Sep 222013
 

544562_10151919721916354_928181935_n

(Runt 70 antifascister samlades igår på Möllevångstorget, bland dem grekiska kamrater som hade rest från Göteborg för att närvara. Och på onsdag kommer det att hållas en minnesstund även där.)

Enligt en intervju med en avhoppad Gyllene Gryning-medlem av så verkar man ha siktat in sig på Pavlos då han inte bara var antifascist. Han skrev även sånger om Gyllene Gryning där han förolämpade dem, och visade att han inte var rädd för dem.

Mordet ska ha skett efter ett gräl med fascister på ett café i samband med en fotbollsmatch, då ytterligare runt 40 medlemmar ur Gyllene Gryning snabbt tillkallades.

I Umeå såg vi nyligen hur en kvinna blev misshandlad av nazister från Svenska Motståndsrörelsen sedan hon protesterade mot att de filmade henne. Den situationen visar att civilkurage hos en enskild människa inte räcker långt. Poängen med att organisera ett antifascistiskt motstånd är att du aldrig är ensam. Och för vi vår kamp mer öppet, mer folkligt och brett, gör vi det lättare för fler att släppa sin rädsla och ställa sig upp.

554114_480699882037466_870109209_n

Våld är inte vackert. Det är inte kul. Men att bemöta fascisterna är ett nödvändigt självförsvar för arbetarklassen. Vi har sett det förut. Först går de på invandrarna, sen bögarna, sen anarkister och kommunister, sen fackföreningsfolket. Det är utvecklingen vi ser i Grekland just nu.

Vi kommer vinna för att vi är fler. För att vi inte är rädda. För att vi inte ger upp.

Vi ska slå tillbaka fascisterna på nätet. På våra arbetsplatser och på våra skolor. I det offentliga samtalet. Och på våra gator.

Sep 182013
 

943237_662415010443361_2135347326_n-thumb-large

(Vila i frid, Killah P.)

Svensk rap har inte bara tagit en politisk vändning innehållsmässigt. Rappare har även blivit aktivister.

Redline ställde upp mot utsäljningen av Alby. Många engagerade sig kring REVA. I en debattartikel sammanfattade det svenska rap-berättandets gudfader läget: “Vi har en regim i landet som inte vill oss väl. Det handlar om en utplundring av våra gemensamma tillgångar.”

I Grekland har den ekonomiska krisen gjort situationen mer kritisk. Där betalar rappare ett högre pris för sitt engagemang.

Pavlos Fyssas, mer känd som Killah P, blev 34 år gammal. “Han fördes till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda. 45-årige Georgios Roupakias, känd högerradikal från Pireus, kunde gripas sedan den döende Pavlos Fyssas pekat ut honom. Han hade då en kniv i handen, uppger sajten Athens Indymedia.”

Fyssas organiserade hiphop-evenemang i sina kvarter, och var även medlem i vänsterpartiet Antarysa och aktiv antifascist. Jag kan inte säga mycket om musiken då hans raps är rena grekiskan, men här lägger han något angeläget över en jävligt snygg Al Green-sampling, och här gör han sin grej över What’s The Difference-beatet:

Under min livstid har nazister dödat 23 människor i det här landet. Just för tillfället verkar de nöja sig med att misshandla barn. Men samtidigt som Gyllene Gryningen trappar upp sitt våld i ett försök att föra Grekland närmare inbördeskrig så marscherar 250 av deras svenska kamrater genom centrala Stockholm. Enligt rapporter fick de med hjälp av en mur av poliser, och mot ett kompakt folkligt motstånd, kämpa för varje meter.

Fortsätt så. Inte en milimeter till dem, inte på gatan, inte i skolan, inte på arbetsplatsen, inte på nätet.

Klagar man när folk tar till våld mot nazisternas framfart så följer frågan – vilket samhälle vill du leva i? Hur situationen i Sverige hade sett ut idag om inte antifascister hade slagit tillbaka VAM och NSF och jagat ut dem på landet och nätets mörkaste vrår, och sett till att det faktiskt var vänstern som vann på gatorna, är inte svårt att föreställa sig. Man behöver inte tänka längre än till Grekland.

Revolutionär Fronts video från Stockholm är inte världens bästa reklam. Det ser mindre bra ut när flera sparkar på en som ligger. Antifascistiskt våld är inte snyggt, och inte alltid heroiskt. Men nödvändigt.

Det finns lyckligtvis en lösning på sekterismen, macho-attityden och våldsupptrappningen inom antifascismen. Stop crying from the sidelines och gå med själv. Gör motståndet bredare, mer utåtriktat, och mäktigare.

Jun 192013
 

Skickar en historielektion till er därute som väntar på att slå nazister på käften, och med den en förhoppning om att man så mycket som det är möjligt undviker att leka gäng – och den bedrövliga sektmentalitet som följer med det.

Våldsverkare skall inte skiljas från oss övriga. De får aldrig vara specialister eller någon slags förtrupp. Det är allas vårt ansvar att med våra egna kroppar stoppa fascisternas framfart.

Antifascistiskt våld har en lång och rik tradition, vilket den välgjorda franska dokumentären ovan visar med all önskvärd tydlighet. Spontant säger jag att dessa skinnhuvejagare, trots en högre benägenhet till verkligt våldsamt våld, framstår som långt mer kultiverade än exempelvis de halvlökiga hardcore-huliganerna i FSU (som Gangland (!) har avhandlat sensationellt-hysteriskt).

Nu vill jag se en svensk genomgång av motsvarande miljöer - från ungsyndikalister som saboterar nazistmöten “genom att blåsa nyspulver över publiken“, till de som gav sina liv i spanska inbördeskriget, till den folkliga mobilisering  som jagade bort SD från Växjö under 1994 års valturné, till AFA och RF och fram till Ortens soldater.

Men vem är rätt person för att skriva den historien?

Och till de som tycker att det enbart är polisens uppgift att stoppa “medborgargarden” och annat fascistvåld tillägnar jag följande citat:

Vi hade varit på ängen innan och spelat fotboll, börjar Kerem. Och sen var jag på väg hem och skulle gå över bron, det är enda vägen hem. Jag hör några killar skrika ”Det kommer rasister!” Alla börjar springa och jag hör att dom skriker ”Där är svartskallarna!” Jag är kvar, kan ju inte springa, jag hade redan kryckor, var med om en bilolycka tidigare. Då hoppar dom på mig. Ger mig en spark på ena foten så jag ramlar ner, sen fortsatte dom att sparka mig överallt, ryggen. Allting. Jag försöker komma upp på fötter och får en flaska rakt i huvudet. Sen tittar jag upp och får en till flaska rakt i ansiktet.

Vi står exakt på platsen där misshandeln skedde kvällen innan. Kerem tittar ängsligt nerför bron:

- Jag trodde dom skulle kasta ner mig, fortsätter han. Polisen stod typ 10 meter ifrån sig men gjorde ingenting.

Kerem berättar vidare om hur han haltade mot pizzerian, blodig i ansiktet. Han såg flera poliser på vägen men fick ingen hjälp.

- Jag sa ”vad är det för poliser ni är?” Det enda svaret jag får tillbaka är ett flin från en av dom.

Feb 262012
 

Stor är kungen av freestyles. Han är även den som bara rappar när han har något att säga.

Om vi ska tro honom är det därför som skivan dröjer – han har helt enkelt inte haft någon lust. (Denna video är för övrigt nästan tre år gammal, men det är först nu som jag hittade den.)

Han släpper inget krystat. Och när han kickar något politiskt träffar det som ett spjut i ditt huvud.

Switch to our mobile site