Aug 262005
 

“Nobody wants me to write the truth. People avoid my reality. They don’t want to hear my truth. They’d rather hear somebody rap about they shot up 20 blocks and murdered eight dudes yesterday, they drive 17 cars, they got four dicks.”

“I’m gonna be on the album cover with pissy yellow underwear with no shirt on and call the album Pissy Pete. Pissy Pete the bed wetter. With little kids with diapers on the back cover. Then after that I am going to come out with Defecation Part 3, Return of the Shit Man.”

“I’m the top dancer, the top producer, and the top rapper. That’s all I gotta say.”

“I am getting ready to work on some other shit. I’m getting ready to write some old crazy dust type shit. Shit about me having a shootout with a nigga in space. So, niggas can’t fuck with me still. They are not on my level.”

“When I do my own thing, its open season. I’m like Elmer Fudd. I’m looking for the ducks.”

http://www.koolkeith.co.uk/interviewbyadam7.htm

Aug 252005
 

1. A Thug’s Love Story visar varför G Rap är kungen av historieberättande; allt ända upp till den stora avslutningen är filmisk perfektion.

2. I Operation CB lär sig alla vad “cock blocking” betyder. Det finaste G Rap-ögonblicket är självklart när tålamodet tryter och han vrider huvudet av ungens Turtles-docka för att denne på ett synnerligen irriterande sätt blockerat vägen mellan vår hjältes penis och barnvaktens villiga sköte.

3. Hälften av Kool G Raps första vers på Rhymes I Express räcker för att titeln “bästa Kraftwerk-baserade hiphop-låt” ska erövras från både Rockin It och Planet Rock. (En listning av Kraftwerk-samplande hittas för övrigt här.)

Bass, snare drum in your eardrum
Musical outcome, lyrical tantrum
Energy enters me, power absorbed
Phonograph arts and crafts mic warlord
Kool G Rap the lyric dictator
DJ Polo the fader operator
Will crush, squash, rhymes are harsh
All spectators will be brainwashed

4. Take ‘Em to War är tyngsta låten på 4, 5, 6.

It’s G. Rap baby, you know me, you try to hurt this
I split your fuckin top and leave a fingerprint on purpose!

5. Kool G Raps sex-rap var inget Isaac Hayes-smetande; eller vad kan man egentligen säga om låtar som Talk Like Sex?

Kiss your breasts to your navel and then I skip
Cause the only thing I’m lickin’ is your ass with a whip
And it’s a real freaky scene
I’m hittin’ girls with their heads in a guillotine

Aug 242005
 


Om vi med egna ögon hade kunnat se nätverken av elektricitet, telefon- och datorkommunikation, skulle vi ha sett att materian frigjort sig och börjat tänka och att jorden omges av en aura av diffust ljus.

(från Johan Jönsons MONOMTRL)

Aug 072005
 

… ett tömt utrymme i olika grått … mellan … de gjutna betongfundamenten som … håller upp stadsstatens gator och golv … ett förintande ljus … på väg framåt .. på väg in …

-

… en parkeringsplats … utslängd i rymden … utanför … staden anas … i anslutning till … ett oöverskådligt köpcentrum … men … på väg bort … eller dränker … ett matt elektriskt hav i artificiellt grönt som … svävar … en trögflytande transparens … en interstellär gelé … ljusreflektioner … och subjekt den utsmyckade kundvagnen … som ska till att tala …

-

… stäppökenlandskap sepia … oupplöslig med framställningens sepia … himmel och sand går ihop … avhugget kreaturshuvud … eller nedgrävt kreatur … nära … i den febriga och mycket långsamma fenomenologin … skymning och gryning … oidentifierbara svävande partiklar … upplösning mellan blick och erfarenhet … en övergiven lada … mild hallucination om utbredd död … och en möjlig nyvaken glipa … att börja om från … att avsluta …

-

… blankgrön korridor i rörelse … geometriskt vattenfall av lysrör … ett kliniskt och förföriskt vakuumsug … mitt emot … på samma nivå … ingenting bakom det stumma och statiska ljusflödet …

(från Johan Jönsons MONOMTRL)

Aug 072005
 

Vaknade mitt i natten av vibrationer. Hade drömt om döden som välgörare: Ett oändligt antal vitklädda sjuksköterskor som svävade fram och gav dödliga och smärtfria injektioner till alla som föredrog att vara döda, men rädda för själva dödsprocessen. Innan injektionerna uppfyllde sköterskorna var och ens sista sexuella önskemål.

(från Johan Jönsons MONOMTRL)

Aug 042005
 

Efter en tid med Dick kan det vara svårt att läsa annan SF – visst är Brian W. Aldiss Sanningens ögonblick (översatt och utgiven av Sam J. Lundwall; den svenske kulturambassadören av oproportionerliga mått) fylld av hårresande, kosmiskt strålande idéer, men på ett sätt känns det som man läser ett bidrag till en studentkårstidning, och inte skönlitteratur; här finns inget liv, inget kött, ingen kärlek.

PKD tillhör framtiden. Allt eftersom flyter han upp i litteraturhistorien bland de riktigt stora.

Aug 032005
 

“AQUARIAN: It seems that, throughout your career, you’ve always put yourself in a vulnerable position by opposing powerful forces within the country. Back in the 1950s, you published several short stories and novels that could have been labeled “subversive.” In fact, you were one of the only science fiction writers doing those kind of stories. Didn’t they get you in trouble with the authorities?

DICK: They did more than that. They got me many friendly visits from Mr. Smith and Mr. Scruggs of the FBI. They were members of the famous ‘Red Squad.’

They came to my house every week for what seemed like ever and ever and ever. And they asked many questions about my life and my writings and my political philosophy.

This, of course, made me very angry and very frightened. They asked me all about my wife, about her political philosophy, about what student groups she belonged to.

I mean I honestly expected to be called before the House Un-American Activities Committee. But I guess they didn’t consider science fiction writers that important.”

-

“It seems like a natural progression of sorts. I got badly burned in the political arena. I was hounded by Mr. Smith and Mr. Scruggs. I would literally get thrown out of Socialist and Communist Party meetings when I was in college for disagreeing with party doctrine. And so I turn to religion, and I find incredible bigotry. Two thousand years of history and the names change but the activity remains the same. Somebody was always throwing someone else into prison for his beliefs or burning him at the stake.

I believe that the establishment churches have lost the keys to the kingdom. They don’t even know what the Kingdom of God is.

It’s like some guy who loses the keys to his car. He knows he had them a second ago but now they’re gone. The churches, however, don’t even know what the car looks like anymore. They can’t even give a description of it to the cop.

Organized religion is crooked, dumb, and it’s lost the keys. I mean, it’s OK to be crooked and dumb, we’re all crooked and dumb. But the tragedy is that they’ve lost the keys. They can’t even point us in the right direction much less take us there.

(…)

I’ve spent the majority of my life studying and reading and seeking God, but, of course, the thing is you can’t find God. God has to find you. I’ve learned that.”

(http://www.philipkdick.com/media_aquarian.html)

Aug 032005
 

“Min kyrka är hela den fria, öppna världen”

William Blake och Philip K. Dick bör jämföras – båda rödingar och mystiker (när jakobinerna gjorde sin grej gick Blake runt med deras röda mössa hemma i England och talade med änglar; Dick besöktes av männen i svart för att han skrev om vänskapen mellan ryssar och amerikaner och trodde att det fortfarande var år 50 e k) – och visionärer av stora mått.

Dick var en mästare. Hans hantverk; oantastligt. I tjugo-årsåldern hade han tagit in Flaubert, Stendahl, Maupassant, Joyces Finnegans Wake; vid tillfällen skrev han några romaner om året, avverkandes samma tema om och om igen, och avverkade fem fruar i processen. (Mannen i det höga slottet har dedikationen: “Till min hustru Anne, utan vilkens tystnad denna bok aldrig skulle ha blivit skriven.”) Även om han kunde sin litteraturhistoria långt utanför den egna genre smörjde han inte mainstream och akademia för att SF skulle “erkännas” (vilket vi visat här och här).

“‘Allt kött är hö!’ sjöng jesussnuten. ‘Förmodligen dåligt hö, som billigt hasch. Ett barn varder oss fött, en ny topplåt varder oss given. De krokota skola rätas ut och de ögonlösa varda på örat.’”

Dicks skrivande om androider och robotar öppnar upp gränserna mellan människa och maskin – hans humanism; utforskandet av detta gränsland. Med tiden definierades en människa som kapabel till en sant vänlig handling, eller någon som kunde reagera mot det som är fel. Det var hans idealbild. (Själv skulle jag lägga till blodtörstighet, girighet, hyckleri, och oändlig dumhet för någon slags definition av oss själva. Också Jim Goads påpekande att vår förmåga att känna skuld skiljer oss från djuren känns relevant.)

Dicks blandning hård SF med djup medkänsla och stor livskänsla står utan jämlike. Hans karaktärer är alltid vardagsmänniskor (aldrig “hjältar”) som testas, pressas till desperat handlande, ofrivilligt hjältemod; det finns alltid en punkt i hans historier då de sätter allt på ett kort, och vinner sig själva – Dick skulle nog säga; sin mänsklighet.

De flesta av böckerna är en vandring genom en fragmenterad tillvaro där man inte vem som lagt vad för några slags droger i dricksvattnet den här dagen – men till skillnad från andra med liknande teman (Burroughs, Acker, etc) är han fanastiskt läsbar, omöjliga att lägga ifrån sig. Brian W. Aldiss säger i den utmärkta dokumentärfilmen A Day In The Afterlife (där vi även noterar att PKD, likt Richard D. James (en annan stor visionär av det allra modernaste), hade en tvilling som dog vid födseln – ett tema som går igenom hans skapande) något i stil med att Dicks böcker har en “mycket attraktiv”, gåtlinkande kvalité. Inget är riktigt vad man tror det är.

“I’m what they call an ‘acosmic pan-enthiest’, which means that I don’t believe that the universe exists. I believe that the only thing that exists is God and he is more than the universe. The universe is an extension of God into space and time.

That’s the premise I start from in my work, that so-called “reality” is an mass delusion that we’ve all been required to believe for reasons totally obscure.”

Aug 022005
 

“som om det över hela jorden föll ett regn över alla jordens gräsmattor”

Det finns inte längre mycket att hoppas på, men till en sak växer tron var dag. Vi befinner oss där just nu – och än mer i framtiden.

Internet erbjuder alla den uppslukande känslan av tidslöshet som tidigare reserverats åt programmerare, spelfanatiker, hårda nördar – maskinen tar över, fysiska rörelser minimeras till fingrar över tangentbordet. Det erbjuder så många, så mycket.

Det behövs ett nytt gränssnitt. Var är de VR-glasögon, -handskar, och -penisfodral som vi lärde känna i gräsklipparmannen och den där Aerosmith-videon? Var är de vätskefyllda tankarna där vi flyter i data? Var är de kombinerade ftp-servrarna och begravningbyråerna? Jag får ont i ögon, rygg och nacke av skärm, mus och tangentbord – när jag egentligen vill vara uppkopplad hela tiden.

Förorternas betongbyggen, löneslavsbarracker, stadscentrats affärspyramider raseras, feodalismens kullersten bryts upp och kastas åt helvete – och sprawlet lever. Datornätverken måste integreras i arkitekturen. Man måste kunna kolla sin mail vid trafikljusen och rådfråga irc-kanalerna vid köttdisken. Som göteborgare vill man gå utmed stranden i Rio de Janeiro medelst några enkla knapptryckningar. Och självklart skall nätradio kall, mekanisk electro pumpas ut i monteringshallarna.

Mänsklighetens slut, ett rhizomatisk nätverk för cp-skador, androider, sjukdomar, köttrobotar, artificiell intelligens, cyborger, maskinapor – vad tänkte amerikanska militären egentligen på när de planerade för framtida kärnvapenkrig?

Jag pratade med en polare om att varje generation har något definierande över sig, nån överskuggande händelse; första världskriget, andra världskriget, Vietnamkriget -

INTERNET.

 Posted by at 15:23

Switch to our mobile site