Bästa Bronson-låten sedan Imported Goods.
Jul 092012
Feb 182012
http://www.youtube.com/watch?v=oJm4YyIooPc
Mega Montana och Extra P är en dödlig kombo. Det här måste bli bra.
New York dags att steppa upp.
Feb 172012
[soundcloud url="http://api.soundcloud.com/tracks/36603491" iframe="true" /]
Troy Ave har redan gett oss duktigt klina Dry Martini och Nino Brown, och jag kan svårligen hata på ett mer traditionell New York-sound när det görs så här bra.
Beatet låter väldigt mitten-av-nittiotalet men ändå förvånande fräscht.
Också: bra val av gästrappare. Även fall jag inte fuxxar med Action Bronson, Mr Muthafuckin eXquire och Maffew Ragazino dagligen… så fuxxar jag med dom.
Troys polare Avon Blocksdale kör hooken och gör det bra (och har valt ett mycket bra rap-namn).
Ska bli intressant att se vad som göms i resten av Bricks in My Backpack 3: The Harry Powder Trilogy.
Feb 272011
XXL är ingen tastemaker. Inkluderandet av vissa rappare på deras årliga nykomlingslista känns lika fresh som 4-sidorsannonserna för Ja Rules kompisrappare i The Source runt millenieskiftet – men uppmuntrar till andra inventeringar.
Meek Mill har imponerat, men jag har inte fastnat. Samma med Vado, som har släppt några hårda låtar men likt A-Mafia i slutändan är en kompetent gaturappare med ett uttjatat NY-swagger.
Resten av listan skriver sig själv, trogna läsare överraskas inte.
1. Lil B (har påverkat rap, och kulturen i större mening, så djupt att det förtjänar ett eget kapitel. Gräddan av hans oöverblickliga katalog skulle kunna ha stelnat till en klassisk skiva – men du behöver inte gilla en enda låt för att lämna plats åt honom här.)
2. Young Gully (Grant Stant Project var mycket hjärta men hans smärta och obryddhet gör att han hamnar så här högt.)
3. Squadda B (Det var länge sedan hiphop-beats gav dig så här vidöppna visioner. Men producenten-rapparen Squadda Bambino specialiserar sig även på att lägga den sortens nakna, lågmält intensiva rader som får en att återvända till en artists alster.)
4. Yelawolf (Box Chevy 3 var årets låt och Hometown Hero-remixen årets vers. Bonnagrabben släppte även en del dynga. Varje kväll ber vi till The Ghost Of Eddie Meduza att nerstigandet i Shady Records inte leder till en skitmalström i Catfish Billys katalog.)
5. J-Stalin (Petter417 uttryckte det väl: “han har den där 2pac/Lil Boosie-grejen going on, den där absoluta avsaknaden av distans mellan känslor och uttryck, bara i själva rösten uttrycker han allt.”
6. Starlito (Han är nere med DJ Burn One. Han är en produktiv, ödmjuk, teknisk rappare med karaktär.)
7. Big K.R.I.T. (Wuz Here är ett av den senaste tidens starkaste album.)
8. Roach Gigz (Roachy Balboa 1 var ett beundransvärt fokuserat tape. Roachy Balboa 2 visade upp andra sidor av rapparen på ett ovanligt värdigt sätt.)
9. Danny Brown (Är man så här personlig och allsidig så finns det alltid plats för punchline-rappare.)
10. Action Bronson (Traditionalistisk NY-rap på gourmetnivå.)
11. Rittz (En tajt rappare med sviniga rapid fire-texter och DJ Burn One-beats måste vara med här.)
Pratar vi freshman-producenter finns det också en del att uppmärksamma. Vi återkommer.
Jan 192011
Alla ni som fortfarande hållar på att skräpa ner twitter och facebook med era underväldigande matäventyr – dags att backa!
Att tweeta och tumbla om mat är något för proffs, så utan vidare dröjsmål, här är teasern för Action In The Kitchen, Season 2.
När vi ändå är inne på ämnet: Det finns inte så mycket intressant där ännu, men jag rekommenderar dig att hålla ett öga på Beer And Raps nya tumblr – Yo Taste This – som lägger vikten på det gastronomiska mer än det musikaliska.
Dec 212010
Den här snubben är så slirig… bara fortsätter att schteka.
Påminner starkt om Ghostface (vars nya skiva nog kan vara bra ändå!) ibland (jämför huvudbonader liksom! Eller lyssna på Glaziers! De låter nästan identiskt!) – men är samtidigt helt egen. Hatten av för det.
Dec 162010
Att likt Prodigy med HNIC 2 släppa en video för varje låt på skivan har nästan blivit standard. Lil B:s översvämning av youtube sätter ribban ännu högre.
2010 är internetvideon det bästa och billigaste sättet att nå ut, och det vanligaste sättet för folk att upptäcka ny musik på (gissar jag).
Således kom det en hel del grymma videos i år.
Action Bronson – Imported Goods, Shiraz
Rare loops. Raffinerade gourmet-raps. De här två videona ägde 2010. Det här är the soundtrack of winning – det den rödskäggige Action Bronson gör dag ut, dag in. Felet många nya rappare gör är att de så skitnödigt swaggar och self-promotar sig själva för att sedan i studion snegla på vad som säljer för tillfället. Koncentrera er på musiken, ta det lugnt, have fun, och remember that a good product sells itself.
Lil B f. Andy Milonakis – Hoes on my D***
2010 såg vi Lil B och Andy Milonakis med Los Angeles vid sina fötter. “Young Ted Danson” är i sitt element tillsammans med den ännu yngre TV-komikern. En påminnelse om hur mycket humor det är i många av Lil B:s låtar.
Main Attrakionz – Legion Of Doom
Ett dussin andra M.A.-videos skulle kunna sitta här, men Legion Of Doom är nog den mest representativa.
Waka Flocka Flame – Bustin At Em
Word to the Cohen Brothers.
Meyhem Lauren – Got The Fever, Its Like
New York-rap mår bevisligen bäst när man utan skam bygger vidare på det förflutna – standing on the shoulders of giants vidrör man fortfarande stjärnhimlen. (Meyhems andra videos är för övrigt kraftigt amatöriga, flera divisioner under de här två.)
Stor – Allt vi gjort
Den här videon förkroppsligar Stors rader från Min Freestyle… “så länge jag lever, en sådan heder, jag passar vidare och börjar dela med mig…” Slutet när de blickar ut från hustaket ger mig rysningar. “Rappare skriver texter, ST skriver historia…“
Mofo f. Sick Art – Shook Ones 2010
Tillbaks till gatan med Shook Ones II-instrumentalen, en 15-årig gästrappare och en iPhone-filmad video. Mofos kanske tyngsta vers hittills.
Labyrint – Kärleken
Labyrint har haft ett lugnt år, men den här videon är på samma höga nivå med vad de presterat förut.
Danny Brown – Re-Up
I den andra videon står Danny och rappar obesvärat medan nåt crackhead står och river ut kopparrör från hans kök, vilket såklart är en för hiphopen välbehövlig dos av sjuk verklighet, men jag gillar det här beatet mer. Vad är det han halsar egentligen? Svedka? Är det hemlig svensk fulvodka, eller vad? (The Hybrid-skivan har även andra riktigt bra grejer.)
Yelawolf – I Just Wanna Party f. Gucci Mane, Pop The Trunk
House party-känslan mer än låten i sig. “I’m drunk as Paul McCartney“. Och Pop The Trunk vinner i sin lågmälda realism och hotfulla vardaglighet lätt över annan gun talk som musikindustrin sprutar ut.
Earl Sweatshirt – Earl
För ett år sedan kände ingen alls till OFWGKTA, och nu när man söker youtube på namnet Earl, så är detta det första som kommer upp. “Knock blunt ashes in their caskets and laugh it off…” Hur kan han rappa så bra, så liten? “Try talking on your blog with your fucking arms cut off….“
Mohammed Ali – Kan Nån Ringa 112
Kanske mer än någon annan i det här urvalet tillhör Mohammed Ali de artister som dels kan säga något om samhällets utveckling och samtidigt verkligen nå ut, och dels kan ta den här musiken till en ny nivå, musikaliskt. Videon är också helt next level. Det där jävla torget i Stockholm i ruiner!
http://www.youtube.com/watch?v=U8lo2RrdvPc
Z-Ro – Freestyle
Ok, ingen “video”, men nästan årets bästa video. Den här låten måste släppas snart.
Nov 152010
Having fun… over some funky loops… that’s what’s needed for New York to eat well.
Sep 302010
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jKpd2Bua3Ug&hl=en&fs=1&]
Action Bronsons Imported Goods är en kontrast till vanliga rap-videos. Ett annat New York skymtar förbi. Istället för klubbrumpor och bubbel, eller sletna snubbar som häller ut konjak framför murals, ser vi kinesaffärer, duvor i slow motion, indier med turban som väntar vid bussen, den myllrande trafiken, grillad anka på spett i skyltfönstret, marknadsstånd med bootleg-DVD:s, och stjärnan själv, en bastant rödhårig alban nära de trettio som kör runt i sin egen bil (faktiskt, jag menar kolla – en wunderbaum hänger från backspegeln) med en blunt bakom örat och nostalgiskt blickar tillbaka till ”Orlando Magic warm-up suits and black Shaqs“.
Vi är i Flushing, Queens, en för New York typisk smältdegel, känd för etnisk diversitet och religös tolerans, hem för rap-stjärnor som Mic Geronimo, Yak Ballz, Black Sheep, Royal Flush (men även för Fidel Castros son och Robert Moog). Mästerkocken är där, mitt i smeten, och handlar importerade varor. Sen bär det av tillbaks till studion eller köket för att laga mer läckerheter.
The Outdoorsmen har sitt i att NY-rap har blivit lättare att lyssna på den senaste tiden. Style is king; även kejsare, chairman of the board, och the fucking president. Du kan inte köpa stil. Det har dessa artister förstått. Därför kan de hålla sin grej intakt, även i det kackiga klimat som råder inom rapindustrin. Precis som Ghostface och Blaq Poet och Roc Marciano gör de helt rätt och kommer att möta framgång genom att koncentrera sig på sin stil (apa inte efter andra regioner, då förlorar du dubbelt) och vidareutveckla det som är unikt här: utsökta loopar mellan torra, krispiga trummor, tykna och ytterst välskrivna battle raps, kunskap och attityd, hantverk och having fun, street fashion av finaste snitt, världens bästa matkonst. Det är staden som aldrig sover, redo att ta det till nästa platå.
Action Bronson – The Come Up freestyle
Action Bronson – The Realest freestyle
Meyhem Lauren – Ray Lewis f. Action Bronson & A.G. da Coroner
(mer kvalitetsrap dedikerad till Flushing)
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9rM2vh5m-RE&hl=en&fs=1&]
Aug 242010
[youtube=""http://www.youtube.com/watch?v=jKpd2Bua3Ug"&hl=en&fs=1&]
High class New York rap… (via Unkut)
Immortal Technique had the same beat on his last album, but since I couldn’t place the sample at first, this re-use is OK (since not played out). Tech always articulates his messages powerfully, but gentrification is something that’s closer to everyday life than the situation in Afghanistan or the Illuminati… “Support your own businesses and do the knowledge…” Instead of copping conspiracy theories and 5% type Islam along with their German cars and blood diamonds, one might suggest that rappers invest in where they come from, start businesses and community centers there. Like Too Short said: There’s Money In The Ghetto.
Anyway, this sample is too dope. Action Bronson’s version got the better drums. And while he isn’t delivering much of a message, he’s got mucho flavour… look what he’s cooking up in the kitchen. He reps New York right, just like fellow Outdoorsmen Meyhem Lauren and Sean Price.