Jag har vanligtvis svårt att argumentera för sådan här musik, men idag är ingen vanlig dag; J-Love visar med all önskvärd tydlighet att han är en väldigt underskattad producent, och Shaz IllYork, den minst intressanta Outdoorsmen-medlemmen, och Nems, en battle-rappare från Coney Island, visar sig fungera bättre tillsammans än var för sig.
Och de rappar om att sälja smärtstillande, inte crack. Det är trots allt 2012, inte 1986.
Nabil låter som en Allyawon med kulor och Zaher gör sin grej med en elegans och återhållsamhet som för tankarna till den framlidne Nate Dogg; Petter och Jens har redan uttryckt mina tankar kring denna låt bättre:
Seriöst, kolla dig själv i spegeln, och sätt den där försiktigt socialrealistiska gangsta light-musiken på paus… respekt till STHLM Inkasso, Trappmusik, XO, LVT, Skizz, Black Ghost, OP, Kartellen (ja, före dem lät ingen som dem, nu vill alla leka deras kusiner från landet… var stolt över den du är) och alla andra som gör unik svensk rap!
OCH APROPÅ NATE DOGG:
Bomberjackor, övergivna industrilokaler och vansinnigt klina produktioner.
Hoosam är tillbaks. Och Jaqe är här nu på riktigt. Svensk rap mår bra!
Unik och skön våg från ännu en talang som Chato letat fram. Jag säger er, den mannen borde få medalj för allt att han gjort för musiken i Göteborg.
En briljant Max B-liknande banger som jag hade missat.
Men så är det också två av landets mest underskattade som langar text och beat. Från samlingen Dopeness 2.
Trappadon saktar och hackar en av de bästa låtarna från Greenova på ett tag, och gör det lika klint som vanligt (möjligen kunde den varit lite, lite långsammare?)…
DaVinci f. Main Attrakionz & Shady Blaze – Year Of The Dragon – C&S by Trappadon by brytburken