Här är videon också.
Boosie har fortsatt att släppa fantastisk musik sedan han släpptes. Thrilla, som Letter 2 Pac finns med på, släpptes förra veckan och rymmer all sorts hot fire. Låtarna med hans nya rappare skippar man, men West Coast lämnar mig med ett stort dumt leende, och Never Left You Alone och I Told You So är en slags musik man trodde var utdöd. The Jacka är borta, men Boosie finns kvar för att ge oss den där 2pac-musiken.
Det är nästan kusligt med vilken lätthet Boosie får fram 2pac-känslan här.
Det enda bättre än Nated Doggs musik i DJ Screws sirapslöa händer är en 2pac som genomgått samma behandling.
Bara snöa in på orden och den där utsträckta västkustfunken. Självklart loopar Screw just de rader man själv älskar mest.
Jag letade efter en 2pac intervju på Piratebay som jag såg för några år sedan hos en polare.
Av en slump såg jag att dom har släppt en ny dvd. Tupac Uncencored & Uncut: The Lost Prison Tapes, som jag tror släpptes i år?. Dvdn är en intervju från 1995 när Herr Shakur satt i finkan.
Intervjun är 45 minuter lång och 2pac pratar om allt från sin mamma, utanförskap, gängvåld, aids och om Amerikansk utrikespolitik för att bara nämna lite. Helt enkelt REAL TALK!
Jag skulle fan våga påstå att detta är den bästa 2pac intervjun jag har hört på mkt länge…
Ladda ner Tupac Uncencored & Uncut: The Lost Prison Tapes här. Eller kolla på intervjun här nedanför. Håll till godo.
I dident create thuglife i diagnosed it
Katrine Kielos lyckas skriva sig igenom sin ledare i söndagens Aftonbladet utan att ens komma i närheten av ämnet, alltså: problemen med den svenska skolan.
Att den befolkas av “småjävlar i bakvänd keps som kan mobba och sms:a men inte läsa och skriva”, som “svingar sig i lysrören och skriver sämre resultat på nationella provet än analfabetiska barnhemsbarn på moldaviska landsbygden” har mer att göra med parlamentariskt-språkliga cirkuskonster kring “lärarens status” än, tja, jag vet inte, men möjligtvis besparingar, följda av en sämre arbetssituation för personalen, följt av en pedagogisk kompetensflykt från problemtyngda skolor, följt av att även eleverna söker sig bort (och då börjar skolan handla mer om “containment” än om utbildning och medborgarfostran).
Jag vill bara påstå att det finns en möjlighet att elevers uppförande och prestationer har något att göra med hur samhället i övrigt ser ut. Vad bör göras? Skolor måste göras jämlika, sluta konkurrera med varandra. Att lärare som utbildats med våra skattepengar drar till privatskolor för att de får bättre betalt och slipper slöddret går att förstå som ett personligt val, men i ett samhällsperspektiv är det vidrigt. Kielos skrattar en hel generation i ansiktet när hon säger att skolan behöver “professionaliseras till att bli mer lik andra branscher och resten av arbetsmarknaden”.
Jag brukade känna nåt slags sätt kring det faktum att vi 80-talister är de första sedan 1800-talet som får det materiellt sämre än föräldragenerationen (NO GUSTAV FRIDOLIN), numera koncentrerar jag mig på att tycka synd om 90- och 00-talister istället.
Håll huvet högt bror, syrran, de ska jobba hårt för att köra ner dig i gyttjan. Lita på det.
Vi har tidigare skrivit om vintermusik. Det slår aldrig fel: så fort temperaturen dyker under minus och de första snöflingorna ramlar ner känns det konstigt att lyssna på något annat än Wu-Tang och den dimmigaste dub-technon.
Vi har däremot inte vågot oss på julmusiken… förrän nu.
Den där jävla tomten Kanye West passar utmärkt till att göra julmusik, mindre bra till att rappa och spela piano, uppenbarligen. Tur att CyHi Da Prynce hjälper till… “thugs think I’m a blood cuz I won’t take this red suit off“.
Kanye West f. CyHi Da Prynce & Teyana Taylor – Christmas In Harlem
Dipset delar ut paket i Harlem? Jag kan se det framför mig. De har egentligen alltid varit mer spex än gangsta. Bevis: Jim Jones ligger bakom en hel jävla julskiva, förlåt, två stycken.
Death Row har dock den bästa julmusiken, mer för att de hade så många talangfulla musiker i sitt stall än för att julen passar så fint ihop med skivbolagets allmäna framtoning. “Passing out gifts, blazing up spliffs… christmas on Death Row, can you dig it?” Bästa låten på Christmas on Death Row, och bästa jullåten nånsin, och bästa videon: ingen släde men en flygande Caddilac – och hur iskallt är det inte att Snoop ikläder sig en svart jävla tomtedräkt?
Till er alla, från oss alla, en riktigt g-funk xmas.
http://www.youtube.com/watch?v=8MgHipGy2Q4
Skivan innehåller också det här guldkornet. Som om Nate Dogg skulle kunna göra dålig musik.
“Muthafunk Christmas”? Snoop levererar dubbla budskap. Gillar karln överhuvudtaget jul, eller bara att rulla upp christmas trees?
http://www.youtube.com/watch?v=sFuIuUvyGFU
Jam Master Jay (R.I.P.) har det bra: Skivspelare i julklapp. Schtek to a thousand.
Även svenska rappare önskar sig en vit jul. Ken är en mångsidig rappare, självklart fixar han även julklappsrimmen galant. Gissar att han är i Kenya och delar ut paket nu.
För alla med en mer ambivalent hållning mot julen. Vi forsätter så.
Detta firande är nog mer i min stil, eller va ska man säga.
Från Beat Street, klassiskt julhat.
Till er alla, från oss alla… en riktigt gangsta jul, och ett thugged out nytt år.
http://www.youtube.com/watch?v=Ob_WfeKs90k
LILBTHEBASEDGOD IM FOLLOWED BY AROUND 33 THOUSAND, I FOLLOW AROUND 33 THOUSAND, I HAV TWEETED AROUND 33 THOUSAND #BASED #BASED ERYTAHNG BASED!!!
There are still legends living very comfortably as middle level rap stars, maintaining a following without ever compromising their artistic integrity (favorite examples: Cormega, Sean Price, Ill Bill), but the traditional rapper traditionally fits badly into this new paradigm of rap production. Lil B on the other hand – with a hundred Myspaces, almost the double in youtubes, 24 hours a day online, spreading viruslike – lives the Age Of Information like few others.
Every man has two sides. The balance between them needs to be #based. A dualism as brilliantly explored in The Bible, I’m God and I’m The Devil as in Sabac Red’s underground classic Positive And Negative.
Look at 2pac as the young effeminate black panther and later as the leather clad super thug (or all the other 2pacs he gave to the world). When Jay-Z raps Never Change – is that like nothing happened between Hawaiian Sophie and Parking Lot Pimping and Empire State Of Mind? Cormega kept it #based when he said that “if dough change things I’m no longer the same / But what I became does not conflict with from where I came“. 2pac was so great, so mythical, because he displayed the different people in him. And everything he wrote was not based on his individual life. He wrote models of living, and was, like Malcolm X, the great story of how a person changes, going from nothing to something, taking the world as hostage.
Honesty is gold in the attention economy. That’s what makes Lil B a billionaire even when wearing dirty vans.
LILBTHEBASEDGOD all the hate i will throw it in a pot. and use that as salt and peper and I will cook till my death. in my kitchen alone in tiny pants
stewarthome1 The three r’s of postmodernism – repetition, repetition, repetition!
It’s not unrealistic to assume that Lil B:s repeated use of Bitch and Hoes On My Dick and Suck My Dick is a deconstructionist strategy of sorts. Like geeks do with geek and niggers do with nigger. Repetition changes meaning. Every copy gets a different character. In a retweeting of a female fan’s tweet I feel like I’m seeing a hidden agenda of subverting hiphop’s misogyny and homophobia:
LILBTHEBASEDGOD @LILBTHEBASEDGOD wooooo swag wooo suck my dick hoe woo swag
