Mar 252009
 

Frankie Boy’s lucky the mob had his back… otherwise he would never be mentioned anywhere near The King in the annals of popular music. Listen here to Elvis taking Blue Eyes’ own song and making it better. As is stated in the comments section, “nutin against u frank but this should hav been written for the king“.

Check the diamonds shining on the wrist, the futuristic outfit, and how he murders Willie Nelson on his own shit. This song should have been written for The King, too.

Miss Kittin can talk shit about Sinatra without a problem, but when she steps to The King, she better come correct. Her cover of Sweet Dreams was perfection, being everything the original should have been, but this version of Suspicious Minds better not leave the studio. The arrangement’s wrong, the beat’s wrong, the singing’s wrong, the whole damn song’s wrong. (The rest of the album seems to be making up for it, though.)

Here we got some favourite youtubes of the late great, for y’all to savor his sweet voice together with the striking features and adonis-like physique.

Elvis Presley – Devil in disguise

Elvis Presley – Crying in the Chapel

Elvis Presley – In The Ghetto

Läs även vad denne gentleman har att säga om Kungen.



Still holding the crown, holding it down…

Feb 152009
 


“Some D.J.’s get a chance to become producers and some even recording artest. I have been one of those D.J.’s who did it all baby just like that. My time D.J.ing and traveling the world mixing for everyone who never knew I was a D.J. and finding out how good a D.J. I am is really cool to see them go wild. When I mix “Planet Rock” backwards they all go bizerk.”

Egyptian Lover på Inkonst i Malmö!
Datum: 13/3 Tid: 23-03 Rum: Klubben Entré: 100:- (in-get förköp, kom i tid) Ålder: 20 år.

“I borrowed a few lines from other raps I wrote. It was so much fun in the studio I had to go back and record some more. I booked the time and grabbed my notebook of raps and went in to record my solo project “Beast Beats”. My mother and sister read the title of my song and said “You better not make that song, don’t play with the devil” So I went to the studio and changed my mind and programmed the beat to “Egypt Egypt” . I did not think this song was going to be a big hit, I just wanted a song to play at the dances I was D.J.ing at to say my name in it ( I was kinda vain).”

Egyptian Lover – Egypt Egypt (12” Original Mix) (yousendit) – tillsammans med Numbers och Simulationszeitalter ett av de fetaste electro-spåren någonsin.

Feb 102009
 

DMX Krew and Cylob live sets… that’s a very good thing.

Of course, it’s all about supreme taste in electronic funk and acid. They know which classics you prefer better than yourself, plus they give you the news, in a tight, hot package.

Check here first. Then check this out.

Now it’s time for Ceephax Acid Crew live sets (click here and go to bottom of page). Be sure to stop by his homepage which has won many prestigious design awards.

Jan 112007
 

DJ Assault är en i raden av innovatörer från techno-musikens Detroit. Frågan är dock om han helt direkt plockar kronan vidare från Juan Atkins, Derrick May, Kevin Saunderson, Mad Mike, Jeff Mills och dom grabbarna. Craig Adams spajsar ut på en annan vibe. Förutom det mästerliga, atmosfäriska electro-spåret U Can’t See Me kokas det i det här detroit-köket enbart upp accelererad funk och booty-bass. Har du hört klassiska Yo Relatives vet du att DJ Assault inte är den som tassar runt gröten. Här kan du spendera hela veckopengen på rätfram bruksmusik.

Någon gågn kanske Belle Isle Tech 2 blir mycket stampande-på-stället och booty-lyricism. Det kan köra ihop sig på ställen, men då är man begåvad nog att slänga på ett spår som påminner oss om att Detroit förutom evigt mixande och trixande i DJ-båset också handlar om fräsha kompositioner (313, Beatin’ The Beat), och att Assault på mikrofonen har lite av den gudomlige Kool Keith i sig. Det är inte fel att jämföra det här med Egyptian Lover, och hans Girls och My House On The Nile.

(Enormt tack till Goto, Peda och Flesh, som gjorde sig besväret att få den här skivan signerad, paketerad och skickad till mig på andra sidan planeten. God jul i efterskott och much love.)

Jan 072007
 


1982-83… somewhere in there, that’s where everything–as far as I recollect–started. It came out of rap, stuff like Sugar Hill, “Rapper’s Delight.” Kraftwerk was the beginning of it as far as I’m concerned. People were listening to electronic stuff, but nothing really had a groove or a beat before Kraftwerk started. When Autobahn came out, it was totally mind-blowing. I remember sitting in a taxi-cab smoking a joint with the window open, I passed it to the driver, and when we got in front of my apartment–and I’m talking like 70-something–Kraftwerk came on. He turned the meter off and we just sat there and said, “Whoa, what’s that?”

(…)

It sounds like you were doing rave stuff before it was anything. I mean, there was disco, but the 808 with all the glitter, that was something else.

Well, I hung around with the Andy Warhol crowd. We grew up in the glitter, freakazoid 70′s free love and drugs and that kind of stuff. So my manifestation of it in the 80′s was just an extension of what I already knew. It was performance and theatre art and music combined into one.

Jan 072007
 

Varje morgon väcks vi här av högtalarbilarna som som åker runt centrum och pumpar ut högljudd köppropaganda. Vid jul inbillade jag mig att de höjde volymen ett snäpp. I fina, gamla Sverige skulle dylik auditiv nedskräpning omöjliggöras genom en hel hög lagar och bestämmelser, men här nere arbetar byråkratin mer sällan till medborgaren och konsumentens fördel.

Det dröjer nog inte länge förrän jag får slå ihjäl flygande djur som väser fram reklam här inne i lägenheten, så som karaktärerna gör i The Simulacra. Idag nöjer jag mig med kackerlackor.

Apropå det pågående ljudkriget vill jag minnas Kraftwerk som en tystnadens terrorister; i en intervju berättar Ralf och Florian att de jämt bär med sig små kniptänger för att kunna knipsa högtalarsladdar som hjälper fram muzak.

(http://www.contactmusic.com/new/xmlfeed.nsf/mndwebpages/kraftwerk%20destroy%20lift%20music)

Nov 012006
 

EN NY VÄRLD
Jämte Beatles och Pink Floyd kan man bara nämna Kraftwerk som STORA namn inom rock-musiken.

Vid starten en Kraut-grupp bland mängden i Tysklands experimentella 60-tal, ett rymdrock-band bland andra – men det är deras mekaniserade överskridande av just rock-genrens gränser som skapar såna stora segment ny rymd för andra artister att verka i.

Om det var en avsmak för efterkrigstidens amerikaniserade kulturliv som gav Ralf Hütter och Florian Schneider inspiration att skapa något som bättre gav uttryck åt den tyska livskänslan, så var det möjligen deras socialistiska övertygelser som fick dem att överge sina kometmelodier för att utforska den nya värld som växte fram i samspelet mellan ständigt mer komplicerade maskiner och deras kolbaserade herrar.

Och de lyckades. Efter dem följde en oöverblickelig flodvåg nya musikstilar som bättre kunde gestalta människan närmandes maskinen, vare sig det handlar om laptop-musikerns knaster eller hiphop-producentens stränga kicks och snares.

I Tyskland var de nog populära, och Autobahn var en mindre hit på amerikansk college-radio – men det är Afrika Bambaataas samplande av dessa “funky white boys” på Planet Rock som odödliggör gruppen.

I begynnelsen var hiphop en live-blanding av korta stycken rock, jazz, soul, och funk (vadhelst som fick folk att dansa), men med Trans Europe Express hade Grandmaster Flash en låt som inte behövde mixas. När Afrika Bambaataa introducerade den här kalla tyska musiken på basketplaner och i parker kände den uppmärksamme svalkan från historiens vingslag under New York-sommarens stekande sol. Den moderna dansmusiken hade anlänt. Här upprättas en planetarisk gemenskap, en ny värld.

Ralf och Florian nämner i en intervju flera år senare att de kännt sig totalt kulturellt isolerade, och att de nu äntligen fick feedback och uppskattning (medan Karl Bartos klagar över att de snodde hans beats).

Kraftwerk börjar som ett långhårigt progg-band,och har idag en position som gudfäder åt ett elektroniskt musikliv och en allmän digital, uban livskänsla. Självklart fanns medresenärer, men de var det skinande skeppet som red vågen.

EN IDÉERNAS MUSIK
Kraftwerk etablerade electron som en idéernas musik. Det är Anthony Rother och Arpanet som idag arbetar vidare i den här traditionen av minimalistiska ämnesskivor.

Rother använder gärna samma kalla, knappa lyrik som Kraftwerk (likt Pink Floyd ett “välkommen till maskinen“, välkommen till städernas alienation) – speciellt bör man tala om Describe Reality från Sex With The Machines, och The Hacker överhuvudtaget. Här förs Kraftwerks Computer World-etos vidare på ett anständigt och mycket trevligt sätt.

Arpanets konceptualitet vill ofta nöja sig med att låta beatsen tala – men att musikaliskt gestalta fysikteorier och tekniska specifikationer leder mest till experimentalism som man lyssnar på endast en gång. Detta gäller Wireless Internet, och i högre grad Quantum Transposition (med utmärkta undangtag som Entangled Protons).

MODERN MYTOLOGISK MUSIK
Rother, Arpanet och Kraftwerk är teoretiska, europeiska penseldrag.

Drexciya däremot växer fram ur myllan kring Underground Resistance, och tecknar små science fiction-historier, likt seriealbum med Linda och Valentin, fast bättre.

Står det på discogs.com:

“Drexciya’s James Stinson and Gerald Donald remained hidden behind their alias for much of the group’s existence, communicating a complex personal mythology of a “Drexciyan” race of underwater dwellers descended from pregnant slave women thrown overboard during trans-Atlantic deportation. Within this fiction, their music – which they claimed was recorded “live in the studio” rather than programmed – was imagined as a “dimensional jumphole” between their black African roots and the contemporary USA.”

Svart amerikansk sci-fi-mytologi alltså, likt Sun Ra, Jimi Hendrix och, framförallt, George Clinton. Som om Bruce Sterling hade gjort electro alltså, fast bättre.

Det här är Beyond The Abbys, Bubble Metropolis; vi tar Augabahn mot Positron Island och svänger av till Red Hills Of Lardossa och Andreaen Sand Dunes. Här hör vi om Dr. Blowfins Experiment och The Plankton Organization, 700 Million Light Years From Earth. Birth Of New Life.

***

Om man beställer en kall electro i bardisken these days finns risken att man får in electro-clash, electro-punk, eller annan konstskolemusik.

Detta är olyckligt, och direkt skadligt för sunda kroppsvätskor.

För att vaccinera folklagren bör följande stänkare spelas på närmaste sylta.


1. Hashim – Al Nayfish (The Soul)
2. Man Parish – Hip Hop Be Bop
3. DJ Assault – U Can’t See Me
4. Chris The Glove Taylor & Ice-T – Reckless
5. Mantronix – Bassline

Switch to our mobile site