“Send us to prison for life for a lil small something
While you bitches snort cocaine with your golf buddies“
Boosie är en av de bästa nånsin och släpper något av sin bästa musik just nu, i ett jävla tempo. Varför blir han inte större i industrin och i media, varför är han inte överallt, trots att han är USA:s kanske mest älskade rappare, samt gör låtar med Future och Rick Ross och andra superstjärnor?
Tänker nu att det här är anledningen; att han gör sån här musik också.
Kan Boosie ens rappa utan att totalt black the fuck out? Hur håller han lågan vid liv på detta sätt? 50 Cent framstår nu som väldigt slätstruken i jämförelse (även om jag gillar I’m The Man från samma tape); kanske är det så att sjukdomar och fängelsevistelser inspirerar till mer angelägen musik än herrgårdsliv i Connecticut och Instagram-beef?
Extremt enahanda titel, extrem klinhet i hela jävla utförandet. Pop a Bar är extra vild och ball, och Donde Esta ännu mer så. Vilken jävla stil.
(via Dirty Glove Bastard, såklart)
Här är videon också.
Boosie har fortsatt att släppa fantastisk musik sedan han släpptes. Thrilla, som Letter 2 Pac finns med på, släpptes förra veckan och rymmer all sorts hot fire. Låtarna med hans nya rappare skippar man, men West Coast lämnar mig med ett stort dumt leende, och Never Left You Alone och I Told You So är en slags musik man trodde var utdöd. The Jacka är borta, men Boosie finns kvar för att ge oss den där 2pac-musiken.
Kallar man sig Pesci och är med i Duct Tape Entertainment lägger man gissningsvis noll fingrar emellan.
Därför är de bästa politiska låtarna alltid gangsta rap. Den genren handlar till hundra procent om yttrandefrihet och viljan till makt över sitt eget liv, så förr eller senare i karriären kommer de uttalat politiska låtarna. Då blir det rått. Det blir erfarenhet och sanning. Det blir hjärta, militans, äkta tankar. Det blir eld och svavel.
Älskar DTE. Jag uppskattar den icke-pacifistiska andan här, men önskar även att behovet av att utbilda, organisera och bygga upp relationer i ens område kom i fokus istället för de militanta poserna. För det är vad som behövs.
Att försvara sig och sina är grundläggande, men en väpnad attack mot polismakten leder med säkerhet enbart till att du själv blir duktigt knullad. Ett gäng kan göra underverk för att förändra förutsättningarna och den politiska kulturen i sina kvarter, men står chanslös mot världens tyngst beväpnade statsmakt. Tankarna går till en text skriven häromdagen i samband med att Revolutionära Fronten lade ner sin verksamhet.
“Det behövs förmodligen inte överdriven och offensiv militans av RF:s sort för att drabbas av repression, men väljer man det är det oundvikligt. Hur repressionen bäst hanteras är jag inte rätt person att svara på, men jag skulle gissa att sådan militans skulle kräva en mycket stark organisation med lika starka band till civilsamhället. Det tror jag varken RF eller något annat gäng har idag.”
Vad är då att vara radikal och vad är militans? Vad är vår historia? Vilka är vänner och vilka är fienden? Och vad bör göras?
Många frågor men ett är klart: Pesh Mayweather gör exceptionell gangsta rap. Visste inte att han hade en del material ute. Visste inte att han gjort en modern klassiker med Waka Flocka. Visste bara att han var Alley Boys polare som spottade hot fire för Forbez DVD. Visste inte heller att han har arbetat med Organized Noize. Men det är fantastiskt.
Kommer alltid pumpa Waka Flocka. Han gör samma låt hela tiden och får det låta hundra hela tiden, och han är en man av folket, en riktig jävla hjälte.
Bästa Gucci Mane-låten på ett tag. Beatet är helt rått och Honorable C-Note är definitivt en av branschens mest underskattade.
Från soundtracket till Guwops film The Spot som släpps 17/10 (vilket alltså skrivs 10/17 på amerikanska).
Missa inte heller The Oral History of Gucci Mane.
Här postar vi Peewee automatiskt. En av de bästa nu, sen gammalt.
Känslan när Nasir avlöser Joseph McVey för sista versen. Jag kommer aldrig sluta lyssna på rap.
Snälla ge mig en Ross-lös version.
Future har för tillfället ingen motsvarighet när man tänker innovativt låtskrivande, de beats han väljer, känslodjupen han rör sig på och hans kraftiga genomslag, både högt och lågt.
Future got niggas in the trap lookin like Indiana jones
— Le$ (@settle4LES) August 20, 2015