Feb 152012
 

Idag vann Masse från The Salazar Brothers – yngre bror till Chepe och Salla, som tillsammans med Dogge, som The Latin Kings, sparkade igång och lade grunden för hiphop i Sverige – en grammis för bästa producent.

Ännu idag, nära tjugo år efter deras debutskiva, fungerar TSB som en institution som stödjer och utvecklar talanger, dj:ar på klubbar runt om i Sverige och i Europa, och förser rappare runt om i världen med högklassiga produktioner.

Skizz från Stockholmssyndromet är Sveriges mest intressanta och orginella producent, men för mig råder det ingen tvekan om att det är Masse som är bäst.

Bredden han har, från betongtung reggae, till modernt elegant soul, till förfinad Premier-boombap (jävligt nära bättre än mästaren själv jag svär), till satans stekig skrytrap, sättet som hans samplingar böljar fram och tillbaks över precist programmerade maskinrytmer och fuckar med våra hjärtsträngar…. saknar motstycke… i Skandinavien och i världen.

Han är även den i Sverige som gör trap-soundet bäst, som på de fulländade Samma Knas Varje Dag och Fortfarande Knas (2012 års bästa svenska låt).

De som säger att han är bra men lite tråkig kan ta och sätta sig i hörnet nu. Håll truten och lyssna på detta mästerverk igen och rensa ut skiten ur öronen först den här gången.

Ett exempel på när en europé tvålar till amerikanarna på deras egna grej. Varje gång jag lyssnar ställer jag mig upp och vevar med armarna till ett perfekt samspel mellan beat och text. “Klättrade upp på toppen och kastade ner dom… Kartellen… krossar deras fattiga egon… vi skojar inte… DET ÄR MALEXANDER I STEREON“. Snares smattrar mer militärt och syntharna skriker elakare än i vilken Jeezy- eller Gucci-låt som helst.

Svenska rap-fans håller huvet högt idag.

(En ung Masse längst till vänster. Från boken om The Latin Kings)

Switch to our mobile site