Säga vad man vill om den där f.d. pliten men han har signat två av de bästa i gamet, och än så länge får de göra sin grej. Fattas bara att han köper ut Kevin Gates från Atlantic nu.
Feb 062015
Oct 032014
Så här får skivan gärna låta.
Apr 022014
Blev glad när jag hörde MMG-ryktet för några månader sen. Få rappare förtjänar det mer. Och kan inte komma på någon med större potential att göra något, musikaliskt och framgångsmässigt, av en sådan chans.
She Fell In Love toppar inte Just My Kinda Girl (det gör strängt uttryckt jävligt få låtar också), men blir glad av att se videon – och inte bara som en påminnelse om att rap är genren där feta killar får de finaste brudarna.
Kanske är Fat Trel här på riktigt nu.
Jan 172014
Fredo Santana-allierade Gino Marley är likt Washington DC-baserade Yung Gleesh och Fat Trel en av få trap-rappare i svallvågen efter stilbildande Flockaveli och Back From The Dead som förutom fientlig energi och avgrundsdjup dekadens även fyller sin musik med en kärlek till själva hantverket att rappa.
Sättet som man drar ut vokaler och konsonanter så de passar med föregående rad är en värdig fortsättning av Prodigys vana att “rimma kantigt”. Importing och Fat Trel-gästade Fallen är bra exempel på detta.
Båda är från Raised In The Street, ett ovanligt fokuserat tape. Gasen i botten, knark och vapen i bakluckan, fel klientel i baksätet, rätt producent vid ratten, inget jävla trams, och ett jävla rens.
Oct 132013
“… I’m worth a billion, I want my children in tall, tall buildings… I know I’m real because all yall feel me”
Dec 182012
För en gångs skull låter en modern posse-låt inte som ihopklistrad av nån A&R-tönt.
Och detta beat är sinnes, säger jag. Blir att haffa Finally Rich ändå.
Nov 172012
Extremt fånigt men typiskt trendöverkänsligt av Master P att kalla sitt nya crew för Louis V Mob… men att han har motherfucking Fat Trel och Alley Boy som sina förstaval visar tydligt att han är > Jay-Z, Birdman, J Prince, Diddy och alla andra när det kommer till entreprenörer inom rap.
(via Smack Da Hoe)
Nov 052012
No Limit är antagligen det bästa som kunde ha hänt Fat Trel.
Att ha någon med Percy Millers erfarenhet, entreprenörsanda och eventuella laissez-faire-attityd gentemot sina artister bakom sig kan vara livsviktigt längre fram.
(via Lavish Bungalows)