Skickar en historielektion till er därute som väntar på att slå nazister på käften, och med den en förhoppning om att man så mycket som det är möjligt undviker att leka gäng – och den bedrövliga sektmentalitet som följer med det.
Våldsverkare skall inte skiljas från oss övriga. De får aldrig vara specialister eller någon slags förtrupp. Det är allas vårt ansvar att med våra egna kroppar stoppa fascisternas framfart.
Antifascistiskt våld har en lång och rik tradition, vilket den välgjorda franska dokumentären ovan visar med all önskvärd tydlighet. Spontant säger jag att dessa skinnhuvejagare, trots en högre benägenhet till verkligt våldsamt våld, framstår som långt mer kultiverade än exempelvis de halvlökiga hardcore-huliganerna i FSU (som Gangland (!) har avhandlat sensationellt-hysteriskt).
Nu vill jag se en svensk genomgång av motsvarande miljöer - från ungsyndikalister som saboterar nazistmöten “genom att blåsa nyspulver över publiken“, till de som gav sina liv i spanska inbördeskriget, till den folkliga mobilisering som jagade bort SD från Växjö under 1994 års valturné, till AFA och RF och fram till Ortens soldater.
Men vem är rätt person för att skriva den historien?
Och till de som tycker att det enbart är polisens uppgift att stoppa “medborgargarden” och annat fascistvåld tillägnar jag följande citat:
Charlie Christensen fortsatte att göra bra serier även efter Arne Anka. Först tänker man kanske på hans Röde Orm, men även de senare humorgrejerna håller hög kvalitet. Jag kan inte minnas om det var i Filter, Offside eller någon annan tidning som jag läste den, men en av dessa senare strippar har satt outplånliga spår i mitt mentala SD-kort.
Stockholm. Söder antagligen. Någon slags pub. Två svenskar sitter i baren och gör sig lustiga över Brolins senaste fyllerihistorier i svensk press. Tjock är han också. Har hört att hans affärsidéer inte går så bra. Hans bar förlorade serveringstillståndet. Sa jag att han gillar att dricka? Och visst har han lagt på sig på senaste? Plufsig han har blivit. Och lat. Super gör han också. Och så vidare.
Mitt i strippen ställer sig en invandrare upp och tilltalar dem. Vet ni att Brolin är den enda svensken som är med på Maradonas lista över världens hundra bästa spelare någonsin? Han är en spelare med gudomlig känsla. Detta avgör saken. Vid profeten, jag ska flytta tillbaks till Marocko. Ett land som inte kan uppskatta sina egna hjältar är ett dåligt land.
Det är helt logiskt att Zlatan har flyttat till Frankrike.
Det landet har en tradition av att hylla sådant som inte uppskattas i sitt hemland. Se på författare som Henry Miller, William S. Burroughs och Philip K. Dick som vann erkännande i landet efter att först ha svultit, hånats och åtalats i USA. Se på alla jazz-musiker som flyttade till Frankrike för att spela då amerikanska klubbägare såg dem som smutsiga knarkare.
Det värsta är att svensk rap, det som borde vara en kraft mot all svensk jantelag, försiktighet och missunsamhet, inte har gjort ett skit för Zlatan. Inte en hyllningslåt, inte en enda fattig punchline har tillägnats mästaren.
Svenskar är inte stolta, och kan därför inte heller vara stolta över Zlatan (som vanligt sätter vi vårt hopp till kidsen, de är framtiden). Jag avskyr nationsgränser, regeringen, statens institutioner, kungahuset, politiker, och all falsk lojalitet och lydnad som kommer från det, hela den sjuka hjärntvätten… men ändå sedan andra världskrigets slut har amerikansk kultur ätit upp vårt inre, samtidigt som klasskampen steg för steg ersatts av en PK-mentalitet som säger att jag ska skämmas över surströmming, sill, midsommar, Eddie, Kikki, bonnalandet, pilsnerfilm, allt som är “svenskt”.
Att arbeta och gå runt i de här stadskvarteren och aldrig ha några pengar ger mig nog med självhat och uselt självförtroende. Att jag även ska gå runt och hata på min egen kuk, min egen hudfärg och min egen kultur känns inte aktuellt längre.
Hur ska invandrare kunna integreras i ett folk utan ritualer, gemenskap och stolthet? Varför skulle någon vilja ta till sig en mentalitet som handlar om skam, självhat och allmän stelhet och tillrättalagdhet?
Om vi inte får några svenska Zlatan-låtar efter igår så lovar jag att flytta söderut.
Förresten, enormt märkligt att det har uppstått ett missnöjesparti här i landet med fokus på multikultur och antirasism istället för nedskärningar och klasskrig… när klassklyftorna har ökat kraftigt samtidigt som all politik, från KD till V, har handlat om multikultur och antirasism… och att man kan se exakt samma utveckling i andra europeiska länder.
Frågan är inte varför SD är landets tredje eller fjärde största parti, snarare varför de inte är dubbelt så stora – för att de är sådana jävla amatörer eller för att arbetarklassen alltid har en slags naturlig motvilja mot allt som heter rasism och främlingsfientlighet? Tyckare som tycks tro att SD:s framgångar har att göra med elakhet eller brist på intelligens – läs på en smula, tänk efter en gång till, och snälla – håll käften under tiden.
Och till alla journalister och vanliga medborgare som genom åren sagt att Zlatan är överskattad eller att landslaget klarar sig bättre utan honom: sug kuk. Nej förresten, låt mig precisera: sug min kuk. Ät skit och dö era jävla hatare. Fuck era fattiga liv och allt ni står för.
