Oct 062015
 

Kallar man sig Pesci och är med i Duct Tape Entertainment lägger man gissningsvis noll fingrar emellan.

Därför är de bästa politiska låtarna alltid gangsta rap. Den genren handlar till hundra procent om yttrandefrihet och viljan till makt över sitt eget liv, så förr eller senare i karriären kommer de uttalat politiska låtarna. Då blir det rått. Det blir erfarenhet och sanning. Det blir hjärta, militans, äkta tankar. Det blir eld och svavel.

Älskar DTE. Jag uppskattar den icke-pacifistiska andan här, men önskar även att behovet av att utbilda, organisera och bygga upp relationer i ens område kom i fokus istället för de militanta poserna. För det är vad som behövs.

Att försvara sig och sina är grundläggande, men en väpnad attack mot polismakten leder med säkerhet enbart till att du själv blir duktigt knullad. Ett gäng kan göra underverk för att förändra förutsättningarna och den politiska kulturen i sina kvarter, men står chanslös mot världens tyngst beväpnade statsmakt. Tankarna går till en text skriven häromdagen i samband med att Revolutionära Fronten lade ner sin verksamhet.

“Det behövs förmodligen inte överdriven och offensiv militans av RF:s sort för att drabbas av repression, men väljer man det är det oundvikligt. Hur repressionen bäst hanteras är jag inte rätt person att svara på, men jag skulle gissa att sådan militans skulle kräva en mycket stark organisation med lika starka band till civilsamhället. Det tror jag varken RF eller något annat gäng har idag.”

Vad är då att vara radikal och vad är militans? Vad är vår historia? Vilka är vänner och vilka är fienden? Och vad bör göras?

Många frågor men ett är klart: Pesh Mayweather gör exceptionell gangsta rap. Visste inte att han hade en del material ute. Visste inte att han gjort en modern klassiker med Waka Flocka. Visste bara att han var Alley Boys polare som spottade hot fire för Forbez DVD. Visste inte heller att han har arbetat med Organized Noize. Men det är fantastiskt.

Oct 112013
 

Hasan nämner Sebbes utveckling som rappare: “det tröga simplistiska snubblandet över ord från 08-09 är bortblåst, och nu är Sebbe en skildrare av misär och motivator som kan mäta sig med Jeezy i tydlighet och eftertryck”.

Jag känner tvärtom. Redan 2006 lade han snyggare multisyllables, och när Kinesens texter nu handlar mer om bostadspolitik än bling så känns det som om Sebbe snubblar över sociologitermerna, och jag sätter folkhemsnostalgin i halsen.

Tiderna som möjliggjorde Palmes politik är långt borta, och den här gruppen har börjat upprepa ämnen och låtupplägg. Som om man arbetar efter en formula, och vill hamra in sitt budskap genom en minsta möjliga nämnare.

Som rap-entusiast tycker man det var bättre förr, när man förklarade att “Kartellen… krossar era fattiga egon / vi skojar inte, det är Malexander i stereon“, och att de körde “för grabbarna på kåken som knallar i tofflor / och grabbarna där hemma som slaggar i soffor“.

Det gör de nu också, men impulsen att spela den här låten igen och igen finns inte. Men jag vill se videon en gång till.

Switch to our mobile site