“Allt är matematik”

Allt är matematik. Allt är nummer, och nummer är inte något abstrakt. Enligt Pythagoras är tingen en manifestation av den numeriska strukturen inneboende i dem. Han talar om ett “levande universums andning”. Det finns en systematisk ordning som våra två ögon inte kan se, men som vi möjligen kan känna. Enligt honom och hans efterföljare är universums ordning matematisk och musikalisk, avståndet i naturen mellan de jordiska och himmelska sfärerna är ordnade likt perfekta ackordföljder. När skapelsens kroppar rör sig i samklang hörs en musik i naturen som vi uppfattar som tystnad.

(Harmoni är dock inte enbart tystnad, men även balanserat ljud, på så sätt som minimal techno väger upp oväsen från gatan, och lämnar sinnet klarare och mer rörligt.)

Nietzsche hade svårt för matematiken, och odugligförklarade den då naturen uppenbarligen inte följer någon slags decimal exakthet. För övrigt älskar naturen att gömma sig för oss, som Herakleitos sade (?) i ett av sina fragment.

Pythagoras hämtade mycket inspiration från sina resor i Indien, Persien, Babylonien, osv, vilket får en att revidera bilden av Grekland som den västerländska civilisationens vagga. Visserligen sammanställde de gamla grekerna grunden för vår vetenskap, men mycket hämtades uppenbarligen från andra högstående kulturer.