Ett tag sen jag senast fick gåshud av politisk svensk rap.
“som OCB i orten, alla har hans papper“
(via yacatchme)
“Åker genom stan / Själen mår bra / Det känns som om jag tagit MDMA“
Slirig vuxen-rap med elegans.
Helt slick video, och t.o.m. svenne-rnb-hooken läggs tillbakalutad som en tandläkarstol.
Glöm inte min intervju med SödraSidan från i somras, och denna en av tidernas mest klassiska svenska rap-videos.
Så här får de nya grejerna från C.U.P. gärna låta.
Över samma sampling som 2pac. Salute.
OP är kanske inte kungen av svensk rap eller ens kronprinsen – men han är esset i rockärmen.
Enkel och briljant video detta. Lyssna även på när Verkligheten i P3 följer honom runt på stället där han kommer ifrån.
Går att streama här. Smuts 4 är nog Östblockarns bästa hittills.
Ganska oväntat så känner jag låtarna med Onda mest. Även Måste äta är ett socialrealistiskt mästerverk, medan Ris känner igen ris möjligen hade låtit bättre utan Mächy.
Men jag klagar inte. Man vänjer sig.
Hasan nämner Sebbes utveckling som rappare: “det tröga simplistiska snubblandet över ord från 08-09 är bortblåst, och nu är Sebbe en skildrare av misär och motivator som kan mäta sig med Jeezy i tydlighet och eftertryck”.
Jag känner tvärtom. Redan 2006 lade han snyggare multisyllables, och när Kinesens texter nu handlar mer om bostadspolitik än bling så känns det som om Sebbe snubblar över sociologitermerna, och jag sätter folkhemsnostalgin i halsen.
Tiderna som möjliggjorde Palmes politik är långt borta, och den här gruppen har börjat upprepa ämnen och låtupplägg. Som om man arbetar efter en formula, och vill hamra in sitt budskap genom en minsta möjliga nämnare.
Som rap-entusiast tycker man det var bättre förr, när man förklarade att “Kartellen… krossar era fattiga egon / vi skojar inte, det är Malexander i stereon“, och att de körde “för grabbarna på kåken som knallar i tofflor / och grabbarna där hemma som slaggar i soffor“.
Det gör de nu också, men impulsen att spela den här låten igen och igen finns inte. Men jag vill se videon en gång till.
Nästan fem år gammal låt, men My Life-beatet kan omöjligen bli uttjatat.
Snubben med refrängen och första versen imponerar: det kompletta paketet med röst, rytm, råhet och rader – även om han låter exakt som Stor.