Aug 042010
Två ytterst påfrestande byråkrati#fail idag. I båda fallen kunde byråkraten ifråga hjälpa oss. I båda fallen behövde först jag och sedan min fru förödmjuka oss genom att på ett överdrivet peka med hela handen på vår monetärt prekära och i slutändan socialt skamliga situation. Förnedringen först. Bend over, any which way, sedan kunde de hjälpa oss.
Är detta något man lär ut i byråkratgruvorna? Eller faller detta beteende sig naturligt när man har den här mikromakten i sina händer? Visst måste de mikropsykoser av frustration och uppgivenhet som dessa situationer skapar vara ett ovärdeligt kitt i Foucault-samhället?
