Dec 272014
 

Sämsta svenska rap-året på länge, sämsta för New York nånsin.

Cherrie – Intro
Jaqe & Marcus Price – Malcolm
Onda & Fejs – Ad omnia paratus
STHLM Inkasso f. Trappmusik – Tung trafik
Ivory Gamla Känslan Nya Soundet Chopped & Slowed by Trappadon
Marvwon – Field Nigga
Ka – To Hull And Back
Tim Vocals – Harlem World Nigga
Berner f. J. Stalin, Husalah & Freeze – So Lonely
Stevie Joe f. Ampichino – Deep
The Jacka f. Dru Down & Joe Blow – The President’s Face
The Jacka f. AOne – Find A Way
Big Quis ft. Payroll Giovanni – Mayweather
Chief Keef – Colorz
The Jacka f. Dubb 20 – See You Again
Peewee Longway – Energy Kit
E-40 f. Lil Boosie – Money Sack
Lil Boosie – Life That I Dreamed Of
Lil Boosie f. Rich Homie Quan – Like A Man
Lil Boosie – No Juice

Dec 122014
 

En tid satt jag mycket och letade ny, okänd svensk rap på tuben. I efterhand fick jag dock dåligt samvete av att skriva om de här unga talangerna. Varför?

Kolla på Adam Kanyama. Visst, han rappade grymt då han blev ett namn och hade en för sin ålder imponerande vokabulär. Men gjorde han bra låtar? Nä och det gör han inte nu heller. Han fick inte ro att lära sig det. Rappare måste få utvecklas i fred. Man ska inte släppa in ljus i kameran, och dessutom: har man redan lyckats med musiken, före puberteten, fan ska man rappa om då?

På dagen för två år sedan uppmärksammade jag här en ung rappare från Mölndal utanför Göteborg (tyvärr är hans gamla låtar borta nu). I efterhand är jag glad att jag var ensam om det, för under de här tjugofyra månaderna har han fått utvecklats i fred.

Para Dreams är inget revolutionerande. Titel och tema är tvärtemot helt stereotypt. Men Faaraz har lärt sig att sätta samman och lägga ut sina ord med en personlig prägel. Det låter faktiskt inte som så mycket annat i Sverige, men inte högt nog för att kramas ihjäl av etablissemanget. Inte ännu.

Switch to our mobile site