“I’m sweatin motherfuckers like Jack LeLaine, I packs the pain
I’ll rack your brain, leave you in a sack wit your name
hangin from your toe as I’m bangin your hoe
She’ll be slangin pussy down in Magic City, bringin me doe
If you don’t know it’s Lord Jamar from the Nubian set
(…)
We sweatin motherfuckin bullets, and if we break a sweat
That means we’ll make ya wet“
Grand Puba och Sadat X känner jag igen från gästverser och samlingar, men det är Lord Jamars vers på Sweatin’ Bullets som är väckarklockan om man som jag trodde att Brand Nubian var ett gäng trädkramande Arrested Development-kokosnötter. Den här versionen av svart-grön-röd hiphop handlar mer om att skjuta vita djävular än att stå på hörnet och sälja uppbygglig litteratur, och det är alltid underhållande. Speciellt när det rappas över uppklippta, skitiga samplingar, 808-trummor och syndigt bacon-fettdrypande basgångar.
Ja, Lord J är genomgående den starkaste av de tre – att han dessutom producerade hela den här skivan (den Buckwild-producerade Alladat undantagen) minskar inte respekten. En del spår har en g-funk-känlsa, och vid tillfällen är det riktigt Marvin Gaye (exempelvis Claimin’ I’m a Criminal, som tyvärr utmynnar i gitarrsolon och smetigt R&B-ylande – en klassiker mindre) – men för det mesta handlar det om the ol’ boom bap.
Till skillnad från Sadat X och Grand Puba skaffade Jamar aldrig nån solokarriär, utan gick över till producerande och skådespeleri – men nu verkar det som soloskivan är på gång på Babygrande.
