Precis som med Mona Sahlin här i Sverige så har media hatat fett på Dilma. Hon sägs sakna karisma och politisk erfarenhet, och man har tuggat om gamla “skandaler” gång efter annan (känns kanske bekant?). Antagligen är kombinationen kvinna och socialdemokrat svår att svälja, för journalister både här och där.
Brasilien har rykte som någon slags antifeministiskt utopi. Männen arbetar medan kvinnorna pendlar mellan sängen och köket, och brasiliansk bikinivaxning ligger endast ett litet snäpp över afrikansk könsstympning. Ändå upplever jag, men framförallt min fru, att kvinnor på flera plan behandlas med mer respekt där än här. Svensk jämställdhet är i mycket en propagandalögn.
Nu är man nu på väg att rösta fram en kvinna som sin ledare, trots medias hatkampanjer. Det är mer än vad USA och Sverige kan skryta med. Brytburken gillar att en mineira och före detta militant, som före ministerposter organiserade väpnad kamp mot militärdiktatuern och torterades i dess fängelsehålor, nu är på väg att bli världens mäktigaste kvinna. Vem kan hata på det?
