Mar 172009
 

Went to see White Heat at the local cinema club; well-made, tense gangster classic (if you just adjust to the slower pace, typical of forties cinema). Top of the world, ma’!

-

On the way home Christian Blochs Detrayed was once again found in my headphones. I realized that he’s my favourite techno-producer of these years (together with Marko Fürstenberg and Dub Taylor I suppose); innovative, with hard, precise programming and deep ambients that suceed in side-stepping all the typical tricks of the genre.

New Age (his Thinner release) and Detrayed and Touched (which I got here) are all wonderful, and now I see that he has much more music to listen into at his official site.

Feb 102009
 

“Japanese artist So Inagawa has a very distinctive style, combining the clicky minimal side of house with melodic bass lines and synths. The release is packed full of catchy little hooks that are bound to get those booties shakin’ and keep those feet tapping.”

Smart move, dels eftersom straight upp sånt där click-house, Milles Plateaux-bögande bara är kass – det behövs varma synthar och funky bass för att det ska funka – och dels för att minimal house ibland är väl minimal även stilmässigt. Genren kan behöva lita påfyllning.

Tanka upp med So Inagawas Bake.

Aug 122008
 
Christian BlochYoung American LP

(Den här underbara dub techno-fullängdaren fanns förut att ladda ner gratis från Thinner; numera verkar den dock vara borttagen, men kan bytas ut mot det mesta som finns att hämta där.)

-

När man lyssnar på så här vacker musik är det inte längre aktuellt med självmord, tröga depressioner och svartklätt svårmod. I denna nya elektroniska musik har överlevandet möjliggjorts – mer än överlevnad, dock, snarare är det en poetisk, meditativ tillvaro vi välkomnas till, ett vänskapsförhållande mellan den elektroniske musikartisten (artist här som glamourglans och genikult – eller endast som ett taget namn, en anonym inskrift, en nod bland andra i ett oöverskådligt nätverk av nätverk) och omgivningen; vidsträckta lägenhetslängor, stadsparker, sovrum, buss- och tunnelbanesystem, maskinparker, havskanterna, träd, trottoarer, trafikljus, vardagsrum, allt detta som görs tillgängligt för artisten när maskinerna lärts känna lite bättre. De ger honom, vad han vill nå: musikskapande som upptäktsresande i jungfrulig inre mark, i vänners sällskap.

Vänskapsförhållandet återkommer i de stora upptäkterna i modern musik; det intima umgänget Hendrix förde med effektpedal och elektrisk gitarr; Lee Perry med rullbandspelare och mixerbord; Kraftwerks analogsynthar och trummaskiner; Aphex Twins preparerade pianon, egenskrivna datorprogram, sammanlödda hemelektronik. Jag-upplösningen och medvetandedelningen pågår ständigt. Befinner sig det skapande subjektet i männsikan, i maskinen, i båda och, eller någonstans mitt-i-mellan? Spelar artisterna sina instrument, eller styr ljudverktygen i lika grad över köttet? När människans herravälde över maskinerna rubbas till förmån för en mer jämlik relation uppstår vid tillfällen ljuv, visionär musik.

Jun 262008
 

Listening through this Basic Channel-release was like seeing an old friend again. Having made the minimal techno and house of Thinner and Fragment a large part of my musical diet for the last few years, I could recognize the arrangments, rhytms and the chilled out atmospheres in these tracks. I guess they are like older brothers and sisters, or at least family. It is the perfect soundtrack for the monorail, the balconies of dense apartment buildings at night, or even at a bus high up in the Peruvian Andes.

So much listening pleasure can be derived here, as we continuously travel through den senmoderna, urbana, musikplanetarismen.

Oct 212007
 

I sin verksamhet skänker Thinner människovärlden åtskillig elektronisk svalka och porös minimalism. De esoteriska ljudlandskap och lyssningsvägar som har uppdagats av IDM- och ambient-avdelningarnas främsta begåvningar sätts här samman med dub-, electro- och house-genrernas brukskvalitéer. Thinner representerar det bästa från två världar.

En presentation av de släpp som vi här på Runkbåset ständigt återkommer till känns ofrånkomlig.

Rktic – Northern Lights. Perfekt avvägda minimala saker i 15- och 20-minuterslåtar? Ja tack.

Dolby – Dub Expo EP är perfekt dubbig, atmosfärisk minimalism.

Nulleins – Freeway EP samsas fint mellan solsken, pumpande house-techno och Jean Michel Jarre-äventyr.

Marko Fürstenberg – Gesamtlaufzeit LP är en perfekt sammanhållen platta med många dynamamiska och atmosfäriska spår att gå in i. Oakland. The Berlin Wall. Kort, en klassiker.

Holger Flinsch – The Watcher And The Tower EP. Första låten Navigator exemplifierar perfekt den svalkande brisen vi behöver under dub-resandet. Endast Tim Hecker har gjort nåt likvärdigt i genren bruten radiostörning och öpnna landskap. I Timewind förflyttar vi oss över svindlande urbana landskap och tät industri, vi är inte längre i Karibien utan femtio meter över marken i Väst- och östeuropa, och vi ser Paris förorter, Amsterdams dammbyggen, Fabrikerna i Rühr-området, Tjernobyl, hamnarna vid Östersjön. Moonfloat är nåt helt annat; exemplarisk ambient minimalism för spårvagnen, tunnelbanan eller chill out-avdelningen. The Information är mer kvadratisk, men ändå en vacker åktur i maskinen.

Benfay – One Touch Button Music LP har en del exemplariska twists and turns.

Holger Flinsch – Discovery EP. Första spåret är en svepande skogsutflykt med Jean Michel Jarre-influenser, och därefter går man över i ömsom sträng och ömsom förlåtande nytechno.

Ben Businovski – Simulacraic Wonderland. “According to Ben, the album tells a story – ‘something of a futuristic, cyber-punk, film-noir anime film.’ The tracks were written prior to his move to South Korea (where he presently resides) while at student at the University in Australia. Time spent watching Hong Kong action movies and Japanese animation inspired the quixotic idea of an Asian megalopolis.”

Sensual Physics – The Thin Girl. Mästerlig, chilled-out klubbmusik.

Benfay – Born On A Houseboat. Benfays senaste är något av det bästa som kan höras i genren.

Oct 212007
 

Första låten på Inigo Kennedys första släpp låter “europeisk”. Vad menas med “europeisk” om inte nåt kallt, progressivt, episkt, tillbakaframåtblickande, alltså nåt med syntetiska stråkar och komplicerad trumprogrammering. Däri nånstans ryms både essensen av hundratals år framsynt filosoferande och konstnärligt skapande, och referenser till Rother, James, Plaid, Empire (men inte Detroit eller Tokyo). Kanske det här kan kallas “musik för ruiner”? Heiner Müller hade gillat det. Det är inte bruksmusik, men lyssningsmusik på samma sätt som Müller skrev meta-teater.

Glöm inte att även spisa Kennedys visionära live-set.

Sep 262007
 

Erik Satie höll nog tungan jävligt rätt i mun när han för runt ett sekel sedan skrev om en framtida möbelmusik. Men trots den absurda söndagskrönikestämningen i Saties noteringar finns det nåt att dröja kvar vid här.

I viss mening kan möbel ersättas med hiss, och i detta sammanhang intar Kraftwerk en rent reaktionär position.

Hissmusiken hjälpte konsumenter att konsumera mer, men också en ny sorts musik på traven. Konsertformen och den passivt andaktiga, uppmärksamma lyssnaren fick konkurrens. Brian Eno släppte sin flyplatsplatta, och trettio år senare lyssnar jag nästan uteslutande på en slags aktiv bakgrundsmusik, en bruksmusik som är funktionell likt möblemanget.

På samma sätt som Satie föreställde sig en musikmatta som skulle fylla ut tomrummen i ljudmiljön och fungera som en auditiv skyddsbarriär mot besticksslammer och människoröster, så använder jag dub-house, minimalistisk techno och ambient för att neutralisera skrikande bildäck, reklamhögtalare och djungelvrål från störda individer utanför mitt vardagsrumsfönster.

Switch to our mobile site