Jan 132013
 

> Solomon Childs – Aggressor

Var tvungen att ladda upp då den saknas på tuben, så visa tacksamhet.

Har redan skrivit om Solomon Childs här, men den här låten ger mig så kraftiga Black Rob-vibbar. Och det är tyvärr sällsynt, speciellt i detta millenium. Stilen är han-biter-av-dig-halspulsådern-när-som-helst.

Solomon+Childs+sc2

Dec 312012
 

Om en New York-rappare struttar runt i bandana så vet man att det är allvar. Och Killarmy har alltid varit väldigt allvarliga rappare, med Killa Sin som den tekniskt sett mest framstående.

Nu har han precis släppts ut ur kåken, och här är det gasen i botten över samma beat som Tony Yayo och Lil B rappade över förra året.

Från soundtracket till RZA:s nya film. Lyssna även på när den mannen besökte The Combat Jack Show – det är en av de bästa intervjuer undertecknad har hört i sitt sketna liv.

Dec 312012
 

Based on a best selling novel
With blood on the bottom of the Grey Goose bottle
You muthafuckas is finished
(…)
This year I’m dancin’ with the devil
Rebel without a cause
Something authentic, enemy of the state
Who said the rich couldn’t relate?
(…)
Alone, like the last Arab with AK’s in the palace in Baghdad
Talkin’ is for lovers, I want powers beyond powers

Klassisk hardbody-rap från Staten Island över en traditionell soul-sampling. Solomon Childs hade samma sorts enorma självförtroende, stålhårda swagger och förmåga att sätta ihop ord på de mest oväntade sätt som Ghostface och Cappadonna gjorde sig kända för, men på skiva lät han fakiskt bättre ensam än på låtar tillsammans med de andra i Theodore Unit.

Efter att Wu-Tang – och New York i allmänhet – tappade energi och fokus i slutet av 90-talet så var det svårt för alla klanens allierade att bryta sig in i gamet.

Det betyder inte att de saknade talang, eller bra låtar för den delen.

2004 års 718 från Theodore Unit (där vi hittar Mama Can You Hear Me) kan nog sägas vara det sista livstecknet för den här sortens rap, du vet, genomgående fräscha New York-beats som hyfsat okända rappare slaktade. Sen kom soloskivan från Ghostface där Missy Elliot gästade.

Det var sista spiken i den kistan. Ridå för riktig jävla rap från det ruttna äpplet.

Solomon Childs har kämpat vidare sedan dess, med något halvdussin hembrända skivor som få har brytt sig om. Vissa grejer låter bra dock, som den här med Killarmy, eller den här över ett klassiskt RZA-beat. Han gästade även på en riktigt bra låtWu-Tang Meets The Indie Culture. När han levererar, då är det inget annat än klassisk, granithård, kompromisslös New York-musik.

Aug 092012
 

The collabos between established Wu-Tang artists on The Swarm were incredible, like Raekwon together with Masta Killah, Inspectah Deck and Street Life, RZA together with Killarmy and Method Man, and Hell Razah with Shyheim (all produced by RZA).

But the lesser known acts were shining, too.

Wu-Syndicate’s contribution did not win you over with esoteric sword swinging, but straight, emotional honesty.

Ruthless Bastards over the version of Ghost Deini that didn’t make it onto Supreme Clientele.

Aug 082012
 

I love the fact that Raekwon and CNN have collaborated quite a few times during the last years, even if the resulting songs have been so-so.

This one, though, that I missed last year, is that shit; grimy, project hallway, back-and-forth rhyming, dope game folklore that we’ve learned to love and expect from these artists.

a legend never seen like a Chupacabra

Jul 272012
 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag pumpade Wu-Tang varje vecka 2012. Finns så mycket annan rap, ny och gammal. Och Wu är vintermusik, hursomhelst.

Men chansen finns att det kommer en Sunz Of Man-relaterad post snart. Och ganska nyss kunde du höra Fejs erfarenhetsrappa över gruppens klassiska sommarinstrumental här (Decks vers där kan för övrigt vara den bästa av sitt slag – “working hard may help you maintain, to learn to overcame the heartaches and pain“).

Upptäckte att även två ASAP-allierade dudes har gjort sin grej på samma beat. Man blir glad för mindre.

Jan 212012
 

http://www.youtube.com/watch?v=TZW_hlPxsrA

Första fuego-låten sedan Prodigy lämnade fängelset!

The Chef är sällan blyg på mikrofonen, och det återstod väl för honom att vrida upp värmen i studion tills den klassiska kemin mellan Havoc och Prodigy åter nådde kokningspunkten.

FLER LÅTAR FRÅN SAMMA KLASSISKA LINE-UP:

http://www.youtube.com/watch?v=_XzGCUXm7p0

http://www.youtube.com/watch?v=MBubPQGgvy0

http://www.youtube.com/watch?v=gH2klI4JsH8

Road To Riches hade jag inte hört förut, men den står sig faktiskt bra i detta sällskap. Fuxxar även med denna blend nedan:

Dec 162011
 

När jag var sjuk förra gången låg jag och plöjde Narduwars intervjuer med de artister som faller mig i smaken, och tänkte… “Ghostface Killah! Vid Allah! Han måste göra en intervju med Tony Starks AKA The Wallabee Champ AKA Ironman AKA Pretty Toney!

Ännu en gång infriar internätet alla mina önskedrömmar.

Har inte sett den här ännu, men vet redan att det är bra shit… och är mycket spänd på hur Staten Islands mest pålitliga kommer avsluta Narduwars avslutningsgimmick… “doot doola doot do”… “what u think i swing both ways or something? u better wipe that smirk off ur face… ima give u a few seconds!

Switch to our mobile site