfilmen för stadens senaste hype – en sådan kontrast mot detta).

Fan hände? Reality Rap var genren som New York var världsmästare i.

Prodigy specialiserar sig sedan några år mer på smutsiga små skräckfilmer än gatuskildringar, och en yngre generation flyr in i nostalgi (va händz Outdoorsmen?) eller i andra geografier (va händz A$AP?).

Sluta spela som att alla kan vara framgångsrika företagare. Alla är fucked up nu. Så mycket detaljrik smärta i denna video. Det är kallt. Det finns inga pengar. “The holiday’s coming up, niggas doing bad. Your kids hate you, they wish you weren’t their dad. Straight get ‘em nothing for christmas, you should be ashamed. They walk ’round like, ‘Man… my daddy a lame.’” När Ra Diggs vaknar upp i sitt rum på den uppblåsbara madrassen hugger det till i hjärtat. I can feel ur back pains, mayn.

Tyvärr keepsade samma rappare det lite för äkta när han skröt om ett mordåtal han lyckades ducka. På twitter. Han är inlåst sedan 2010 med ett dödsstraff som hotar.

Inget fel att kicka över sådana här själfulla (men halvt uttjatade) samplingar, så länge beatet inte låter som ett inbrott i Primos drum kits.

Vill minnas att det lilla jag förut hört med Uncle Murda lät helt OK. Videon nedan är rejäl jävla ignorant och våldsam rap… med den New York-födde Atlanta-representanten Waka Flocka Flame som gäst.

Mar 182011
 

Gucci och Waka uppvisar klass och plockar med legenden 8ball för gästversen.

Tror denna låt är gammal, men rader som “I look like Mr T, I feel like Soulja Slim, but I think I’m Eazy E” åldras bara väldigt motvilligt.

Måste säga att jag även gillade det serietidningsartade skrytet i videon till Mouth Full Of Gold. Båda erhåller BrytBurkens åtråvärda kvalitetsstämpel.

Dec 162010
 

Att likt Prodigy med HNIC 2 släppa en video för varje låt på skivan har nästan blivit standard. Lil B:s översvämning av youtube sätter ribban ännu högre.

2010 är internetvideon det bästa och billigaste sättet att nå ut, och det vanligaste sättet för folk att upptäcka ny musik på (gissar jag).

Således kom det en hel del grymma videos i år.

Action Bronson – Imported Goods, Shiraz
Rare loops. Raffinerade gourmet-raps. De här två videona ägde 2010. Det här är the soundtrack of winning – det den rödskäggige Action Bronson gör dag ut, dag in. Felet många nya rappare gör är att de så skitnödigt swaggar och self-promotar sig själva för att sedan i studion snegla på vad som säljer för tillfället. Koncentrera er på musiken, ta det lugnt, have fun, och remember that a good product sells itself.

Lil B f. Andy Milonakis – Hoes on my D***
2010 såg vi Lil B och Andy Milonakis med Los Angeles vid sina fötter. “Young Ted Danson” är i sitt element tillsammans med den ännu yngre TV-komikern. En påminnelse om hur mycket humor det är i många av Lil B:s låtar.

Main Attrakionz – Legion Of Doom
Ett dussin andra M.A.-videos skulle kunna sitta här, men Legion Of Doom är nog den mest representativa.

Waka Flocka Flame – Bustin At Em
Word to the Cohen Brothers.

Meyhem Lauren – Got The Fever, Its Like
New York-rap mår bevisligen bäst när man utan skam bygger vidare på det förflutna – standing on the shoulders of giants vidrör man fortfarande stjärnhimlen. (Meyhems andra videos är för övrigt kraftigt amatöriga, flera divisioner under de här två.)

Stor – Allt vi gjort
Den här videon förkroppsligar Stors rader från Min Freestyle… “så länge jag lever, en sådan heder, jag passar vidare och börjar dela med mig…” Slutet när de blickar ut från hustaket ger mig rysningar. “Rappare skriver texter, ST skriver historia…

Mofo f. Sick Art – Shook Ones 2010
Tillbaks till gatan med Shook Ones II-instrumentalen, en 15-årig gästrappare och en iPhone-filmad video. Mofos kanske tyngsta vers hittills.

Labyrint – Kärleken
Labyrint har haft ett lugnt år, men den här videon är på samma höga nivå med vad de presterat förut.

Danny Brown – Re-Up
I den andra videon står Danny och rappar obesvärat medan nåt crackhead står och river ut kopparrör från hans kök, vilket såklart är en för hiphopen välbehövlig dos av sjuk verklighet, men jag gillar det här beatet mer. Vad är det han halsar egentligen? Svedka? Är det hemlig svensk fulvodka, eller vad? (The Hybrid-skivan har även andra riktigt bra grejer.)

Yelawolf – I Just Wanna Party f. Gucci Mane, Pop The Trunk
House party-känslan mer än låten i sig. “I’m drunk as Paul McCartney“. Och Pop The Trunk vinner i sin lågmälda realism och hotfulla vardaglighet lätt över annan gun talk som musikindustrin sprutar ut.

Earl Sweatshirt – Earl
För ett år sedan kände ingen alls till OFWGKTA, och nu när man söker youtube på namnet Earl, så är detta det första som kommer upp. “Knock blunt ashes in their caskets and laugh it off…” Hur kan han rappa så bra, så liten? “Try talking on your blog with your fucking arms cut off….

Mohammed Ali – Kan Nån Ringa 112
Kanske mer än någon annan i det här urvalet tillhör Mohammed Ali de artister som dels kan säga något om samhällets utveckling och samtidigt verkligen nå ut, och dels kan ta den här musiken till en ny nivå, musikaliskt. Videon är också helt next level. Det där jävla torget i Stockholm i ruiner!

http://www.youtube.com/watch?v=U8lo2RrdvPc

Z-Ro – Freestyle
Ok, ingen “video”, men nästan årets bästa video. Den här låten måste släppas snart.

Oct 092010
 

http://www.youtube.com/watch?v=Tzp_USvBD5A

Hur kan man hata?

I dagsläget är dom här beatsen det närmaste man kommer känslan från de första låtarna på Straight Outta Compton och 36 Chambers. Kan man inte förstå hiphop som asocial upploppsmusik är det kanske bäst att sluta läsa här.

Hatten av för 19-årige Lex Luger, som står bakom merparten av produktionen.

Waka Flocka Flame är en helt och hållet wack MC – men det har aldrig enbart handlat om idéer och matematik och budskap och rimstrukturer. Hans energi och hur han använder sin röst som ett instrument gör honom till en grym rappare.

Det här är inget helt kompromisslöst album, men till skillnad från det nuvarande industriparadigmet där man endast hittar ett fåtal bra låtar bland en topplistesökande sörja, är det här klubbförsöken som är undantagen på ett förvånansvärt sammanhållet och fokuserat album.

Switch to our mobile site