Äkta hiphop, inte den där låtsasnostalgiska 90-talskaraokedyngan.
Aug 052013
Aug 052013
“Jag vet att det känns som nån baxade bollen“
Aug 042013
Jävligt kul att se scener från Göteborgs stad såhär.
Jul 282013
För ett tag sedan var jag uppe i 08 och filmade lite med Chapee, som välkomnade mig konungsligt och visade mig sina uppväxtkvarter, en kommande video som de har spelat in i Sydafrika, Solnas bästa pizzeria, och den fritidsgård där allt började – och spelade bland mycket annan musik upp lite smakprov från Abidaz kommande skiva.
Lägger upp det så snart jag kan.
Jul 052013
Genialisk design av legenden Matte J. screentryck på Gildan Ultra Cotton. Finns i storlekarna M, L och XL.
Donera 200 kronor till oss (klicka på knappen uppe till höger på sidan) så är den din. Ange adress och sånt. Eller ännu bättre, hojta på mig i vimlet så slipper vi porto och annat krångel.
Jul 032013
Helt och hållet bedrövligt detta. Det är inte 70-talet längre och detta är inte Bronx. Du är inte Doggelito, det är inte 1993 nu.
Du är inte Will Smith.
När Adam Kanyama började bli ett namn läste jag i en intervju att han höll Stockholmssyndromet och framförallt deras produktioner som det allra bästa landet hade att erbjuda. Det finns hopp för ungdomen ändå, tänkte jag då.
Så fel man kan ha.
På social media frågade en upplyst individ för ett tag sedan hur den här generation kommer att bli ihågkommen. Om överhuvudtaget. Denna allestädes närvarande 90-talskaraoke blir väl på sin höjd en fotnot när historien om rap skrivs.
Jul 032013
Känner det här!
Jun 282013
“Du är mer än ditt område – när du reppar alla postkoder.“
Haffa Guzz och Höj Volymen funkar helt OK på klubben, men det här är första gången som jag imponeras av Lilla Namo.
Som om bitarna faller på plats. Det är vackert inramat. Meron gör sin grej här mer balanserat och koncentrerat, beatet med sina vackra knorrar och synthmoln och mullrande kicks, vocoder-finalen, bilderna från torg, klubbar, tunnelbanor och skolkorridorer, och bilderna som kommer ut ur rapparens mun (“i solnedgångens ränder / silhuetter liknar bränder”), hur universitetsidéer och förortstugg och politiska ambitioner förenas obesvärat.
Raderna kan spännas hårdare, vilket kanske är det jag främst älskar med rap; att man koncentrerar och skalar av sitt språk, gör det starkare, mer drabbande. Att känslor och bilder packas så tätt att låten oundvikligen hamnar på repeat. Detta är så bra för att det är nytt, inte för att det är riktigt skicklig rap, och känns som ett förspel till något mer fokuserat och monumentalt.
För det här fungerar, och bara det är stort.
Jun 232013
Lyssna på vad Nas säger här. Eller ännu bättre, slut ögonen och sug upp det här Coltrane-flowet, känsligheten i hur han väljer sina ord och musikaliteten i hur han sätter samman dem.
“I ain’t mad at you, young king, this unsung song is haunting
Along comes a one son called an offspring
The Earth spins, my old earth grin, sung a church hymn
She birthed in September, took my first wind, again, the Earth spins
I jumped in my first Benz…“
Nas är en trasig människa och har inte släppt en anständig skiva sedan Stillmatic men detta här får mig att tänka på hur han istället för att säga att han ska döda och begrava dig sa “we mobbin, puttin niggas in mausoleums” och hur han redan på sin debutvers svor att han skulle smälta mikrofoner tills ljudvågen dör ut.
Jun 212013
Eberhard (även känd som Gimpladesh) är tillbaka, men is he even a rapper anymore?
Detta är banbrytande basedism från långt, långt norrut, tok.