Intressant och underhållande om korrupta snutar i det gamla New York… då mordsiffrorna låg typ tio gånger högre än idag.
“Falken? För mig betyder det han som arbetar på natten. Sover inte. Likt en fågel som inte sover på natten.“
Brasilianska rapparen MV Bill lägger möjligtvis världens råaste raps. Och han ligger definitivt bakom en av de råaste krimdokumentärerna.
Förutom berättaren-intervjuaren samt en äldre kriminalist i rullstol så har alla ansikten gjorts helt suddiga. Ändå fokuser kameran på dem, vilket ger en märklig, effektfull stämning, och mer fokus på ljudspåret, där det berättas om döda eller frånvarande fäder, familjer som försvunnit, billiga brudar, vapen överallt, låga löner, och mödrar med sorg.
Och om pojken som förklarar att inget gör honom ledsen, för han drogar jämt, röker veneno, alltså gräs blandat med kola, eller snortar lite, tänker på inget, bara skrattar, bara glädje, alltså när det finns pengar. När pengarna tar slut rånar man.
Med enkla medel kommer man väldigt nära pojkarna. Det är filmtekniskt föredömligt, inkännande, oändligt sorgligt, hemsökande. Under inspelningen dog 16 av 17 intervjuade “falkar”. Enligt wikipedia var killen som drömde om att lämna det kriminella livet och utbilda sig till clown den sjuttonde av dessa. Det visar hur viktigt det är att aldrig sluta drömma. Men idag sitter han i fängelse.
I Streets of New York möter vi orginaltokar från Lo-Lifes och andra gatugäng från 80-talet. Thirstin Howl III berättar att hans morsa var gängmedlem hon också (en av hans skivor pryds som bekant av hennes mugshot).
Och Sean Price var alltså ledare för en Decepticons-grupp. Även fall biten där detta berättas faktiskt samplats på låten Gang Leader så är det inget som Brownsville-rapparen nämner annorstädes, vilket säger mycket om mänsklig psykologi. Rick Ross har självklart aldrig sålt ett gram, medan de som verkligen vart där ute gärna pratar om annat.