Säg en låt med Young Thug som är lika bra nä just det nu blev det svettigt va.
“When it comes to being broke, I’m …”
Extra vild i Brooklyn; enda NY-borren som funkar.
Endast Harlem som kan göra relevant New York-musik nu? Så svårt borde det inte vara. Inget komplicerat, inget nyskapande, men jag känner det här.
Känner inte den här dock, trots en av mina favoritsamplingar ever. Därmed ingen vila för Dave East.
Inget emot att Finess kör över de här gamla trummorna. Inget emot att han verkar helt fokuserad nu.
Allt det här är så töngt. Känns som om de refränger hon lagt för Abidaz och 24K varit som en bur av svensk hiphop-traditionalitet, för damn, det här är nåt helt annat.
Videon är uppladdad av OIAM. Är hon nere med det crewet och fortsätter lägga det så här, så kan jag bara välkomna Gedz, Kanyama, Samboii och Malcolm till livet i skuggan.
Mack Beats har de senaste åren visat sig vara Sveriges kanske skickligaste och mest mångsidiga producent. I år släpper han endast en låt.
Med ett imaginärt smörgåsbord av bangers i studiodatorn så är Chicken Teriyaki ett anmärkningsvärt val.
Visst, det är trap- och juke-influenser i trummorna, nice, och det fylls på med en lämplig mängd basljud. Men det är stelt, själlöst, omusikaliskt. Varför bryter Amin trenden här och oimponerar starkt? Varför lägger Rosh bara hooks om hon nu är svensk raps hopp? Varför pratar Jaqe om Gucci och Versace när han är en New Black-snubbe?
Svensk rap är i en märklig fas nu.
Långsamt börjar folk förstå att det där maskätna boombap-kadavret inte dansar längre. Nya ljud måste finnas. Ska vi ta lite dubstep, lite trap, lite cloud, lite klubbmusik, börja flörta lite med Tumblr-generations 90-talsrekvisita?
Svensk rap nosar runt vilse; sällan blir det smutsigt-men-sublimt likt Main Attrakionz eller Lil B, snarare utstuderat och intetsägande likt modeblog-favoriterna ASAP Mob.
Det finns undantag: Jaqes Malcolm, Ivory, Karim, Selfmade Wave-kollektivet, Abidaz Röd grön blå. Men Chicken Teriyaki kan jag bara minnas som forcerad, fånig, ett fucking fiasko.
“sit your five dollar ass down before I make change”
Så här ska beatet låta och sån här rap gillar jag varje gång. J-Stalin är aldrig dålig och till Remedy kan jag bara säga fortsätt rulla mister.
Vänta lite! Staden där det startade är alltså så soft-handed och gentrifierat att dess gator bäst reppas av RnB nu?
Men jag hatar aldrig. Ingen Kellz, men talang finns. Klin video och allt det där. Nog den från New York med mest intressant karriär framför sig.
Vem annars? Troy Ave? ASAP Rocky? Action Bronson? New York-rap tappade det med Max B, och om Obama inte agerar utifrån benådningsbreven så får vi snällt vänta nåt halvsekel innan han kickar den i båset igen.
Vi hoppas Tim Vocals släpper nytt tidigare än så.
Läser lite kring protesterna mot VM i Brasilien och om situationen där i stort, och noterar:
* Tunnelbanearbetarna i São Paulo strejkar (vilt) sedan en vecka tillbaka. FIFA saknar en Plan B för hur publik och arbetare ska ta sig till den nybyggda Itaquera-stadion, där inledningsmatchen mot Kroatien spelas ikväll.
* Från början av detta dygn så togs även flygplatsarbetarna i Rio de Janeiro ut i strejk.
* De där luftvärnsraketerna som FIFA krävt att man installerat kring Maracana-stadion i Rio de Janeiro för att hålla koll på buset under VM, vilka är det som levererat dem?
* PCC och Comando Vermelho, de dominerande krimkonstellationerna i São Paulo respektive Rio de Janeiro, hotar med att skapa kaos under VM. Senast PCC kickade en sån grej, 2006 var det, så var det undantagstillstånd och fängelseupplopp och attacker på polisstationeroch och brända bussar och typ hundra snutar och vakter som miste livet. Med den stora närvaron av utländska turister och journalister så kan det här bli riktigt kletigt.
* Ni kanske minns demonstranten från förra året som med en sträckt vrist skickade tillbaks en tårgasbehållare till motståndarlaget? Priset för bäst stil i år går till ursprungsbefolkningen som revolutionerade kravallmodet med spjut och pilbåge och fick kavalleriet att backa. Tok lyckades t.o.m. träffa en polis i benet.
* Den här hemsidan ger siffrorna kring samhällsproblet som den briljanta Tropa de Elite 2 uppmärksammade; att miliser bestånde av aktiva och före detta poliser tar över allt fler områden i Rio de Janeiros slum. “The militias took care of the sales of gas cylinders, the ‘gatonet’ (catnet, the clandestine cable TV) and they went on expanding until they were able to control every real estate transaction in the favelas they occupy. It is big business, which can pay even more than drug trafficking.” 2005 så kontrollerades 10% av stadens mest våldsamma områden av dessa miliser och 53% av Comando Vermelho. Fyra år senare var siffrorna 41% för miliserna och 40% för CV. Upprensningen inför VM, med detta att militären ockuperar favelor och en lågavlönad och ökänt korrupt poliskår sedan träder in i den bortjagade kokaingerillans maktvakum, spär självfallet på problemet. Gissningsvis utgör dessa miliser en del av en övergångsfas inom brasiliansk krim – från skjutglada kokaingerillor till klandestina maktnätverk av syditaliensk snitt.
* I år är det femtio år sedan den militärkuppen i Brasilien. De nya anti-protestlagarna tar oss tillbaks i tiden, men risken för en ny kupp ska inte överdrivas, då den nuvarande socialdemokratiska regimens kompromissvillighet och kapitalvänlighet garanterar att högern inte gråter alltför högljutt.
* Men på riktigt, fuck ett VM; vem bryr sig egentligen om det där spektaklet när det finns Superettan?