Jan 032011
 

Balkan Brigadens Mörda Dom-mixtape är tillsammans med Programrebeller, Volvomusik och EttFyraNånstans 2010 års bästa svenska släpp. Att blanda dubstep-riddims med aggressiv göteborgska visade sig vara en utmärkt idé.

Mörda Dom släpptes i början av 2010. Jag kom egentligen över tapet av en slump på bloggen Mariaplan.com. Jag kommer ihåg att jag satt och sökte på Göteborgs-rap en månad eller två innan tapet kom då  jag kom över låten Mörda Dom. Men hade ingen aning då att det som kom skulle vara ett sant mästerverk, en blivande klassiker och en fet käftsmäll för hela svenska folket.

Blev helt förvånad över hur jävla bra de lät. Demirel går loss på tapet. Snubben har galet bra flyt, feta texter och är jävligt arg. Med andra ord inget kan gå fel. Efter att ha lyssnat igenom mixtapet första gången gick den mer eller mindre oavbrutet i två månader på min ipod.

Efter mixtapet droppa dom lite exclusives på olika bloggar som duvetinte och Mariaplan.

Dom tog sig även tiden att släppa låten King Shit som även den är helt brutal.

För er som vill nörda loss extra mycket så hittade jag några grejer som verkar vara ganska gamla.

Balkan Brigaden och Skanking Society har ett ljust år tillmötes och i och med det så har Brytburken det stora nöjet att lägga upp en intervju som vi haffade med männen i fråga. Håll till godo.


Vilka ingår i Balkanbrigaden?

Två personer: Demirel, MC, och Jenin, DJ och producent

Kan ni berätta om eran label Skanking Society?

Labeln startade 2009 av mig (Jenin) plus en kompis till mig från stockholm som heter Sead. Vi startade labeln mest för att vi ville få ut våran musik digitalt och pusha andra artister runt omkring oss. Vi har haft några släpp under 2010, i februari 2011 kommer min solo EP Sounds From The Gully Lab släppas, en Grime/Dubstep inspirerad EP, där jag samarbetat med folk från Bermuda, Kanada, Storbritannien och Norge. Den första singeln kommer i januari och heter Headphones och gästas av Yaun Lee, en rappare-sångare från Bermuda. Videon är redan ute.

Balkan Brigaden ska även släppa en EP under namnet Nuestra Luncha som kommer kunnas köpas digitalt på bla Beatport och itunes. Sen har vi också lagt lite fokus på producenter från Balkan området, då DnB- och dubstep-scenen är stor där nere. Så det kommer att V/A- släpp med producenter från hela Balkanområdet.

Är ni från Biskop allihop?

Nej. Demirel är Biskop in i blodet, men jag bodde där till och från i några år då jag hade familj som bodde i  närheten av Biskop. Jag bor nära, dock inte i Göteborgsområdet.

Jag läste att ni starta Balkan Brigaden 2004. Har ni haft andra projekt innan 2004?

Vi kickade igång allt 2004. Innan det var Demirel med i en grupp som hette Aforizm med några polade, och jag dj:ade och proddade åt olika rap crews samtidigt som jag spelade bas i några olika band.

Vad fick ni för respons på Mörda Dom-mixtapet?

Grymt bra faktiskt, över förväntan då vi inte gjorde någon reklam för det, lite bloggar och så, men den spred sig ganska mycket av sig själv. Hittills är det bara positivt – förutom några Sverigedemokrater som har grinat. Vi är uppe i nästan 5000 downloads, vilket är fett mycket för att inte ha varit så aktiva på scenen. Vi uppskattar det jävligt mycket, big up till alla som laddat ner och spridit mixtapet .

Demirel, när började du rappa?

Jag började rappa redan som liten, men innan dess skrev jag texter så långt bak som jag har kunnat stava. Rappen kom väl som en slags naturlig respons på mina texter, men det tog mig väldigt lång tid att komma in på rätt spår.

Hur valde ni beats till Mörda Dom?

Jag skickade iväg massor av dubs till Demirel som jag kände skulle passa till hans röst, och Demirel gillade dom. Jag visste redan från början att han skulle passa på dom så det var bara att börja skriva. Så de blev som de blev. Jävligt rått.

Vem är isoman?

Isoman kommer från Stockholm men bor i Biskop. Han kör på engelska under namnet Ghosts Of Blackout, han kom in i gamet för inte alls länge sedan. Isoman och Demirel träffades via gemensamma vänner började prata musik. Demirel behövde någonstans att spela in och Isoman hade en hemmastudio. Sen kände vi att vi behövde en sidekick till en spelning och Isoman var på – så det blev som det blev.

Hur skulle ni själva beskriva er själva och erat första släpp?

Jävligt arga jugoslaver, haha. Nej, men man kan inte sitta och hålla käften, vi måste säga det vi tycker och tänker. Det håller på att gå åt helvete i Sverige fast vi bara blundar för det. Nationalism och fascism har vi redan upplevt en gång tidigare med tanke på var vi kommer ifrån. Vi kan inte hålla på så här, detta handlar inte om höger eller vänster, utan att Sverige ska framåt, vi kan inte leva i stenåldern. Det var det som fick oss att göra detta mixtape, så man skulle kunna säga att den är ganska arg.

Vad kan man förvänta sig av erat andra tape? Blir det mer dubstep?

Ganska lik den fö
rsta, dock mer grime än dubstep. Dubsteppen kommer tillbaka på EP:n så ni behöver inte oroa er, hehe.

Ska SD Laserturk vara med på det?

Den måste vara med, annars klipper han tung på oss, laserturken är farlig , fråga Jimmie Åkesson och smurfarna.

Kommer det finnas några gäster på tapet?

Isoman kommer att vara med och kanske någon till. EP:n kommer dock ha gäster, vi har paratat med Max Peezay, så vi hoppas på att få med honom, och minst en grime-rappare från UK dyker upp på en vers.

Demirel, du har ganska politiska texter. Vilka frågor berör dig mest?

Jag tror att det mesta berör mig, det mesta runt omkring. Speciellt idioter, nötter, assholes och åsnor, såna människor ger mig energi att spotta verser. Ni ser ju bara vad vissa “styrande” gör utan att vi, folket, gör ett piss eller ens kräver en ursäkt. Jag har alltid tagit illa upp av orättvisor, även om det inte gäller mig, så ämnen finns det ju gott om.

Samhället är enligt mig uppbyggt på en lögn, vi ska handla saker och hålla käft verkar det som. Det pumpas skatt på skatt för t.ex. rökare och man förbjuder folk att röka på olika platser och utrymmet för rökning bara minskar successivt – men om det är så jävla dåligt – förbjud skiten då? Och samtidigt som halva Sveriges kändiselit sniffar koks på fester så ska media göra en överhypad grej av att han där “Idol-nånting” rökte på med vänner en kväll då han var skitfull – trots att hälften av reportrarna har just cannabisbruk i bakgrunden.

Men det är väl bara en bråkdel, jag orkar inte rabbla allt jag upplever som vuxenmobbning och blåsningar men i stort sett allt kan gå mig på nerverna ifall det vill sig väl, samtidigt som livet är otroligt underbart på sitt eget benga sätt.

Vad tycker ni om Göteborgs hiphop-scen?

Göteborgs hiphop scen is THÖ SHIEET! Vi har fett bra artister här, många med grymt mycket hunger och talang. Det jag vill klaga på när det gäller Göteborg är ARRANGÖRERNA! Det bokas så lite artister och helst vill folk att man ska spela gratis och det är verkligen inte rättvist mot dem som varit igång med sin grej länge och är etablerade inom hiphop-Sverige. Så BIG UP hiphop-scenen i Göteborg och alla feta artister

Det nya tapet Mörda Dom vol 2 finns att tanka ner på Randomsidewalk.com

Dec 312010
 

Roc Marciano – Marcberg
Kanske årets album. Så jävla New York. Inga hit-försök, inga fillers, en knappt märkbar gästrappare, kokainpaket, pistoler, vinylbrus, överkompressade kicks och snares, bedrägliga damer, movie-samples, hårda tider, hårigt weed, hårt arbete, dåligt väder (“Rain… Hail… SNOW!).” Att Roc Marciano lyckades spela in och släppa en skiva med samma vibe som OB4CL och Tha Infamous år 2010 är ganska otroligt. Vi tar av oss hatten.

Big K.R.I.T. – Wuz Here
Varierad, talangfullt producerad, skönt understated country rap tunes.

Balkanbrigaden – Mörda Dom
Tykna power-raps från Biskopsgården och aggressiv dubstep visar sig vara ett äktenskap förrättat i himlen. Demirel lyckas även variera det verbala våldet med låtar som Mansideal, Ensam Är Stark och Konstapel Aina. Håll ett öga öppet för uppföljaren som kommer snart.

Danny Brown – Hybrid
Det är något med vattnet i Detroit. Jag hör D12 och Funkadelic – och mycket annat.

Meyhem Lauren – Butter Mixtape
Bär New York-facklan, bär bara Ralph Lauren, bär upp det här tapet jävligt bra.

Onda & Fejs – Volvomusik
… början på nåt stort.”

Kartellen – Programrebeller
Vi väntar spänt på skivan. Kartellen blir bara bättre och bättre. En rad nära nog klassiska låtar här: Bakom Dig, Vår Verklighet, Förhäxad Skog, Programrebeller, Medan Vi Faller, Verklighetsrap, Hårda Vägen, Betongbarn.

Stockholmssyndromet – EttFyraNånstans
Bäst beats i Sverige vid sidan av Masse. I en egen division. Schmutz.

Tyler, The Creator – Bastard
Hiphop är baserat på osnutna snorungar i dead end areas som meckar runt med teknologi. Grandwizard Wizard Theodore var 13 år gammal när han uppfann scratching. Odd Future Wolf Gang Kill Them All representerar denna eviga återkomst till ett skaparmässigt Ground Zero. Men också nyheter: skate-kulturen gör sitt egentliga intrång i rap, beatsen för tankarna till Aphex Twin och Boards Of Canada, textprovokationerna tas från Eminem och ännu ett steg framåt, Tyler förköttsligar omväxlande Ian Curtis och Waka Flockas andliga DNA. Reklamvideon för Bastard är bara 32 sekunder lång, men känns förklarande, ödesmättad: ett rättmätigt föräldrauppror inom hiphop. “I created Odd Future cuz I think we’re more talented than 40-year old rappers talking about Gucci, impressing their peers, with the same problems….

Earl Sweatshirt – Earl
Rap återvänder till vad det var. Industrin fick sin chans – kunde inte döda det. Att de låtar av Main Attrakionz och Lil B och Odd Future som jag nämner så här i årsbästalistorna spretar åt så olika håll är ett hälsotecken, en återgång till ett klimat då Geto Boys och The Fresh Prince kunde chilla på samma playlist utan att någon lyfte på ögonbrynen. Möjligen snäppet bättre än Bastard.

Young Gully – Grant Station Project
En av årets stora upptäckter. Mycket hjärta och mycket patos, välsignat med kvalitativa beats och en strålande gästvers från snubben nedanför.

Roach Gigz – Roachy Balboa
Bra, nya raps, och bra, nya beats.

A.G. – Everything’s Berri
Madlibs sinneslag har smittat Bronx-rapparen. Eller så kanske Roc Marciano (som gästar här) och andra som visar att det fortfarande går att göra kompromisslös New York-rap inspirerar. Andre The Giant är den från D.I.T.C. som jag imponerats minst av, men för sig själv, så här tio-femton år senare, har han personlighet och berättelser så det räcker och blir över. Everything’s Berri är soul, retro, laidback, men ändå immensly contemporary i sitt ljudforskande, likt Marcberg för den delen. I sin trottoarmässiga grävarmentalitet påminner det om The Unseen eller Operation Doomsday, men i ett modernt ljudlandskap. Texterna också uppdaterade, bland standardsnacket om blunts och stunts blandas Skype och Twitter in. Som halvglömd veteranrappare är A.G. inte bitter, men nöjer sig med att göra ner pajasar och plast-thugs sådär i förbigående.

The Jacka & Ampichino – Devilz Rejectz 2: House Of The Dead
Jag hörde först The Jacka på Cormegas välavrundade Legal Hustle-samling – bland hits som Tony/Montana, The Machine, A Beautiful Mind och Let It Go: en sololåt med en rappare från The Bay. En fin gest från Queensbridge-rapparen Cory McKay (även på soundtracket till Who Am I? är The Bay representerat), som har det gemensamt med The Jacka och andra Bay-rappare att de lägger sina mest aggressiva, hotfulla rader med en fruktansvärd nonchalans och kylig deskriptivitet. Med ögonen halvt slutna viskar-sjunger The Jacka att han inte har haft några känslor på bra jävla länge, medan Cory McKay mycket behärskat frågar lyssnaren “You rap about gats?“, och erbjuder: “Feel mine. A real nine, milimeter eating up your insides“.

Barney (More Crime) låter väldigt Kalifornien, avslappnat och tillbakalutat, man hör havskusten i beatet. En klassiker i min bok.

Never Blink var den andra låten jag mindes från The Jack Artist.

I år släppte The Jacka tillsammans med Ampichino ett av årets absoluta toppalbum: Devilz Rejectz 2: House Of The Dead. Om inte annat så är detta en av årets refränger. Tack till Bayonaisse för att de tjatat.

BUBBLARE:

Cory Mo – Its Been About Time
Give me some muthafucking elbow room… on the cool.” Det citatet definierar känslan på hela den här skivan. Cory Mo kanske inte är världens bästa rappare, men har ett skönt laidback flow, och jävlar vilka beats och gästrappare han har fått tag på: Big Bun, Big K.R.I.T, Slim Thug, Z-Ro, Playboy Tre, Mistah F.A.B., Talib Kweli, och Devin The Dude!

L.E.S. – The Beautiful Struggle
Samma kan sägas om det här tajpet – bara med Big K.R.I.T och Slim Thug dock.

Lil B – Red Flame, etc.
Ett tape är egentligen för trångt för Based God.

Diddy Dirty Money - Last Train To Paris
Diddy har snöat över på E, Ibiza, house, nyelectro – europeisk dekadens i allmänhet – och levererar ett smörgåsbord av catwalk-stänkare.

Jag älskar Swizz Beats snickarglädje på Ass On The Floor. hans hi-hats, maracas, röstsamples, om än inklämt i ett pop-format. Idealet att varje instrument ska ha sin tur och plats lever kvar här, och jag tror inte att det är vad som egentligen som menas med producentens One Man Band. Tyvärr mer sval pop än svettig funk, ändå jävla bra.

Men Hello Good Morning. Tack för detta, Diddy, grattis, god morgon. Kanye försöker vara high fashion men den världen skrattar åt honom i smyg. Därför suger hans musik (han borde hålla sig till beatmakarstolen). Diddy däremot bara glider, steker, slirar, stilar på panka surmagade traditionalister. Kan han hjälpa att han har begränsade dansmoves och ingen haka? Proddar han inte allt själv? Är rap skills starkt begränsade? Jag föredrar Diddys arbetsdelegering framför Kanyes alltmer uppblåsta ego, vilken veckodag whatever. Armani mot Bape – vad tror du? Kanye är bara tragisk, Diddy är underhållande och har friheten att skjuta upp skruvad klubbmusik på topplistorna – men tyvärr också friheten att lägga Rick Ross jämte osläppta Biggie-raps.

TRE TYDLIGA TRENDER 2010:

1. Internet har dödat industrin, rap mår bättre än någonsin förut.

2. New York-rap har något som liknar en återväxt. Efter att industrin trasat sönder staden har veteraner och (viktigast) nykomlingar rest sig ur ruinerna och insett att de kan vinna.

3. Stockholm har kommit med en ny skön våg. Tsunami. Balkanbrigadens mixtape är det enda icke-08 som pumpats i år. Kartellen är Sveriges bästa grupp, alla kategorier, hela AYLA-klicken har presterat nära toppen av sina förmågor, TSB är över i New York och väver drömmar med Def Jam, mer ljusskygga sensationer som Syndromet och Inkasso har visat särart – och hur jävla bra rap-Sverige faktiskt mår. Highwon är tillbaka, en viktig länk mellan TLK och dagens artister. Labyrint höll låg profil men släppte en grymt bra video. Mohammed Ali likaså.

Switch to our mobile site