Intressant, visste inte att de var organiserade globalt (eller desorganiserade, om man ska gå efter slutet på denna film).
Till skillnad från yngre Polo-lärjungar som Outdoorsmen får Thirstin Howl The 3rd en 20 år gammal swagger att se verkligt fräsch och dynamisk ut. Och hans nya musik låter bättre. Som den stolta kulturella ambassadör han är bär han traditionen med full kraft och värdighet, utan bitterhet, efter Cormegas stoiska motto, “only a winner could lose with a smile, refusing to bow“.
Han är även TV-kock. Tredje avsnittet handlade om en enkel men delikat dessert, och nu ska du lära dig att fritera makrill.
Fuck Per Moberg.
Det är endast Blaq Poet plus denna Brooklyn-legend som mäktat släppa övertygande slå-dig-i-huvudet-med-ett-järnrör-boombap de senaste åren.
Vi har lagt upp videon nedan förut, men den tål att ses igen. Det allra bästa Thirstin Howl The 3rd spelat in är dock något helt annat (#FUCKaJamieOliver #FUCKaGordonRamsey).
Fuck it två videos till… detta är bra skit!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jKpd2Bua3Ug&hl=en&fs=1&]
Action Bronsons Imported Goods är en kontrast till vanliga rap-videos. Ett annat New York skymtar förbi. Istället för klubbrumpor och bubbel, eller sletna snubbar som häller ut konjak framför murals, ser vi kinesaffärer, duvor i slow motion, indier med turban som väntar vid bussen, den myllrande trafiken, grillad anka på spett i skyltfönstret, marknadsstånd med bootleg-DVD:s, och stjärnan själv, en bastant rödhårig alban nära de trettio som kör runt i sin egen bil (faktiskt, jag menar kolla – en wunderbaum hänger från backspegeln) med en blunt bakom örat och nostalgiskt blickar tillbaka till ”Orlando Magic warm-up suits and black Shaqs“.
Vi är i Flushing, Queens, en för New York typisk smältdegel, känd för etnisk diversitet och religös tolerans, hem för rap-stjärnor som Mic Geronimo, Yak Ballz, Black Sheep, Royal Flush (men även för Fidel Castros son och Robert Moog). Mästerkocken är där, mitt i smeten, och handlar importerade varor. Sen bär det av tillbaks till studion eller köket för att laga mer läckerheter.
The Outdoorsmen har sitt i att NY-rap har blivit lättare att lyssna på den senaste tiden. Style is king; även kejsare, chairman of the board, och the fucking president. Du kan inte köpa stil. Det har dessa artister förstått. Därför kan de hålla sin grej intakt, även i det kackiga klimat som råder inom rapindustrin. Precis som Ghostface och Blaq Poet och Roc Marciano gör de helt rätt och kommer att möta framgång genom att koncentrera sig på sin stil (apa inte efter andra regioner, då förlorar du dubbelt) och vidareutveckla det som är unikt här: utsökta loopar mellan torra, krispiga trummor, tykna och ytterst välskrivna battle raps, kunskap och attityd, hantverk och having fun, street fashion av finaste snitt, världens bästa matkonst. Det är staden som aldrig sover, redo att ta det till nästa platå.
Action Bronson – The Come Up freestyle
Action Bronson – The Realest freestyle
Meyhem Lauren – Ray Lewis f. Action Bronson & A.G. da Coroner
(mer kvalitetsrap dedikerad till Flushing)
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9rM2vh5m-RE&hl=en&fs=1&]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=uptnAHqLmQM&hl=en&fs=1&]
Just nu kan man inte hata på New York.
Vado – Goodfellas