“He would always say, ‘I’m going to screw the world,’ and it’s crazy, because the man screwed the world.”
Bra artikel om DJ Screws långsamt verkande inflytande på pop-musik från New York Times (det är gratis att registrera sig).
Har ingen uppfattning om hur Salem och annan “whitchhouse” låter, och artikeln uppmuntrar inte direkt till upptäktsfärder. Viktigare för mig är den legendariske Houston-DJ:ns betydelse för annan hiphop; se den nersegade swaggern hos artister som Wiz Khalifa och Curren$y, men framförallt de ögonblickliga röstsegningar som blivit standard i beatbyggares verktygslådor world wide. Och på nätet blir choppade och screwade versioner allt vanligare - även av utomsödersk rap. Som det nämns i New York Times finns det t.o.m. choppad och screwad cumbia.
Frågan är om Clyde Smith hade varit med på Supreme Clientele Robert Earl Davis Jr. förutan (intervjun där RZA berättar att han pitchade ner alla Ghostface-vokaler på Wu-Tang-skivorna är legendarisk; på andras beats låter han faktiskt mer nasal, inte riktigt lika rå).
Här i Sverige har Masse använt screw-effekten på Samma Knas Varje Dag och Guld I Mun med suveränt resultat, och Stockholm Inkasso har släppt c&s-versioner av sina mixtapes. I Göteborg sitter Petter417 och screwar väl valda låtar från STOR och Aleks, och tillbaks på andra sidan Atlanten har den fortfarande fjunige Megazord skruvat ihop ett intressant mixtape med gammal sleten 80-talsmusik (menar du att David Bowie på hostmedicin skulle vara en dålig idé?).
Inse fakta, internauter: imorgon, eller senast nästa helg, ligger arvet från Screw i nivå med andra mytiska virtuoser-visionärer som King Tubby, Kurtis Mantronik, Kraftwerk, George Clinton och (ja, varför inte) David Bowie.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RnRWQXaIJf8&hl=en&fs=1&]