Vad nu, min favoritrappare över en av mina favoritlåtar med French Montana? Oväntat men logiskt; för fyra år sedan kom den fantastiska Look Me In The Eyes med Max B, och nu ser vi tydligt att The Jackas nätverkande och känsla för kvalitet var på väg att ta hans karriär till en ny nivå, på riktigt.
Glad indiandöd AmeriKKKa. Vi firar med det här hemsökta eposet från Rast RFC.
Inte hört honom förut men klagar inte; låter som RA the Rugged Man utan grimaserna.
French Montana är en bra pop-artist – han lägger tillfällesvis mäktiga hooks och väljer nästan jämt jävligt bra produktioner – men ingen bra rappare… alltså rent hantverksmässigt.
Man märker hur mycket han har lärt sig av Max B, men även att han gör sin egen grej av det.
Kul då att silversurfaren, the wavy one ska gästa Montanas debutalbum Excuse My French, trots att han är bakom muren; borde bli en slant till försvarskassan.
Däremot tror jag inte att Sanctuary kommer platsa där. Synd i så fall; skiten är så wavy att jag blir sjösjuk.
The collabos between established Wu-Tang artists on The Swarm were incredible, like Raekwon together with Masta Killah, Inspectah Deck and Street Life, RZA together with Killarmy and Method Man, and Hell Razah with Shyheim (all produced by RZA).
But the lesser known acts were shining, too.
Wu-Syndicate’s contribution did not win you over with esoteric sword swinging, but straight, emotional honesty.
Ruthless Bastards over the version of Ghost Deini that didn’t make it onto Supreme Clientele.
http://www.youtube.com/watch?v=vofr3vZGkJU
Ray West and A.G. have made magic together before. And with the help of Roc Marciano before, too.
This is off their “super group” album LUV NY, which also features Kool Keith, O.C., Kurious and Dave Dar.
Stället är trots allt uppkallat efter en svensk dude.
“This is where Hip hop came from,
and back then we wasn’t killing each other like these
ipod having no reason niggas now.
A person can walk blocks of empty buildings
and no one would fuck with you.
Back then Shit was hard cuz shit was hard,
Now shit is hard, when shit aint hard.
These little brats need to see this video.”
“- As a kid, I lived right at the border between the South Bronx and Hunts Point, next to the Bruckner Expressway in the late 60s and then moved to the area north of the Bronx Zoo around 68. Overall the Bronx was tough with crime and gangs, yet I appreciated how most families had two parents and how they valued hard work, family time, and friendship and plenty of the neighborhood kids were ok to hang with. My big enjoyment was riding the #2 and #6 subway lines. I really miss those days.
- You’re lucky because its not even like that anymore. I love 80′s music especially rap and electro. Back at your time, neighborhoods were more vigilant, keeping their streets protected. Sure you guys had a hard time, but the fun you guy had made me wish I was born a decade earlier. I belong there.”
[bandcamp track=2193514265 bgcol=FFFFFF linkcol=4285BB size=venti]
Tror fan att Madlib loopade denna bättre, men det är OC som är behållningen här. Bronx-farbröderna fortfarande in this bitch.
Kool Keith reminding us why he, without a single doubt, is one of the GOATS.
I have no idea what’s going on here. Is he beefing with himself?
Dude is 48 years old, and I can only picture him sitting in a Chinese restuarant in the hood with a bag full of newly purchased porn DVDs, after having finished recording a video the same day that I can’t even begin to wrap my brain around, his mind swimming in the plasma lakes of the planet Pluto.
Helt omedveten om den här videon tills idag.
Exemplariskt utförd, hursomhelst. En av många tunga, seriösa låtar från The Swarm, som jag spelade sönder och samman när den kom. Om jag minns rätt så var det faktiskt genom den skivan som jag kom in på Wu-Tang på riktigt.
Det tog tid att förstå dem. Det tog några försök. Det brukar vara så med den bästa musiken.
Hör du trummorna? Uppenbarligen spelades detta in i en smutsig, fuktig källare någonstans i Bosniens vildmarker, nåt ställe där du får astma och cancer i hjärnan om du vistas där för länge utan att veta de korrekta andningsteknikerna.
Upptäckte även att det finns videos för den RZA-producerad Co-Defendants, med Hell Razah och Shyheim (som dock gör sig bättre i stereon än på skärmen, vilket även hans dokusåpaäventyr visade), och för Where Was Heaven, Wu-Syndicates smärtsamt sentimentala undergroundklassiker.
A.G. släppte helt oförutsett en av årets starkaste skivor.
Passande då med en übertüng gammal stänkare som jag hoppas att ni också missat.
Minns att jag sett den här titeln förut, men inte haffat den. Det borde jag ha gjort. Alla inblande gör bra ifrån sig och då ni kan gissa resultatet.
