Grattis till Masse för grammisen som bästa producent

 Uncategorized  No Responses »
Feb 152012
 

Idag vann Masse från The Salazar Brothers – yngre bror till Chepe och Salla, som tillsammans med Dogge, som The Latin Kings, sparkade igång och lade grunden för hiphop i Sverige – en grammis för bästa producent.

Ännu idag, nära tjugo år efter deras debutskiva, fungerar TSB som en institution som stödjer och utvecklar talanger, dj:ar på klubbar runt om i Sverige och i Europa, och förser rappare runt om i världen med högklassiga produktioner.

Skizz från Stockholmssyndromet är Sveriges mest intressanta och orginella producent, men för mig råder det ingen tvekan om att det är Masse som är bäst.

Bredden han har, från betongtung reggae, till modernt elegant soul, till förfinad Premier-boombap (jävligt nära bättre än mästaren själv jag svär), till satans stekig skrytrap, sättet som hans samplingar böljar fram och tillbaks över precist programmerade maskinrytmer och fuckar med våra hjärtsträngar…. saknar motstycke… i Skandinavien och i världen.

Han är även den i Sverige som gör trap-soundet bäst, som på de fulländade Samma Knas Varje Dag och Fortfarande Knas (2012 års bästa svenska låt).

De som säger att han är bra men lite tråkig kan ta och sätta sig i hörnet nu. Håll truten och lyssna på detta mästerverk igen och rensa ut skiten ur öronen först den här gången.

Ett exempel på när en europé tvålar till amerikanarna på deras egna grej. Varje gång jag lyssnar ställer jag mig upp och vevar med armarna till ett perfekt samspel mellan beat och text. “Klättrade upp på toppen och kastade ner dom… Kartellen… krossar deras fattiga egon… vi skojar inte… DET ÄR MALEXANDER I STEREON“. Snares smattrar mer militärt och syntharna skriker elakare än i vilken Jeezy- eller Gucci-låt som helst.

Svenska rap-fans håller huvet högt idag.

(En ung Masse längst till vänster. Från boken om The Latin Kings)

Aki – När Pistolerna Pratar

 Uncategorized  2 Responses »
Feb 132012
 

En av Sveriges bästa rappare välsignade oss i fredags med detta stycke. Nu tänkte jag dela med mig av den till er, om den mot förmodan har missats. Känner ni igen samplingen? Jag och @Brytburken satt och diskuterade detta nyligen. Pinsamt nog så kände jag inte igen den trots jag har lyssnat sjukt mkt på The War Report de senaste.
Aki dödar med en skarp analys av dagens Sverige med referenser från bla denna The Latin Kings dänga. Kan ni spotta den andra referensen?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=lzJPLhw7jo4#!

Svenska rapklassiker: The Latin Kings – Förorts problem

 Uncategorized  No Responses »
Nov 262011
 

“för den här rap-scenen, den luktar inte gata / den är bara full av shunnar som ska hata”

År 2000 bjöd The Latin Kings in förortshjältarna Fille och Fittja-Crille till sin tredje klassiska skiva, Mitt kvarter, för att breda ytterligare lager snuthat på Dogges redan två verser tjocka FTP-anthem Ainaziz – BKA den hårdaste svenska raplåten någonsin.

Tre år senare stod Cyndee Peters, Håkan Hellström och Janne Schaffer på gästlistan.

Att spela in betongnoveller hade blivit ett påhugg bland andra för Doggelito, och TLK hade blivit en lika viktig del av ett sönderfallande folkhem som kokkaffe, helgfylla och Kalles Kaviar.

Innan Dogge lämnade gruppen pga personliga skäl, efter att man avslutat Gyllene Tider-turnén sommaren 2004 på ett fullsatt Ullevi, innan Salazar-bröderna fortsatte att växa in i rollen som en svensk musikinstitution med beundransvärd disciplin och mångsidighetännu, så välsignade man oss även på denna skiva med några betonghits. Det blev ingen fjärde klassiker, men att döpa skivan till Omertà var ett berömvärt statement – koderna gäller, fortfarande ingen kärlek till polisen.

Titel/introlåten är granithård. Produktionen håller genomgående hög klass, och på ett respektfullt och genomtänkt sätt låter Salazar-bröderna live-instrument ta plats i sin traditionella blandning av östkust, västkust och svenska ljud.

Cashen Dom Tas var ingen De E Knas, men en helt OK singel, som ändå hyllades i grafitti utmed spårvagnsrutten till mitt dåvarande kneg. Jag kan inte heller hata på Håkan Hellström-låten längre, kanske för att några av Dogges rader gjordes om till en av Kartellens bästa hooks, kanske för att alla Hellström-kopior som förpestar radion gör att man har lättare att stå ut med orginalet – men främst för att det är en bra låt.

Likt Världen É Din – idag har jag svårt att hata på gitarrarbetet där – när text och beat håller en så hög nivå. Och när Dogge blöder i mörkret på Tack Gud över en jazzig DITC-historia, och Cyndee Peters hjälper honom i bön på refrängen, så måste man vara en ganska kallhjärtad ateist för att kunna hata.

The Latin Kings – Förorts problem

Det fanns även plats för till hundra procent kompromisslös boombap (nej, det är inget skällsord) – som Förorts problem. Över klassisk, högklassig svensk betongakustik – tänk BPD:s första skiva uppdaterad av DJ Premier – rappar Dogge att “betongen flyter fram som det vore Noaks ark” genom de landskap där han som liten “brukade becknade zatla från min BMX“, och äldste Salazar-brorsan Chepe avslutar med att verbalt örfila “värstingen som tycker att leva i slum är rätt“, och konstaterar att vi “lever i ett fritt land, men din hjärna sitter inne“.

Det var ett värdigt sätt att sätta punkt i en musikalisk berättelse vars storhet vi ännu inte kan se klart. Arvet från TLK lever vidare.

***

OBS! BONUS! GOD BLESS U TUBENThe Latin Kings – Musikbyrån 2000 Dokumentär

Vem är mest hiphop – Livets ord eller Nation Of Islam?

 Uncategorized  No Responses »
Sep 042011
 

Många skrattade säkert skadeglatt när Dogge uppträde för Livets Ord tillsammans med Carola, Sveriges andra förortsrepresentant, och raljerade över hur lågt killen hade sjunkit och hur totalt han hade tappat det. Men som han uttrycker det på deras fjärde skiva: “kredd och respekt betalar inte mitt barns blöjor“. Att han clownar loss i Ulf Ekbergs hus betyder inte att han sympatiserar med hans läror – även om han dock är något i Sverige, och speciellt i dess vänster, så föraktat som en bekännande kristen – bara att han försöjer sin familj.

När någon rappare uttrycker sympati för Nation Of Islam, ett samfund som förutom UFOs även tror på att den vite mannen skapades av en ond vetenskapsman vid namn “Yakub”, höjs däremot inte ett ögonbryn. Vore inte antisemitismen, rastänkandet, homofobin och sexismen nog, så är denna form av islam också politiskt och ekonomiskt reaktionär. Bara vi får en egen, rasmässigt ren nation med starka ledare, skarpa hierarkier och gammaldags värderingar så kommer allt bli bra. När de förespråkar att svarta ska starta egna företag som en väg framåt liknar de Alliansen mer än svarta pantrarna; den enda omfördelningspolitik som tycks vara intressant är den som går från den troendes bankkonto till ledarskiktets fickor.

Men NOI och liknande är och har varit otroligt viktiga som ett både kroppsligt och mentalt självförsvar hos Amerikas svarta befolkning, och att man där oftare söker svar hos religionen än hos revolutionen har en historisk bakgrund i regeringens så mycket hårdare repression mot allt som liknar arbetarpolitik.

Man ska inte heller förvänta sig att stort musikskapande skulle ha något att göra med skarpsint politiskt tänkande. Storheten hos 2pac låg i den igenkännande världsbilden, rättvisepatoset, det explosiva berättandet, inte i någon halvsmält programförklaring från Thug Life-partiet.

Jag älskar, älskar, älskar rap och har en respekt för islam som sträcker sig bortom en vänsterfärgad, PK-klädd idé om min fiendes fiende… men det vore roligt om alla rebelliska poser och all revolutionär retorik återigen kunde göras sällskap av lika revolutionöra idéer.

Polisens angrepp på svensk hiphop måste upphöra

 Uncategorized  No Responses »
Apr 212011
 

Kulturpolis – alltså en polismyndighet som bekämpar en specifik kulturyttring – hör hemma i totalitära samhällen. Varför har då Sverige en tradition av sådant?

På 90- och 00-talet trakasserade Rejvkommisionen (fucking allergisk mot Alexander Bard, men kan hålla med honom att “Sverige måste växa upp”) rave- och reggae-entusiaster i en blind och direkt kontraproduktiv jakt på narkotika.

På senaste har polisen upprepade gånger saboterat för svensk hiphop. På Twitter sammanfattar The Salazar Brothers (som grundare av The Latin Kings och producent för bl. a. Kartellen, Ayla och Mohammed Ali det närmsta man kommer en institution i svensk hiphop):

“Svenska hip hop gruppen LABYRINT har fått flera live spelningar inställda för att komunpolitiker och polisen ringt arrangörer. VARFÖR?”

“VARFÖR VILL POLITIKERNA & POLISEN TYSTA SVENSK HIP HOP????”

“Det är fler grupper än Labyrint som blivit avbokade efter påtryckningar från politiker och Polis men folk vill inte snacka om det av rädsla.”

“Politiker tillsammans med polisen har stoppat flera av Labyrints spelningar runt om i landet…Växjö, Värnamo..mfl.. VARFÖR???”

“Varför är det bara OSIGNADE hip hop artister som har åsikter om rasism, polisbrutalitet,diskriminering och SD? vad hände med POPVÄNSTERN?”

“Skärholmens statsledning sa nyligen nej till ungdomars förfrågan att låta Carlito, Labyrint och Stor få spela och hotade dra in budget”

“Polisen kontaktade Martin Mutumba då han skulle fira sm guld 2lax10 i Rinkeby och sa att Carlito, Labyrint och Kartellen inte fick uppträda.”

Skillnaden mot rejvkommisionen är att insatserna idag känns mer cyniska. I ett klimat där politiska partier helt har tömts på innehåll och det Bonnier-monopoliserade medielandskapet ytterligare utarmas av osäkra arbetsförhållanden är hiphop den mäktigaste av de röster som kan erbjuda alternativa världsbilder.

Kartellen, den grupp som med störst kraft angripit samhällets högervridning, har vid flera tillfällen beklagat sig över att polisens behandling av dem. Deras strävan att trycka tillbaks dessa musiker – de flesta före detta kriminella om jag förstått saken rätt – i sitt gamla liv känns gränslöst cyniskt, och verkar handla mer om en personlig vendetta än om vanligt polisarbete. I en intervju med Kingsize förklarar Sebbe (gruppens – och Sveriges! – främste rappare):

“Vi kunde inte gå fem meter utan att de var där och de gick runt till dörrvakterna på krogen och sa åt dem att ringa direkt om vi dök upp så skulle de komma och plocka in oss. De tog in oss till stationen och hotade med stryk, du vet. Min tjej var i nionde månaden då och de kom in till oss i vår lägenhet med dragna vapen framför henne. Sen blev jag misstänkt för ett värderån. Först var jag misstänkt för att ha begått det ensam men ändå så handlade allt i förhören mer om Kartellen, och alla som blev inplockade blev mer förhörda om sin roll i Kartellen än något annat. Nu är jag till och med gängstämplad av kriminalvården och det betyder att de kan fucka mig på ännu fler sätt. Men jag är inte med i något gäng, jag är medlem i en musikgrupp.”


Om inte Dogge Doggelito hade gott loss över den där arabfunken på TLK:s Krossa Rasismen och samtidigt vänt in-och-ut på min elva-tolvåriga hjärna är det tveksamt om jag överhuvudtaget hade intresserat mig för polititk och såna grejer. Det känns mörkt att spekulera i vad polisens kulturkrig mot svensk hiphop kommer ge för konsekvenser i framtiden.

Ayo – Avundsjuka ft. Dogge Doggelito

 Uncategorized  No Responses »
Nov 162010
 

Har aldrig lyssnat på Ayo förut, men den här spelar jag säkert snart igen.

Läste nyss TLK-boken (som rekommenderas) och blev därför glad när Talladega visade mig videon nedan i helgen. Med hästsvans eller mohikan, fuck Carl XVI, Dogge är kungen av Sverige.

Fail på den andra snubbens raps dock – och att döpa sin låt till Underground när man rappar på svenska. Rappare behöver personlighet före skills.

BONUS:

Ett gammalt nyhetsinslag med en ung rappare som kallar sig “Dogger”, och en ung grafittimålare som senare skulle animera långfilmer.

Switch to our mobile site