Men jag fick göra ett undantag då en god vän envisades med att köra upp No Lay-tubar i mitt ansikte… tills jag började förstå. Annars älskar jag brittisk klubbkultur och deras elektroniska musik – jämte rap är det musiken som får upp mig varje morgon – yesterday I fell in love with grime.
Vad vi såg på Inkonst igår, då alltid lika pålitliga All Out Dubstep hade bjudit in No Lay på mikrofontjänst medan de battlade mot Dubstep Bastards, beskrivs bäst som slakt. Det är sällan en artist kommanderar en klubb med sådan självklarhet och närvaro.
Enligt No Lay (från uttrycket “no lay lay“ – straight to the point!) själv så kommer hennes stil från “min omgivning och min kultur. Min mamma var inne på rock, Paul Weller och liknande, medan pappa gillade rare grooves. Jag växte upp med östkustrap: Wu-Tang, Mobb Deep, Nas, och mina två favoriter, Cormega och Tragedy Khadafi.”
Förutom musiken har hon alltid intresserat sig för poesi och spoken word, men solokarriären som grime-artist inleddes 2005 med Unorthodox Daughter, efter att hon tillsammans med Silva, Murray och G-Kid hade startat crewet Unorthodox ett år tidigare.
“Jag var med på en open mic-grej i West London, med Shystie vid tiden när hon signade med Polydor. Vi freestylade och jag träffade Silva, Murray och G-Kid där. Vi bildade Unorthodox, och några veckor senare spelade vi in videon till No Help No Handouts. Jag är från South London. Jag flyttade till West London 2004 och flyttade tillbaks två år senare, men jag representerar inte en specifik stil eller stadsdel, bara Storbrittanien, punkt!”
“Jag håller fortfarande på att försöka komma till toppen, och vill inte lova en massa som jag inte kan hålla. Därför är min label, No Lay’s World, mest en idé och ett märke än så länge. Jag vill inte ha några artister där ännu.
Mitt råd till en artist som försöker slå igenom är att vara öppensinnad, ha ordning på allt pappersarbete, se till att ha bra folk omkring dig, och arbeta väldigt hårt. Det går att tjäna en del på skivförsäljning och radio, men det mesta kommer från spelningar. Håll koll efter The Gift den 19 dec!”
Vi fortsätter att fråga ut Tricky Kid från All Out Dubstep, som gjorde bra ifrån sig bakom skivspelarna, men framförallt genom den här guldbokningen…
“Jag är från Simrishamn och började DJ:a DNB 1996. Jag flyttade till Stockholm 1999 och körde min första DNB-klubb, Quiet Earth, 2002. Vi spelade mycket Liquid DNB, mycket från Hospital. 2006 bokade jag Skream tillsammans med Daniel Irk, och det var första gången någon i Sverige kunde skriva 100% dubstep på flyern för sin klubb. Senare blev vi All Out Dubstep. För tillfället gör jag beats med Seba, dubstep-liknande grejer i 140 bpm.”
“Jag och Eboi brukar köra som en duo. Han hade aldrig hört dubstep förut, men vi träffades och kickade som kompisar för ett år sedan. Det ledde till Ten Minutes #1 och Ten Minutes #2. Vi öppnade också för 50 Cent när han spelade inför 6-7000 i publiken på den nybyggda bandyarenan i Sandviken. En DJ körde först, sen vi, sen J-son, sen Stockholmssyndromet, sen Lazee och sist 50 Cent. Han gjorde ingen bra show egentligen, ändå var allt mycket professionellt – han är en bra businessman.”
För att framgångsrikt härda ut i den här vinterkylan rekommenderar jag er att pumpa det här månadsgamla setet med dubtechno, dubstep och electronica från schweiziska dj:n Timnah Sommerfeldt.
[soundcloud width="100%" height="81" params="" url="http://api.soundcloud.com/tracks/7630396"] o.z by timnah sommerfeldt
Balkan Brigadens Mörda Dom-mixtape är tillsammans med Programrebeller, Volvomusik och EttFyraNånstans 2010 års bästa svenska släpp. Att blanda dubstep-riddims med aggressiv göteborgska visade sig vara en utmärkt idé.
Mörda Dom släpptes i början av 2010. Jag kom egentligen över tapet av en slump på bloggen Mariaplan.com. Jag kommer ihåg att jag satt och sökte på Göteborgs-rap en månad eller två innan tapet kom då jag kom över låten Mörda Dom. Men hade ingen aning då att det som kom skulle vara ett sant mästerverk, en blivande klassiker och en fet käftsmäll för hela svenska folket.
Blev helt förvånad över hur jävla bra de lät. Demirel går loss på tapet. Snubben har galet bra flyt, feta texter och är jävligt arg. Med andra ord inget kan gå fel. Efter att ha lyssnat igenom mixtapet första gången gick den mer eller mindre oavbrutet i två månader på min ipod.
Efter mixtapet droppa dom lite exclusives på olika bloggar som duvetinte och Mariaplan.
Dom tog sig även tiden att släppa låten King Shit som även den är helt brutal.
Balkan Brigaden och Skanking Society har ett ljust år tillmötes och i och med det så har Brytburken det stora nöjet att lägga upp en intervju som vi haffade med männen i fråga. Håll till godo.
Vilka ingår i Balkanbrigaden?
Två personer: Demirel, MC, och Jenin, DJ och producent
Kan ni berätta om eran label Skanking Society?
Labeln startade 2009 av mig (Jenin) plus en kompis till mig från stockholm som heter Sead. Vi startade labeln mest för att vi ville få ut våran musik digitalt och pusha andra artister runt omkring oss. Vi har haft några släpp under 2010, i februari 2011 kommer min solo EP Sounds From The Gully Lab släppas, en Grime/Dubstep inspirerad EP, där jag samarbetat med folk från Bermuda, Kanada, Storbritannien och Norge. Den första singeln kommer i januari och heter Headphones och gästas av Yaun Lee, en rappare-sångare från Bermuda. Videon är redan ute.
Balkan Brigaden ska även släppa en EP under namnet Nuestra Luncha som kommer kunnas köpas digitalt på bla Beatport och itunes. Sen har vi också lagt lite fokus på producenter från Balkan området, då DnB- och dubstep-scenen är stor där nere. Så det kommer att V/A- släpp med producenter från hela Balkanområdet.
Är ni från Biskop allihop?
Nej. Demirel är Biskop in i blodet, men jag bodde där till och från i några år då jag hade familj som bodde i närheten av Biskop. Jag bor nära, dock inte i Göteborgsområdet.
Jag läste att ni starta Balkan Brigaden 2004. Har ni haft andra projekt innan 2004?
Vi kickade igång allt 2004. Innan det var Demirel med i en grupp som hette Aforizm med några polade, och jag dj:ade och proddade åt olika rap crews samtidigt som jag spelade bas i några olika band.
Vad fick ni för respons på Mörda Dom-mixtapet?
Grymt bra faktiskt, över förväntan då vi inte gjorde någon reklam för det, lite bloggar och så, men den spred sig ganska mycket av sig själv. Hittills är det bara positivt – förutom några Sverigedemokrater som har grinat. Vi är uppe i nästan 5000 downloads, vilket är fett mycket för att inte ha varit så aktiva på scenen. Vi uppskattar det jävligt mycket, big up till alla som laddat ner och spridit mixtapet .
Demirel, när började du rappa?
Jag började rappa redan som liten, men innan dess skrev jag texter så långt bak som jag har kunnat stava. Rappen kom väl som en slags naturlig respons på mina texter, men det tog mig väldigt lång tid att komma in på rätt spår.
Hur valde ni beats till Mörda Dom?
Jag skickade iväg massor av dubs till Demirel som jag kände skulle passa till hans röst, och Demirel gillade dom. Jag visste redan från början att han skulle passa på dom så det var bara att börja skriva. Så de blev som de blev. Jävligt rått.
Vem är isoman?
Isoman kommer från Stockholm men bor i Biskop. Han kör på engelska under namnet Ghosts Of Blackout, han kom in i gamet för inte alls länge sedan. Isoman och Demirel träffades via gemensamma vänner började prata musik. Demirel behövde någonstans att spela in och Isoman hade en hemmastudio. Sen kände vi att vi behövde en sidekick till en spelning och Isoman var på – så det blev som det blev.
Hur skulle ni själva beskriva er själva och erat första släpp?
Jävligt arga jugoslaver, haha. Nej, men man kan inte sitta och hålla käften, vi måste säga det vi tycker och tänker. Det håller på att gå åt helvete i Sverige fast vi bara blundar för det. Nationalism och fascism har vi redan upplevt en gång tidigare med tanke på var vi kommer ifrån. Vi kan inte hålla på så här, detta handlar inte om höger eller vänster, utan att Sverige ska framåt, vi kan inte leva i stenåldern. Det var det som fick oss att göra detta mixtape, så man skulle kunna säga att den är ganska arg.
Vad kan man förvänta sig av erat andra tape? Blir det mer dubstep?
Ganska lik den fö rsta, dock mer grime än dubstep. Dubsteppen kommer tillbaka på EP:n så ni behöver inte oroa er, hehe.
Den måste vara med, annars klipper han tung på oss, laserturken är farlig , fråga Jimmie Åkesson och smurfarna.
Kommer det finnas några gäster på tapet?
Isoman kommer att vara med och kanske någon till. EP:n kommer dock ha gäster, vi har paratat med Max Peezay, så vi hoppas på att få med honom, och minst en grime-rappare från UK dyker upp på en vers.
Demirel, du har ganska politiska texter. Vilka frågor berör dig mest?
Jag tror att det mesta berör mig, det mesta runt omkring. Speciellt idioter, nötter, assholes och åsnor, såna människor ger mig energi att spotta verser. Ni ser ju bara vad vissa “styrande” gör utan att vi, folket, gör ett piss eller ens kräver en ursäkt. Jag har alltid tagit illa upp av orättvisor, även om det inte gäller mig, så ämnen finns det ju gott om.
Samhället är enligt mig uppbyggt på en lögn, vi ska handla saker och hålla käft verkar det som. Det pumpas skatt på skatt för t.ex. rökare och man förbjuder folk att röka på olika platser och utrymmet för rökning bara minskar successivt – men om det är så jävla dåligt – förbjud skiten då? Och samtidigt som halva Sveriges kändiselit sniffar koks på fester så ska media göra en överhypad grej av att han där “Idol-nånting” rökte på med vänner en kväll då han var skitfull – trots att hälften av reportrarna har just cannabisbruk i bakgrunden.
Men det är väl bara en bråkdel, jag orkar inte rabbla allt jag upplever som vuxenmobbning och blåsningar men i stort sett allt kan gå mig på nerverna ifall det vill sig väl, samtidigt som livet är otroligt underbart på sitt eget benga sätt.
Vad tycker ni om Göteborgs hiphop-scen?
Göteborgs hiphop scen is THÖ SHIEET! Vi har fett bra artister här, många med grymt mycket hunger och talang. Det jag vill klaga på när det gäller Göteborg är ARRANGÖRERNA! Det bokas så lite artister och helst vill folk att man ska spela gratis och det är verkligen inte rättvist mot dem som varit igång med sin grej länge och är etablerade inom hiphop-Sverige. Så BIG UP hiphop-scenen i Göteborg och alla feta artister
It’s rarely worthwhile to listen to dubstep outside of a live environment. Most canonical tracks are too boring for headphone-listening. It’s functional music, made for mixing. Dubstep needs a DJ and overdimensioned speakers more than any other genre. But what’s called dubstep is arbitrary. Burial is filed away as dubstep, but sounds more like Massive Attack over a twostep beat. Conclusion: it’s only when you add other genres that dubstep becomes headphones-worthy. Like those thugstep-blends. Or Digital Mystikz’ absolutely brilliant What Won’t You Do For Love remix.
Ikonika arrives in the field of dubstep (or Hyperdub, as her label would call it) through structures and sounds from IDM and 8-bit music. That means that the arrangements and sounds are interesting enough for headphones and livingrooms. It’s Dubstep that qualifies as both listening and dance music.
Quarta 330 is another group that master the space between dustep and 8-bit. But I prefer their varied livesets over their releases (which I suppose demand a bit more patience from the listener). Another artist coming close to this sound is Joy Orbison. I especially like Wet Look. But then we’re getting even further away from the traditional sound of dubstep, which is fine I guess. Ideally, dubstep is more a method, a kind of creative launching pad, than a specific style of music.
After the holy trinity Dre and Primo and RZA, I put The Bomb Squad. Their wall-of-noise aesthetics, their approach to sampling, and their energy and aggression level (as well as their diversity) is as important a leap forward in boom bap research as the discoveries of Kurtis Mantronik or Marley Marl. Their sonic portrayal of the chaotic urban landscape is very much missed in rap music these days.
Although they surely have influenced almost all producers working within hiphop, their sound gave even stronger echoes in other genres. Groups like The Prodigy, Chemical Brothers – matter of fact all that big beat, breakbeat, hardcore, jungle, drum n’ bass noise – would have been impossible, or at least would have sounded very different without Public Enemy‘s second and third album.
Among other guest productions, they went on to lay the sonic landscape for Ice Cube’s brilliant first solo album, helping him to make a political record rivaling PE’s efforts. And on the Juice soundtrack they helped Rakim make one of his best songs ever (“I’m a put it on a bullet… and put it in your brain!“)
As you can read in the Unkut interview, The Bomb Squad started as a soundsystem, and these days they, like many others, have continued their musical explorations into the realms of dubstep. Rockthedub has paid attention to this, and offers us two of their live mixes.
I noticed that DJ Nappy has all his classic blends, or mashups, or remixes, or whatever you call it, in a nice folder right here.
Finally I have an mp3 of Stuntin Like My Daddy again, my favourite track (and I’m not even a Lil Wayne fan) of this marginal but very entertaining subgenre.
