Pallra er dit, ungdomar – några av Sveriges största talanger på samma scen.
En annan sida av Sverige i huset…
Vilka då? Kolla in våra intervjuer med Jocke och Aje och lär dig, tok.
Pallra er dit, ungdomar – några av Sveriges största talanger på samma scen.
En annan sida av Sverige i huset…
Vilka då? Kolla in våra intervjuer med Jocke och Aje och lär dig, tok.
Vi gillar att nämna Fille som en av Sveriges bästa rappare. Han har skinit hårt de senaste åren, avlivat varje beat han andats på – kanske speciellt verserna på Barnsoldater och Södra sidan-remixen.
Men glöm inte Ison. Lyssna på hans sommarprat, och läs Tobias Lindquists två år gamla text där han ganska exakt sätter fingret på varför vi älskar den här söderortsduon.
http://www.youtube.com/watch?v=wC_ax8drlgI
Apropå Highwon: såg precis Aleks live. Självfallet riktigt bra. Självfallet inte lika bra som på skiva, då han inte körde sina två bästa låtar. Men vill man ens höra Angela och Fruängen live? Vill man verkligen stå där utanför Centralen i sommarhettan och gråta?
Hoosam gästade med en vers över Andra porten och meddelade att han har ett tape på gång. Goda tider för svenska rap-lovers alltså. Både Göteborg och Stockholm kommer döda hösten. Och Skåne? Jaqe har visserligen något slags tape på gång, och förutom det, jag vet inte.
Men så länge random dudes kan hoppa upp på scen och skina när större artister gästar staden så finns det hopp. Se videon nedan:
Hade burken haft bättre budget så vet du att vi hade varit där. Obligatorisk närvaro för 08:or. Fotograferingstvång!
Yelawolf är inblandad i några av de bästa låtarna från förra året, en av de få nu verksamma rapparna som knäcker extra som magiker… för hur förklarar man annars att han gör om sletna Pink Floyd- och Sheryl Crow(!)-dängor… till klassik rap (likt även Z-Ro och Cormega gjort, med annat oväntat mittfåresmör – och Squadda B har gjort sina egna versioner)!?
Men som The Martoralist redan påpekat – det borde inte vara möjligt att en så lökig låt blir bra bara för att man strösslar på lite laidback Alabama-rap. Stockholm, ikväll får ni ta reda på hur han bär sig åt.
http://www.youtube.com/watch?v=zVSj7yKx7H8
Yelawolf – Beer Buzz
“I never put out a record or single or anything, and I’m on tour, holding my own!” Cormega pratar om sin första turné (Survival Of The Illest, 1998) – och framförallt fenomenet DMX.
Nedan har du ett live-klipp, med Havoc på scen (bland andra!). Mega framför Dead Man Walking, sedan kommer Foxy Brown in för Affirmative Action och Slow Down, och publiken går helt bananas.
“I GET MORE ASS THAN A TOILET SEAT!”
“WORD ON THE STREET IS THAT A .44 CANT STOP MEGA!”
Nöjd efter att ha bränt pengar jag egentligen inte har på att se en av världens bästa rappare live. Ja.
Babels affärsidé att deleta luftkonditionering och på så sätt få sina brats, hipsters och förvirrade plastgangsters att hinka mer öl är upplagt för sedvanligt svenskt fyllekaos – och helt olidligt på en techno-kväll – men för Raekwon känns det svettdrypande rätt.
Nån kortväxt rappare med medelmåttig mikrofonkontroll i svart fitted och grönrutig hipsterskjorta öppnar, men den andra snubben (Nomad?) kör en fyndig kollektivtrafikshyllning över det överköttiga beatet från den där Lloyd Banks-låten om bilar som börjar på B.
Ready To Die och Illmatic kan möjligen mäta sig med OB4CL som den främsta representationen av tekniskt tight New York-rap, men är inte lika högstående beatmässigt. Utan introt och Shark Niggaz (vilka man ogärna skippar; som vi alla vet något extremt sällsynt när det gäller skits) så har OB4CL hela sexton låtar, som alla självklart inte är lika bra, men lagda i perfekt ordning. Sättet som skivan böljar och flyter fram på är oefterlikneligt, tidlöst. I den här XXL-artikeln berättas det att man tänkte sig att den skulle rulla som en film; U-God spelar en rånare som blir skjuten i första låten, och dyker alltså inte upp igen. Flera låtar liknar embryon till obskyra gangsterfilmmanus. Black Scorcese Black Coppoloa Black Sergio Leone.
“Mafia flicks, tyin up tricks was his main hobby
Teachin his seed Wu-Tang karate
Mixin drinks in clubs, hairy chest with many minks
Night time rollin with spics
Extra live, he claimed he couldn’t die, top rank
Took sixteen shots in his fist to bank
And his pet piranha, he named him marijuana
Smokin ganja, callin his weed paisandra
Claimin New York was ancient Babylon
Where the sky stayed the color of grey, like her-oin
I can’t front though, truck loads of endo
Soon to blow slow, his ass is out now, tally-hoe“
En skogstät ljudbild med oändliga skrymslen att snöa in i; sättet som RZA sätter samman små glanslösa ljudsnuttar till storslaget skimrande men genomsmutsiga kompositioner är hjärnskrynklande. (Du får vara uppmärksam för att känna igen orginalet för exv Ice Cream, andra samplingar är mer uppenbara.)
Raekwons andra skivor är avundsjuka för live märker man vad folk föredrar. Hans senaste, Shaolin Vs. Wu-Tang, är förvånansvärt bra, men fungerar inte lika bra live. Likt alla grupper som skapar ett eget universum genom sin musik uppmuntrar Wu-Tang till sektbeteende, och när Raekwon kör anthems från sin egen eller gruppens debutskiva blir det som ett väckelsemöte. Raekwon behöver inte göra mycket för att få igång publiken, men gör det bra.
Han, eller några av hans otaliga gräshållare/drinkmixare, har heller inget emot att köra andras verser på Wu-låtar, och här splittras konserten en smula. 36 Chambers-klassikerna borde vara nästan omöjliga att hålla sig borta från på scen, men att nöja sig med Raekwons vers på Protect Ya Neck då det finns plats för åtta rappare till på den låten är svårt, oavsett hur enorm den låter live. Ghostface skulle ha varit med. Det hade varit historiens kraftigaste show, speciellt om de rappade femtio procent över breaks och soulklassiker (jag fick nästan en swaginfarkt när DJ Symphony slängde på Curtis Mayfield i en välbehövlig fruktpaus).
Om jag hade bättre med pengar hade jag definitivt sett det här.
(Tidigare: Slingshot HipHop)
Medan DARG Team var i Danmark för att spela in och uppträda på en festival ändrade Egypten sina visumregler. Plötsligt vägrades den palestinska rap-gruppen återinträde i Gaza, och förlorade sina flygbiljetter. För att dra in pengar till nya biljetter gjorde de en rad shower runt om i södra Sverige och Danmark – spelningen på Altcom-festen på Kontrapunkt den 12/11 var en av dom.
Efter en riktigt tajt och energisk show tar AD:n och managern Fadi M. Bakheet (som lyckligtvis talar engelska) sig tid att svara på några frågor innan gruppen försvinner ut i den skånska natten.
Hur länge har DARG Team hållit på?
Sen slutet av 2006. Hiphop är den vanligaste kulturen i världen nu som representerar det ohörda folkets röst. Vi kände att den här kulturen inspirerade oss, den talade till oss och vad vi går igenom som palestinier.
Har ni arbetat med rappare från andra länder?
Vi har samarbetat med artister runt omkring, från Frankrike, Schweiz, Norge, Danmark, Egypten, Algeriet. Vårt senaste mixtape – Darg Team Mixtape – spelade vi in i Schweiz och det släpps i slutet av året. Femton låtar, bara samarbeten med rappare från runt om i världen.
Arbetar ni på några andra projekt?
Vi har tre mixtapes på gång totalt; DARG Team Mixtape, ett som vi spelade in i Danmark, och ett som vi spelade in i Genève – Gaza Meets Geneva – ett samarbete med rappare från Schweiz.
Hur tror du den paletinska rap-scenen ser ut om fem, tio år?
Det kommer vara den bästa hiphopen i hela världen. För den har en mening, hiphop i Palestina nu är som hiphop var när det startade.