Idag firas världens kvinnor med blommor eller könsseparatistisk filmkväll, beroende på var du befinner dig.
Ju länge en kamp pågår desto intensivare blir den liberala rekodifiering av samma kamp. Kolla socialdemokratins klasskampstomhet. Gaykampens omvandlande till konsumtion. Antirasismens besatthet av fördomar. Kampen för allas våran frigörelse har tragiskt delats upp och stoppats i små lådar av… vem då egentligen?
Varför är många av mina kvinnliga bekanta negativt inställda till feminism?
Feminismen reppar kvinnor lika väl som vänstern reppar arbetarklassen. Special shouts outs till feminister som hatar på brudar som gillar att klä upp sig och tycker skor med klack är haram, svenska förfittade feministmän som njutningslystet tokdiskriminerar kvinnor i smyg och (kan man nästan inbilla sig) omedvetet och sättet dessa män klär sig på, dagens Sydsvenskan som sökte täcka feminismen ämnesmässigt men saknade strukturella och inkluderande angreppsvägar; lika lön genom statushöjning av serviceyrken (något jag skulle kunna joina på barrikaderna), betalt för hemarbete, utbyggda kindergarten, och så vidare i all oändlighet.
PIONEERS… IM A RIDER LIKE PAC AINT NO STOPPING MY AMBITION