Feb 152012
 

De som har gallrat fram svensk efterkrigstidskanon har gjort ett skitjobb. Varför har litteraturkritiker och liknande inte nämnt att Janne Bergquist är jävligt based?

Stanna där bland dammiga mellanskiktspoeter och nobelpristagare. Ni är vampyrer, zombies, tjänstvilliga varulvar. Vi är undervattensmonster som letar efter land.

Janne Bergquists idéprosa påminner om Stewart Homes idéprosa. En avsaknad av avsikt, men drivet av en inre, allt-inneslutande angelägenhet; i suverän betydelse levd litteratur, livet och tänkandet tätt sammanflätade, trängandes in i varandra, för att ändra om och för att föra vidare, framåt. Det är hungern.

Jämte rafflande prosaverk som Esko och Flera hundra knutar är Autonomisk Manual Bergquists huvudverk. Skriven på kåken är det en bok tillägnad aforismen, självrannsakandet och självständighetens genre framför andra. Genom hela texten löper en refraktär tråd som manar till oberoende och värdighet.

Allt han säger ligger nära till hands och är handfast, men samtidigt helt radikalt. Vad som på ytan läses som en nyliberal kritik mot socialdemokratin kan lika väl bli en kommunistisk kritik av kaptialismens specialisering och splittring.

Så fort jag köper en scanner så läser jag in hela boken.

“60. Människan har förmågan att under gynnsamma betingelser bli klokare med åren. En polis som blivit klokare än en polis kan vara, slutar att vara polis. Det finns nämligen en gräns för hur klok en polis kan vara.

112. Offentlig socialvård är inte uttryck för människornas önskan att bära sitt medansvar utan för deras önskan att befria sig från det.

113. All kunskap finns skolan förutan. Skolan är nödvändig endast för att sortera och distribuera kunskaperna enligt makthavarnas behov.

114. Vidskepelse kallas sådana vanföreställningar som de styrande inte längre behöver för att hålla de styrda under kontroll.

119. Brottsligheten utgör ingen fara för samhället. Den utgör en del av dess näringsliv, särskilt för dem som säger sig bekämpa den. Vidare tjänar den som objekt för en massa kvalificerad uppmärksamhet som vore värd att inriktas på mer betydande förhållanden.

120. Rättvisa är ett skört begrepp som inte tål domstolsförhandlingar.

125. Om ditt val är i enlighet med lagen beror detta inte på någon naturlig harmoni mellan lagen och ditt innersta. Det rör sig om en tillfällighet. I morgon kan lagen vara omskriven.

136. En italienare som hette Malacoli grunnade mycket över brevduvornas jämmerliga driftsekonomi. De flög bara hem till bruden och krubbet. Sen måste man ta tåget genom fiendens linjer med det eländiga fjäderkräket. Han fann lösningen: krubbet serverades på ena sidan, duvbrudarna på den andra. Lindrigt schizofren flaxade nu brevduvan hungrig i ena riktningen och kåt i den andra. Lika listigt normaliserar rättsväsendet tjyvens kluvna liv.

141. Domstolarna tillkom för undvikande av våld. Där skulle visheten och eftertanken ersätta vreden och hämndlystnaden. Domstolarna var från början förlikningsdomstolar. Lägg märke till att modernt rättväsen fixerar konflikter i stället för att lösa dem.

143. Rune Johansson har sagt: jag skulle tro att det är mycket som klarnar när handbojorna kommer på.

144. Den häftigt frätande ångest som följer omedelbart på varje frihetsberövande är att betrakta som ett akut psykiskt sjukdomstillstånd. Samtidigt är den en frisk reaktion och snarare något att notera med tillfredsställelse än att förstärka genom ytterligare oro.

157. Domstolen frågar inte efter vem du är. Det spelar ingen roll vad för skit man häller i våffeljärnet – mönstret blir detsamma när man klämmer åt.

187. Undvik inte berömda författare. Det faktum att de blivit kallade stora betyder inte att de är dåliga eller ens tråkiga. Tvärtom har vår kultur utvecklat en imponerande förmåga att geniförklara genierna och därefter ge fan i vad dessa genier har sagt. Jesus är ett bra exempel. Om han anat vad han ställde till med skulle han aldrig ha skaffat sig dom där tolv torpederna.

191. När du lämnar fängelset är du sjuk. Var mycket försiktig!”

Apr 212011
 

Kulturpolis – alltså en polismyndighet som bekämpar en specifik kulturyttring – hör hemma i totalitära samhällen. Varför har då Sverige en tradition av sådant?

På 90- och 00-talet trakasserade Rejvkommisionen (fucking allergisk mot Alexander Bard, men kan hålla med honom att “Sverige måste växa upp”) rave- och reggae-entusiaster i en blind och direkt kontraproduktiv jakt på narkotika.

På senaste har polisen upprepade gånger saboterat för svensk hiphop. På Twitter sammanfattar The Salazar Brothers (som grundare av The Latin Kings och producent för bl. a. Kartellen, Ayla och Mohammed Ali det närmsta man kommer en institution i svensk hiphop):

“Svenska hip hop gruppen LABYRINT har fått flera live spelningar inställda för att komunpolitiker och polisen ringt arrangörer. VARFÖR?”

“VARFÖR VILL POLITIKERNA & POLISEN TYSTA SVENSK HIP HOP????”

“Det är fler grupper än Labyrint som blivit avbokade efter påtryckningar från politiker och Polis men folk vill inte snacka om det av rädsla.”

“Politiker tillsammans med polisen har stoppat flera av Labyrints spelningar runt om i landet…Växjö, Värnamo..mfl.. VARFÖR???”

“Varför är det bara OSIGNADE hip hop artister som har åsikter om rasism, polisbrutalitet,diskriminering och SD? vad hände med POPVÄNSTERN?”

“Skärholmens statsledning sa nyligen nej till ungdomars förfrågan att låta Carlito, Labyrint och Stor få spela och hotade dra in budget”

“Polisen kontaktade Martin Mutumba då han skulle fira sm guld 2lax10 i Rinkeby och sa att Carlito, Labyrint och Kartellen inte fick uppträda.”

Skillnaden mot rejvkommisionen är att insatserna idag känns mer cyniska. I ett klimat där politiska partier helt har tömts på innehåll och det Bonnier-monopoliserade medielandskapet ytterligare utarmas av osäkra arbetsförhållanden är hiphop den mäktigaste av de röster som kan erbjuda alternativa världsbilder.

Kartellen, den grupp som med störst kraft angripit samhällets högervridning, har vid flera tillfällen beklagat sig över att polisens behandling av dem. Deras strävan att trycka tillbaks dessa musiker – de flesta före detta kriminella om jag förstått saken rätt – i sitt gamla liv känns gränslöst cyniskt, och verkar handla mer om en personlig vendetta än om vanligt polisarbete. I en intervju med Kingsize förklarar Sebbe (gruppens – och Sveriges! – främste rappare):

“Vi kunde inte gå fem meter utan att de var där och de gick runt till dörrvakterna på krogen och sa åt dem att ringa direkt om vi dök upp så skulle de komma och plocka in oss. De tog in oss till stationen och hotade med stryk, du vet. Min tjej var i nionde månaden då och de kom in till oss i vår lägenhet med dragna vapen framför henne. Sen blev jag misstänkt för ett värderån. Först var jag misstänkt för att ha begått det ensam men ändå så handlade allt i förhören mer om Kartellen, och alla som blev inplockade blev mer förhörda om sin roll i Kartellen än något annat. Nu är jag till och med gängstämplad av kriminalvården och det betyder att de kan fucka mig på ännu fler sätt. Men jag är inte med i något gäng, jag är medlem i en musikgrupp.”


Om inte Dogge Doggelito hade gott loss över den där arabfunken på TLK:s Krossa Rasismen och samtidigt vänt in-och-ut på min elva-tolvåriga hjärna är det tveksamt om jag överhuvudtaget hade intresserat mig för polititk och såna grejer. Det känns mörkt att spekulera i vad polisens kulturkrig mot svensk hiphop kommer ge för konsekvenser i framtiden.

Switch to our mobile site