Med de varmaste rekommendationer hänvisar jag er till den blog som skrivs av Matte J från Stockholm Inkasso (herrarna på bilden ovan).
Så är det – utan det här världsomspännande datornätverket så hade vi aldrig kunnat ta del av denna 08-ikons juveler i ämnena stil, klass och klin musik. De hade enbart droppats öga mot öga, så att säga. Om man hade träffat på token i fråga.
Detta är internet som bäst, när röster poppar upp som man enbart med de största besvär hade kunnat ratta in annars. På nätet kan vem som helst tala rakt ut i luften, så länge och så högt som önskas. Kanske lyssnar någon.
En blog är möjligtvis retro, men bland överfamiljär social media som uppmuntrar stalkande av gamla klasskamrater och kartläggning från arbetsköpare så känns det här långsamma, avskilda och lagom anonyma formatet faktiskt jämförelsevist fräscht.
Som Fredrik sa, samhället skulle egentligen bli mer som internet, så tänkte man, men det blev tvärtom.
Då jag känner att jag blir dummare, drygare och deppigare av varje minut som läggs på Twitter och Facebook så ska detta dras ner till ett minimum framöver. Kanske börjar jag läsa böcker och skriva igen. Kanske blir det musik, kanske politik. Kanske något man kan kalla ett liv.
Matte J har bara skrivit kortfattade inlägg än så länge, men vem vet, kanske levererar han även längre bitar litteratur framöver. Men en blog är inte nån jävla kultursida, och det viktiga i det här fallet är inte meningarnas längd och mängden provocerande paragrafer, men smaken, och det räcker med att slänga getögat på en sån här lista för att förstå att det här med egen smak, det är en bristvara i dessa tider.