Kevin Gates helt klart mest förtjänt av duett med Phil Colins 2014, och om man hört hans Combat Jack-avsnitt så förstår man att han är i zonen, spottar hot fire jalapeno oavsett. Lil Bibby gör inte bort sig heller.
Vi har längtat länge på detta, och det låter exakt som det ska. Stilen är överlägsen. Tyngden är förkrossade.
Tack Ivo, Chato, Hurricane och alla andra Angeredssoldater för att ni hållit det så äkta, så länge.
(Hoppas att skådespelarkarriären inte gått Gigo åt huvet så vi får höra honom snart också.)
När jag flyttade till Malmö så råkade jag se en dokumentär om en ung, lokal talang och hans kamp med musiken, och med livet.
Idag glädjs jag åt att Leslie ser ut att ha klarat sig förbi de uppväxtens fällor som filmen målade upp, men även att han undvikit fällorna i den svenska rap-scenen. Undvikit trötta boombap-produktioner, bitter nostalgi, sunkiga battles, hipster-rap, lessna radioljud, och tagit den långa vägen och stannat i studion, fortsatt skriva låtar, proddat åt andra, knytit kontakter, utvecklat sitt sound, finslipat sin stil, och väntat på rätt tillfälle.
Det tillfället är nu.
Malmö. Området. Ställ er upp. Vi har fått en egen Tim Vocals.
Nytt från en av de bästa som gör det nu. Obligatoriskt lyssning.
Så här får skivan gärna låta.
Efter att ha sett denna video och lyssnat igenom denna samling så fattar jag inte: varför talar inte hela världen om Doughboyz Cashout?
Tänker man på Chicago-scenens framfart de senaste åren, på att Freddie Gibbs slaktade Babel igår (knökfullt till skillnad från i Stockholm), och nu detta, så ligger det nära till hands att maktbalansen inom hiphop på riktigt håller på att förskjutas till mellanvästerns fördel.
Guld.
“Det är som i en mothafucking dröm, här finns inga nazister
Här finns inga rasister, inga resande-register
Och Joel han är fri“
Har djup respekt för Criticals arbetsmoral, men hans musik är vanligtvis den allra stelaste boombap. Därför viktigt att uppmärksamma en så här bra låt.
Briljant video. Shout out Hårda Tider och Ted Gärdestad.
Som någon uttryckte det mycket mer mästerligt än vad jag är mäktig: “Mega went full talib kweli never go full kweli“.
Med det sagt ska vi minnas att Mega Montana har skrivit några av historiens råaste rap-låtar. Lyssnar på denna igen och ryser.
“You hit me in the chest
Luckily I was wearing a vest, but the impact hurt my fucking flesh
Fucked up my Avirex and made my neighbors upset
(…)
You should’ve seen your man’s faces when I came to the wake
Had the mac with the compressor, under my black leather
Bitches crying niggas eyeing, whispering “that’s Mega”
Tension in the air I pause
Ice grills turned to fear
You don’t want it
I let them breathe, at the same time, yes believe
“Coming here fronting”, you’ll never leave
As I approach your open casket
I’m in your face like, “damn I smoked this bastard”
You was a dead man walking
Now you a live nigga laying in the coffin“
Det kan även vara bra att komma ihåg att Cormega hade låtar med budskap redan från början, att de var fantastiska, mästerliga, och att hans främsta kvalitet kanske var just denna helt ärliga och konstnärligt högexplosiva balans mellan ljus och mörker.
Bara en aptitretare från en av landets mest underskattade.