DJ Assault är en i raden av innovatörer från techno-musikens Detroit. Frågan är dock om han helt direkt plockar kronan vidare från Juan Atkins, Derrick May, Kevin Saunderson, Mad Mike, Jeff Mills och dom grabbarna. Craig Adams spajsar ut på en annan vibe. Förutom det mästerliga, atmosfäriska electro-spåret U Can’t See Me kokas det i det här detroit-köket enbart upp accelererad funk och booty-bass. Har du hört klassiska Yo Relatives vet du att DJ Assault inte är den som tassar runt gröten. Här kan du spendera hela veckopengen på rätfram bruksmusik.
Någon gågn kanske Belle Isle Tech 2 blir mycket stampande-på-stället och booty-lyricism. Det kan köra ihop sig på ställen, men då är man begåvad nog att slänga på ett spår som påminner oss om att Detroit förutom evigt mixande och trixande i DJ-båset också handlar om fräsha kompositioner (313, Beatin’ The Beat), och att Assault på mikrofonen har lite av den gudomlige Kool Keith i sig. Det är inte fel att jämföra det här med Egyptian Lover, och hans Girls och My House On The Nile.
(Enormt tack till Goto, Peda och Flesh, som gjorde sig besväret att få den här skivan signerad, paketerad och skickad till mig på andra sidan planeten. God jul i efterskott och much love.)
Hur står den sig mot Jefferson Ave.?
ganska bra, men jag har a andra sidan hört väldigt lite av Jefferson Ave.
skicka gärna upp den plattan här.
Jag tror kommer tillbaka till runkbåset… skrivs om en massa feta grejer här