Kommer alltid pumpa Waka Flocka. Han gör samma låt hela tiden och får det låta hundra hela tiden, och han är en man av folket, en riktig jävla hjälte.
Bästa Gucci Mane-låten på ett tag. Beatet är helt rått och Honorable C-Note är definitivt en av branschens mest underskattade.
Från soundtracket till Guwops film The Spot som släpps 17/10 (vilket alltså skrivs 10/17 på amerikanska).
Missa inte heller The Oral History of Gucci Mane.
Här postar vi Peewee automatiskt. En av de bästa nu, sen gammalt.
Jag brukar inte gilla när norrmännen ska “swagga ut den”. Men det här är en spik, en raket, en stänkare, en rökare i krysset. Det är nästan dansk nivå.
Upptäcker även att Arifs andra grejer är helt OK.
Vi pumpar fortfarande The Jacka varje dag. Bättre än Cormega, Rakim, Z-Ro, Lil Boosie, Tragedy Khadafi, och för mig och för tillfället viktigare än både Pimp C och Scarface. Levd och levande litteratur, helt nödvändig, samtidigt komplex och okonstlad. Vila i frid.
“I don’t like rap, unless you live your songs
But if you don’t like Jack, you haven’t lived at all
Before you just hate why don’t you give your all
Seems you got all the answers but won’t shock the world“
Hopp för musik-Sverige. Zara på denna > Robyn på Nitti5.
Älskar att RMH pushar grym musik nu istället för boring as fuck Adam Tensta, och de här stygga Kraftwerk-syntharna tar jag som ett tecken på att Marcus Price äntligen börjar hitta sig själv som rap-producent.
Känslan när Nasir avlöser Joseph McVey för sista versen. Jag kommer aldrig sluta lyssna på rap.
Snälla ge mig en Ross-lös version.
Future har för tillfället ingen motsvarighet när man tänker innovativt låtskrivande, de beats han väljer, känslodjupen han rör sig på och hans kraftiga genomslag, både högt och lågt.
Future got niggas in the trap lookin like Indiana jones
— Le$ (@settle4LES) August 20, 2015
Två jävligt gedigna Brooklyn-veteraner över ett perfekt Brooklyn-beat. Vila i frid, Sean P.