Mar 312005
“Först vid marken tar himlen slut och något annat vore inte heller logiskt.”
Malte Persson skriver i Apolloprojektet om rymdfärder, utdöda djur, och Kennedy-mord på nya sätt. Ibland når han ända fram till barndomskänslan när man stirrar upp mot natthimlen, och ens tankar lyfter från marken, bryter genom atmosfären…
Oturligt nog har han också vanan (regel i poesi-Sverige) att fylla större delen av sina böcker med menlös dynga. Trots det förtjänar ändå författaren tack för att han gör sin grej. Det är ju ett jävla slit nere i lyrikgruvorna – en bra rad tar oftast flera dagar att hacka fram ur jorden.
[...] Karl Larsson – Nightsong Posted on July 4, 2010 by brytburken Det är spännande att vara åtminstone en smula upphetsad över en senare svensk diktsamling. Det händer trots allt inte så ofta. [...]