Aug 062013
 

En av de bästa låtarna från Stranger Than Fiction har välsignats med en video.

I en intervju med Tragedy Khadafi (som jag inte hittar just nu) vill Queensbridge-legenden med sina sista ord göra läsarna uppmärksamma på skillnaden mellan hårdhet och styrka. Allt för många går runt och spelar hårda, men det viktiga är att du hittar och utvecklar den styrka som finns i dig, påpekade rapparen som brukade kalla sig för “the Arab Nazi” och en gång sa att han var som “Malcolm X resurrected in a Lex’“.

Kevin Gates tillhör de rappare som söker göra detta, att förmedla sin inre styrka istället för en hård yta. Han låter helt trasig, men drabbar dig med en väldig kraft.

Starlito är en annan som gör detta genom sin musik. Och visst ser man ser dessa två överallt nuförtiden – ovanligt välförtjänt.

Jun 092013
 

I asked the pastor: What’s the fastest way to heaven for a bastard
with a tarnished past? Give me an honest answer.

Känns som jag har väntat på den här låten.

Att Gunplay var en udda figur uppenbarades redan i den här intervjun från 2008.

Visst, antagningsvis missbrukar en god portion av dagens rappare alla möjliga sorters substanser. Få är öppna med det.

Med tiden insåg jag att denna Gunplays råa öppenhjärtlighet även kom med en förmåga att förmedla både äkta känslor och en slags svårdefinierad rättfärdighet i sina Redman-influerade, högexplosiva trap rap-kompositioner. Don Logan visade sig vara ständigt underhållande och djupt talangfull och kreativ: i studion, på kamera, bakom kameran.

Jump Out och Take This var något av det mest explosiva som släppts de senaste åren. Det experimentella Kendrick Lamar-samarbetet Cartoon & Cereal lät visserligen fantastiskt i teorin – men Bible On The Dash låter fantastiskt i praktiken; trap-soundtracket har utsmyckats med en gudomlig Ryuichi Sakamoto-sampling och Gunplay kickar illmatic rader med en religös intensitet. Precis här faller allt på plats. Andra rappare kan börja leta efter nödutgången. Gunplay har det här i sin ficka.

Frågan kvarstår dock: är industrin verkligen redo för en “human LA riot” som väljer att kalla sig själv för Adolf Snifler?

Apr 302013
 

marcus1

Ingen aning om vad han sysslar med i dagsläget.

Att vara nere med David Banner är ingen garanti för att automatiskt slungas in i rap-scenens rampljus och stanna där, oavsett hur bra musik man gör. Och lyssnar man igenom det enda mixtape som Marcus har lämnat efter sig så är det de David Banner-producerade låtarna som sticker ut som en rostig Trabant bland en rad väloljade Cadillacs.

Tråkigt nog är tystnaden efter det tapet total. För att höra ett odödligt mästerverk som Show U How får man vända sig till hans Myspace-sida.

Den tillbakalutade stilen och de välskrivna raderna för osökt tankarna till en sammanbiten Devin The Dude, och jag vet inte vem som är ansvarig för den funk som bär fram honom, men jag vill tacka honom. Likt insatserna i båset så har skiten sin helt egna twang. Det påminner om mycket, men liknar inget.

marcus

“me and my middle finger – thats my entourage”

Switch to our mobile site