SödraSidan (fd Dalenbarn) med en till hit, lite mer boombap än vanligt.
De brukar få en halv mille på alla sina videos, men uppmärksammas inget alls i media. Kanske finns det ingen enkel journalistisk vinkel på dem. Kanske saknar de en indy-popsångare på refrängen. Kanske är journalister lata och saknar koll.
Det här är stor musik. Mer hits från dem nedan.
http://www.youtube.com/watch?v=a9Z5ohaQACo
http://www.youtube.com/watch?v=MnrZFWqmc7c
Lika snygg video som låt.
I över tio år har denna duo välsignat Sverige med hits, och vi är så tacksamma.
Lägger denna kanske den mest klassiska svenska rap-videon här nedan bara för sakens skull.
Yeah, I’m late on this… but it’s The Bay Area showing true love to the early eighties life style. First time I’ve seen The Jacka crack a smile in a video.
Italian sportswear represented thoroughly.
Also found this video from the same project – 2010′s well rounded electro throwback tape GoBots 2, featuring North Houston’s own Paul Wall.
De som har gallrat fram svensk efterkrigstidskanon har gjort ett skitjobb. Varför har litteraturkritiker och liknande inte nämnt att Janne Bergquist är jävligt based?
Stanna där bland dammiga mellanskiktspoeter och nobelpristagare. Ni är vampyrer, zombies, tjänstvilliga varulvar. Vi är undervattensmonster som letar efter land.
Janne Bergquists idéprosa påminner om Stewart Homes idéprosa. En avsaknad av avsikt, men drivet av en inre, allt-inneslutande angelägenhet; i suverän betydelse levd litteratur, livet och tänkandet tätt sammanflätade, trängandes in i varandra, för att ändra om och för att föra vidare, framåt. Det är hungern.
Jämte rafflande prosaverk som Esko och Flera hundra knutar är Autonomisk Manual Bergquists huvudverk. Skriven på kåken är det en bok tillägnad aforismen, självrannsakandet och självständighetens genre framför andra. Genom hela texten löper en refraktär tråd som manar till oberoende och värdighet.
Allt han säger ligger nära till hands och är handfast, men samtidigt helt radikalt. Vad som på ytan läses som en nyliberal kritik mot socialdemokratin kan lika väl bli en kommunistisk kritik av kaptialismens specialisering och splittring.
Så fort jag köper en scanner så läser jag in hela boken.
“60. Människan har förmågan att under gynnsamma betingelser bli klokare med åren. En polis som blivit klokare än en polis kan vara, slutar att vara polis. Det finns nämligen en gräns för hur klok en polis kan vara.
112. Offentlig socialvård är inte uttryck för människornas önskan att bära sitt medansvar utan för deras önskan att befria sig från det.
113. All kunskap finns skolan förutan. Skolan är nödvändig endast för att sortera och distribuera kunskaperna enligt makthavarnas behov.
114. Vidskepelse kallas sådana vanföreställningar som de styrande inte längre behöver för att hålla de styrda under kontroll.
119. Brottsligheten utgör ingen fara för samhället. Den utgör en del av dess näringsliv, särskilt för dem som säger sig bekämpa den. Vidare tjänar den som objekt för en massa kvalificerad uppmärksamhet som vore värd att inriktas på mer betydande förhållanden.
120. Rättvisa är ett skört begrepp som inte tål domstolsförhandlingar.
125. Om ditt val är i enlighet med lagen beror detta inte på någon naturlig harmoni mellan lagen och ditt innersta. Det rör sig om en tillfällighet. I morgon kan lagen vara omskriven.
136. En italienare som hette Malacoli grunnade mycket över brevduvornas jämmerliga driftsekonomi. De flög bara hem till bruden och krubbet. Sen måste man ta tåget genom fiendens linjer med det eländiga fjäderkräket. Han fann lösningen: krubbet serverades på ena sidan, duvbrudarna på den andra. Lindrigt schizofren flaxade nu brevduvan hungrig i ena riktningen och kåt i den andra. Lika listigt normaliserar rättsväsendet tjyvens kluvna liv.
141. Domstolarna tillkom för undvikande av våld. Där skulle visheten och eftertanken ersätta vreden och hämndlystnaden. Domstolarna var från början förlikningsdomstolar. Lägg märke till att modernt rättväsen fixerar konflikter i stället för att lösa dem.
143. Rune Johansson har sagt: jag skulle tro att det är mycket som klarnar när handbojorna kommer på.
144. Den häftigt frätande ångest som följer omedelbart på varje frihetsberövande är att betrakta som ett akut psykiskt sjukdomstillstånd. Samtidigt är den en frisk reaktion och snarare något att notera med tillfredsställelse än att förstärka genom ytterligare oro.
157. Domstolen frågar inte efter vem du är. Det spelar ingen roll vad för skit man häller i våffeljärnet – mönstret blir detsamma när man klämmer åt.
187. Undvik inte berömda författare. Det faktum att de blivit kallade stora betyder inte att de är dåliga eller ens tråkiga. Tvärtom har vår kultur utvecklat en imponerande förmåga att geniförklara genierna och därefter ge fan i vad dessa genier har sagt. Jesus är ett bra exempel. Om han anat vad han ställde till med skulle han aldrig ha skaffat sig dom där tolv torpederna.
191. När du lämnar fängelset är du sjuk. Var mycket försiktig!”
“I have a theory that a lot of people cry for criminals’ blood because they subconsciously realize they’ve been frightened into compliance without a set of handcuffs ever having been thrown on them. I also think that’s why some guys want to White Knight it with me – subconsciously, they realize they drool over pussy and will do anything that any woman tells them to do.”
(från hans Facebook)
“Jim McMenamin: What’s behind the lack of governmental research into this area – Drug Enforcement Administration repression?
Burroughs: Certainly. The DEA doesn’t want to see an effective treatment for narcotics. My God, where would they be if there weren’t any drug addicts?” (p. 176)
“Also, in Egyptian hieroglyphics, while they do have a verb ‘is’, it’s not used the way we use the ‘is’ of identity. They don’t say, ‘He is my sun’ or ‘The sun is in the sky’ but ‘He as my son’ or ‘Sun in sky’. They don’t have to say ‘is’ – they make much less use of the ‘is’ of identity which, as Alfred Korzybski said, is one of the big fuck-ups of Western language. Something ‘is’ something, with the implication that there is some sort of eternal status being conveyed.” (p. 184)
“I wonder if young people today have any wishes. No, it’s not that they aren’t willing to take risks, exactly. There aren’t any risks to be taken. Danger is a very rare commodity in these times, monopolized by intelligence agencies and stuntmen.” (p. 185)
“L.A. Weekly: Do you watch television?
Burroughs: Oh yes. I watch The X-Files. And on Discovery, they often have good natural-history programs. There’s the leaping lemurs and madagascars and, uh, Easter Island.” (p. 225)
Space Ghost Purp, why do you keep sampling trains?
I can’t get that out my head. Purp’s whole thing musically is based on a recreation of an old school 90′s lo-fi sound. Not tape manipulation, but manipulating music on a computer, I suppose, to make it sound as if it was played from an old cassette tape.
Pierre Schaeffer manipulated tapes, though. In 1948 he made his first experiment with musique concrète – experimental music made from manipulating tapes – by slowing down and speeding up the recording of a train, thereby making it seem that it moved slower and faster. By manipulating the tape, you are manipulating the listener’s perception of reality.
Recordings of trains continues to fascinate… and it is a pretty great sound… similar to the classic air horn sample in dub reggae, which has found its way into rap mixtapes in later years.
Unexpected 30 minute strong mix from the God of Black. Song selection and all over feel very nicely done. Erykha Badu C&S sounds much better than the original.
Idag vann Masse från The Salazar Brothers – yngre bror till Chepe och Salla, som tillsammans med Dogge, som The Latin Kings, sparkade igång och lade grunden för hiphop i Sverige – en grammis för bästa producent.
Ännu idag, nära tjugo år efter deras debutskiva, fungerar TSB som en institution som stödjer och utvecklar talanger, dj:ar på klubbar runt om i Sverige och i Europa, och förser rappare runt om i världen med högklassiga produktioner.
Skizz från Stockholmssyndromet är Sveriges mest intressanta och orginella producent, men för mig råder det ingen tvekan om att det är Masse som är bäst.
Bredden han har, från betongtung reggae, till modernt elegant soul, till förfinad Premier-boombap (jävligt nära bättre än mästaren själv jag svär), till satans stekig skrytrap, sättet som hans samplingar böljar fram och tillbaks över precist programmerade maskinrytmer och fuckar med våra hjärtsträngar…. saknar motstycke… i Skandinavien och i världen.
Han är även den i Sverige som gör trap-soundet bäst, som på de fulländade Samma Knas Varje Dag och Fortfarande Knas (2012 års bästa svenska låt).
De som säger att han är bra men lite tråkig kan ta och sätta sig i hörnet nu. Håll truten och lyssna på detta mästerverk igen och rensa ut skiten ur öronen först den här gången.
Ett exempel på när en europé tvålar till amerikanarna på deras egna grej. Varje gång jag lyssnar ställer jag mig upp och vevar med armarna till ett perfekt samspel mellan beat och text. “Klättrade upp på toppen och kastade ner dom… Kartellen… krossar deras fattiga egon… vi skojar inte… DET ÄR MALEXANDER I STEREON“. Snares smattrar mer militärt och syntharna skriker elakare än i vilken Jeezy- eller Gucci-låt som helst.
Svenska rap-fans håller huvet högt idag.
“On the eve of the Thatcherite crusade, half of all workers were trade unionist. By 1995, the number had fallen to a third. The old industries associated with working class identity were being destroyed. There no longer seemed anything to celebrate about being working class. But Thatcherism promised an alternative. Leave the working class behind, it said, and come join the property-owning middle classes instead. Those who failed to do so would have no place in the new Britain.”
“Those working class communities who had been most shattered by Thatcherism became the most disparaged. They were seen as the left-behinds, the remnants of an old world that had been trampled on by the inevitable march of history. There was to be no sympathy for them: on the contrary, they deserved to be caricatured and reviled.
There was a time when working-class people had been patronized, rather than openly despised. (…) Today, they are more likely than not to be called chavs. From salt of the earth to scum of the earth. This is the legacy of Thatcherism – the demonization of everything associated with the working class.”
(citerat från s. 60 respektive s. 71 i Owen Jones Chavs – The Demonization of the Working Class)
