“Faktum är att fotbollens problematiska år sammanföll med den disharmoni som rådde i samhället under 1900-talets första decennier, medan spelets definitiva glansår inföll under det svenska folkhemmets storhetstid. Sett i detta ljus är det rimligt att fråga sig huruvida den relativa stökigheten bland publiken före 30-talets slut kan kopplas till den oro som kännetecknade samhället i stort. Eric Dunnings forskargrupp menar att ett sådant samband kan urskiljas i England, där huliganismen och striderna på arbetsmarknaden verkar ha följts åt rätt väl.
(…)
Även för Sveriges del förefaller det rimligt att spekulera över ett liknande samband. Publikbråkens numerär steg nämligen under de kristider som inträffade efter första världskriget och under 30-talets första hälft. Överhuvudtaget var konfliktnivån på den svenska arbetsmarknaden mycket hög mellankrigstiden igenom fram till 30-talets mitt, alltså under publikt sett oroliga tider. Sverige hade då kanske den mest konfliktfyllda arbetsmarknaden av alla västliga industriländer. Under efterkrigstiden hade hela situationen förbytts och nu talades allmänt om världens fredligaste arbetsmarknad.”
(Torbjörn Andersson, s. 24 i antologin Fotboll och huliganism i Skandinavien)