“Även den skönaste världsordning är att likna vid en på måfå hopskyfflad avskrädeshög.”
Det citatet läste jag nog första gången i Nikanor Teratologens Apsefiston (ja, att man kunde skriva så fint och klart redan på 500-talet före Kristus), och förutom att Philip K. Dick refererar till honom i någon av essäerna i The Shifting Realities Of Philip K. Dick (där han färgäves försöker förklara sin världsbild) så har Herakleitos läror en central i en av meta-berättelserna i Illuminatus-trilogin.
Jag känner på mig att det inte är sista gången jag styr in mig mot honom.
På någon hemsida om Grekland kan man läsa helt kort om hans liv:
Född i Efesos (dagens Turkiet), Herakleitos kallas också den “gråtande filosofen” eftersom han brukade sitta i Efesos och gråta över människans fåfänga och meningslöshet.
Herakleitos ansåg att världen befann sig i ständig förändring, och hans fastställande Ta Panta Rei (“Allt flyter”) är hans mest kända citat.
Han illustrerade också sin tro på alltings förändelse genom att säga att man inte kan tiga ner i samma flod två gånger. Han menade att förändring var den enda sanna verkligheten.
Herakleitos sade också att elden var den primära källan till materian, och han sysslade med etik och teologi, och anses också vara grundaren av den grekiska metafysiken. Han attackerade den folkliga religionen och dess koncept och ceremonier.
Filosofen slutade sina dagar som eremit och försökte leva på gräs. När detta misslyckades försökte han kurera sig genom att sitta på varmt gödsel, och där dog han.
Herakleitos skulle ha skrivit en bok som deponerades i gudinnan Artemis tempel; vad som finns bevarat är endast fragment. Skönt att slippa läsa många långa verk; surt när man tänker på vilka godsaker vi blivit fattigare.
“Tiden är ett lekande barn, som spelar bräde: ett barn är vår konung.”
“Det är av nöden att veta, att Kriget är allom gemensamt, att Rätt är Strid, och att allt blir till genom strid och nödvändighet.”
“Allt skall elden, som skall komma, döma och drabba.”
“Ett allom gemensamt är tanken.”
“Människorna finge inget gott av att deras önskningar uppfylles.”
I boken Fragment (i Kykeon-serien), där samtliga kända Herakleitos-citat samlats, gräver man djupt i tolkningslabyrinter, och försöker tränga in i hans föreställningsvärld. Man kan notera likheter med Spinoza, båda företrädare för en sorts monism; “all är ett”, allt påverkar allt. Herakleitos talar till oss från en plats där all dualism och alla märkliga, tröga gränsdragningar som utmärker filosofihistorien inte är närvarande.
Det inledande citatet hämtades från en filosof-antologi. Kykeon-folkets tolkning skänker samma citat en annan ton:
“Bland det vårdslöst uthällda är världens ordning vackrast.”
Vad Herakleitos egentligen menar kommer vi aldrig att veta. Ovanstående tolkning, där innebörden glider från ett frän sågning av den hela den mänskliga tanken och världsuppfattningsförmågan till en hyllning av kaoset som underliggande skapelsen, får stå som exempel för hur denna tankevärld skapats med översättares tolkningar och akademikers efterkonstruktioner, men också hur mycket frihet vi själva har i mötet med en tänkare. Och en kille som tog sig friheter var som bekant Lenin, som utnämnde följande suggestiva sats till den dialektiska materialismens urkund:
“Och denna ordning, densamma för alla, skapades inte av gud, inte av människa, utan den var alltid, är och skall vara en evigt levande eld, uppflammande enligt mått och falnande enligt mått.”