Katrine Kielos lyckas skriva sig igenom sin ledare i söndagens Aftonbladet utan att ens komma i närheten av ämnet, alltså: problemen med den svenska skolan.
Att den befolkas av “småjävlar i bakvänd keps som kan mobba och sms:a men inte läsa och skriva”, som “svingar sig i lysrören och skriver sämre resultat på nationella provet än analfabetiska barnhemsbarn på moldaviska landsbygden” har mer att göra med parlamentariskt-språkliga cirkuskonster kring “lärarens status” än, tja, jag vet inte, men möjligtvis besparingar, följda av en sämre arbetssituation för personalen, följt av en pedagogisk kompetensflykt från problemtyngda skolor, följt av att även eleverna söker sig bort (och då börjar skolan handla mer om “containment” än om utbildning och medborgarfostran).
Jag vill bara påstå att det finns en möjlighet att elevers uppförande och prestationer har något att göra med hur samhället i övrigt ser ut. Vad bör göras? Skolor måste göras jämlika, sluta konkurrera med varandra. Att lärare som utbildats med våra skattepengar drar till privatskolor för att de får bättre betalt och slipper slöddret går att förstå som ett personligt val, men i ett samhällsperspektiv är det vidrigt. Kielos skrattar en hel generation i ansiktet när hon säger att skolan behöver “professionaliseras till att bli mer lik andra branscher och resten av arbetsmarknaden”.
Jag brukade känna nåt slags sätt kring det faktum att vi 80-talister är de första sedan 1800-talet som får det materiellt sämre än föräldragenerationen (NO GUSTAV FRIDOLIN), numera koncentrerar jag mig på att tycka synd om 90- och 00-talister istället.
Håll huvet högt bror, syrran, de ska jobba hårt för att köra ner dig i gyttjan. Lita på det.