När jag flyttade till Malmö så råkade jag se en dokumentär om en ung, lokal talang och hans kamp med musiken, och med livet.
Idag glädjs jag åt att Leslie ser ut att ha klarat sig förbi de uppväxtens fällor som filmen målade upp, men även att han undvikit fällorna i den svenska rap-scenen. Undvikit trötta boombap-produktioner, bitter nostalgi, sunkiga battles, hipster-rap, lessna radioljud, och tagit den långa vägen och stannat i studion, fortsatt skriva låtar, proddat åt andra, knytit kontakter, utvecklat sitt sound, finslipat sin stil, och väntat på rätt tillfälle.
Det tillfället är nu.
Malmö. Området. Ställ er upp. Vi har fått en egen Tim Vocals.