Det är trevligt när figurer man jämt sett snett på överraskar – som exempelvis Andy Warhol. Det är lätt att falla för hans hypermodernitet, hans konst-livsförhållning, och hans rent löjliga citatvänlighet.
Istället för att söka låta konsten diktera samhällslagarna lät Warhol samhällslagarna till det absurda forma hans konst. Detta kan fattas som en tragisk, resignerad gest; men den är mycket modern – i betydelsen ärlig, öppen, självomskapande.
Warhol red till sist död den stackars trötta Konsten som redan dadaisterna piskat till utmattning; det uppskruvade profitintresset sopade bort all högstämdhet kring liket, och arbetsdelegeringen inom Andy Warhol Enterprises (det var konstnärens anställda – fullt kompetenta att emulera sin chefs stil och tänkande – som bl a skrev Andy Warhols filosofi) gjorde sitt för att underminera Det avskilda geniet.
Än en gång är det kommersen – och inte avant gardet – som urgöper de gamla värdena och upplöser den gamla världen. Fältet öppnas för ett kollektivt skapande, en kollektiv myt, en kollektiv identitet. Kvar finns bara populärkultur.
Citaten nedan är från Andy Warhols filosofi (Från A till B och tillbaka igen).
“Jag antar att jag har en mycket vid tolkning av begreppet “arbete”, för som jag ser det innebär bara detta att leva en massa arbete med något man inte alltid har lust med. Att födas är som att kidnappas. Och sedan säljas som slav. Folk arbetar varenda minut. Maskineriet är alltid igång. Till och med när man sover.”
(s. 83)“Om jag hade en bra dator så skulle jag kunna hinna ikapp mina egna tankar över veckoslutet om jag råkade halka efter. En dator skulle vara en fullt kvalificerad chef.”
(s. 83)“När jag ser mig omkring idag är den största anakronism jag kan se graviditeter. Jag vill bara inte tro att folk fortfarande blir gravida.”
(s. 102)“Pengar är det RÄTTA för mig.
Pengar är mitt KÄNSLOLIV.”
(s. 112)“Min hjärna är som en bandspelare med en enda knapp – Radera.”
(s. 162)
