Aug 052014
 

Falken? För mig betyder det han som arbetar på natten. Sover inte. Likt en fågel som inte sover på natten.

Brasilianska rapparen MV Bill lägger möjligtvis världens råaste raps. Och han ligger definitivt bakom en av de råaste krimdokumentärerna.

Förutom berättaren-intervjuaren samt en äldre kriminalist i rullstol så har alla ansikten gjorts helt suddiga. Ändå fokuser kameran på dem, vilket ger en märklig, effektfull stämning, och mer fokus på ljudspåret, där det berättas om döda eller frånvarande fäder, familjer som försvunnit, billiga brudar, vapen överallt, låga löner, och mödrar med sorg.

Och om pojken som förklarar att inget gör honom ledsen, för han drogar jämt, röker veneno, alltså gräs blandat med kola, eller snortar lite, tänker på inget, bara skrattar, bara glädje, alltså när det finns pengar. När pengarna tar slut rånar man.

Med enkla medel kommer man väldigt nära pojkarna. Det är filmtekniskt föredömligt, inkännande, oändligt sorgligt, hemsökande. Under inspelningen dog 16 av 17 intervjuade “falkar”. Enligt wikipedia var killen som drömde om att lämna det kriminella livet och utbilda sig till clown den sjuttonde av dessa. Det visar hur viktigt det är att aldrig sluta drömma. Men idag sitter han i fängelse.

Aug 032014
 

Typ gangsta rap tillbaks till rötterna. Mindre Rick Ross, mer random Compton-unge med crack stashat i BMX-styret, nerkokat från skiten som den verklige Rick Ross köpte från CIA-agenter.

Mer den apokalyptiska stämningen hos Chief Keef et al, med Black Disciples utbytt mot Comando Vermelho (de stora gängen i Rio De Janeiro sponsrar faktiskt – genom att anordna konserter och trycka cd-skivor – den här väldigt förbjudna funken).

Trasigt, och varje MC har nåt tragiskt i rösten. De här unga killarna låter gamla, som sorgsna samba-gubbar som sett för mycket. Musiklaiskt är det mindre Young Chop än en slags Autechre-version av baile funk. Och det är något jamaicanskt över hur snarlika och utbytbara dessa beats är.

Jul 272014
 

En av Sveriges mer extraordinära rappare har lämnat oss.

Negro Escandaloso försörjde sig tidvis på shower i hemlandet Bolivia, och körde mest på spanska, ett språk jag inte behärskar. Men hans få svenska verser övertygar hårt.

Idag minns vi en artist som höll det ovanligt äkta. Våra tankar går ut till hans nära.

för mycket dagis-rap, för mycket amatörer… var fan var du när gatan kallade på sina söner?

Switch to our mobile site