Jan 162014
 

En biologilärare i realskolan skänkte mig en gång en svindlande tanke som under hela mitt fortsatta liv i sin tur skänkt mig både sjungande styrka och rätt mycket trassel. Han sa:
- Det här med att arbeta en stor del av dagen, och göra det på i förväg bestämda tider, är ett påfund av vår mycket speciella kultur, och egentligen något djupt onaturligt.
” (s. 14)

Janne Bergquists Mitt mål: Ett onyanserat angrepp på fångenskapen är en märklig bok; repetitiv och splittrad, näringsgivande och välgörande att läsa, aldrig mästrande men starkt moralisk. Inga akrobatkonster, bara en djup kärlek till formuleringskonsten och hur vasst den kan slipas, likt ett imaginärt tandborstsskaft mot cellgolvet.

Alla tankar är inte strikt orginella, men ges en speciell skönhet och smittsamhet när författaren hållit fast vid några insikter och instinkter från tidigt, likt en varg som krampaktigt biter kvar i bytet som om just detta kommer bära den genom vintern.

Från dessa grundläggande erfarenheter gasade Bergquist på i “flera hundra knutar” genom skitlandet Sverige – en tok i folkhemmet – och ut i Europa och till “helgonens klyfta” på Teneriffa där han levde sina sista dagar.

Uppfattar man en sådan upplevelse som jag gjorde, säger man som jag sagt sedan dess: En gång tjyv, alltid tjyv. Och man säger det med stolthet och sammanbitet allvar. Sedan man sett hur det sociologiska fenomenet ‘tjyven’ uppstår, förlorar man fullständigt respekten för överhetens magistrala sorterings- och placeringsövningar på detta område. Nämnders och domstolars valhänthet och exempellösa oförskämdhet i sin maktutövning blir ens motståndare för livet.” (s. 21)

Vem är min trognaste tröst i prövning och strid? Spinoza med sitt grandiosa perspektiv sub speciae aeternitatis.” (s. 117)

Om fängelsesystemet varit ett vetenskapligt experiment med råttor, skulle det för länge sedan varit avslutat och avhandlingen skriven: råttornas natur är sådan, att de inte reagerar som vi befallt dem.” (s. 118)

Feb 152012
 

De som har gallrat fram svensk efterkrigstidskanon har gjort ett skitjobb. Varför har litteraturkritiker och liknande inte nämnt att Janne Bergquist är jävligt based?

Stanna där bland dammiga mellanskiktspoeter och nobelpristagare. Ni är vampyrer, zombies, tjänstvilliga varulvar. Vi är undervattensmonster som letar efter land.

Janne Bergquists idéprosa påminner om Stewart Homes idéprosa. En avsaknad av avsikt, men drivet av en inre, allt-inneslutande angelägenhet; i suverän betydelse levd litteratur, livet och tänkandet tätt sammanflätade, trängandes in i varandra, för att ändra om och för att föra vidare, framåt. Det är hungern.

Jämte rafflande prosaverk som Esko och Flera hundra knutar är Autonomisk Manual Bergquists huvudverk. Skriven på kåken är det en bok tillägnad aforismen, självrannsakandet och självständighetens genre framför andra. Genom hela texten löper en refraktär tråd som manar till oberoende och värdighet.

Allt han säger ligger nära till hands och är handfast, men samtidigt helt radikalt. Vad som på ytan läses som en nyliberal kritik mot socialdemokratin kan lika väl bli en kommunistisk kritik av kaptialismens specialisering och splittring.

Så fort jag köper en scanner så läser jag in hela boken.

“60. Människan har förmågan att under gynnsamma betingelser bli klokare med åren. En polis som blivit klokare än en polis kan vara, slutar att vara polis. Det finns nämligen en gräns för hur klok en polis kan vara.

112. Offentlig socialvård är inte uttryck för människornas önskan att bära sitt medansvar utan för deras önskan att befria sig från det.

113. All kunskap finns skolan förutan. Skolan är nödvändig endast för att sortera och distribuera kunskaperna enligt makthavarnas behov.

114. Vidskepelse kallas sådana vanföreställningar som de styrande inte längre behöver för att hålla de styrda under kontroll.

119. Brottsligheten utgör ingen fara för samhället. Den utgör en del av dess näringsliv, särskilt för dem som säger sig bekämpa den. Vidare tjänar den som objekt för en massa kvalificerad uppmärksamhet som vore värd att inriktas på mer betydande förhållanden.

120. Rättvisa är ett skört begrepp som inte tål domstolsförhandlingar.

125. Om ditt val är i enlighet med lagen beror detta inte på någon naturlig harmoni mellan lagen och ditt innersta. Det rör sig om en tillfällighet. I morgon kan lagen vara omskriven.

136. En italienare som hette Malacoli grunnade mycket över brevduvornas jämmerliga driftsekonomi. De flög bara hem till bruden och krubbet. Sen måste man ta tåget genom fiendens linjer med det eländiga fjäderkräket. Han fann lösningen: krubbet serverades på ena sidan, duvbrudarna på den andra. Lindrigt schizofren flaxade nu brevduvan hungrig i ena riktningen och kåt i den andra. Lika listigt normaliserar rättsväsendet tjyvens kluvna liv.

141. Domstolarna tillkom för undvikande av våld. Där skulle visheten och eftertanken ersätta vreden och hämndlystnaden. Domstolarna var från början förlikningsdomstolar. Lägg märke till att modernt rättväsen fixerar konflikter i stället för att lösa dem.

143. Rune Johansson har sagt: jag skulle tro att det är mycket som klarnar när handbojorna kommer på.

144. Den häftigt frätande ångest som följer omedelbart på varje frihetsberövande är att betrakta som ett akut psykiskt sjukdomstillstånd. Samtidigt är den en frisk reaktion och snarare något att notera med tillfredsställelse än att förstärka genom ytterligare oro.

157. Domstolen frågar inte efter vem du är. Det spelar ingen roll vad för skit man häller i våffeljärnet – mönstret blir detsamma när man klämmer åt.

187. Undvik inte berömda författare. Det faktum att de blivit kallade stora betyder inte att de är dåliga eller ens tråkiga. Tvärtom har vår kultur utvecklat en imponerande förmåga att geniförklara genierna och därefter ge fan i vad dessa genier har sagt. Jesus är ett bra exempel. Om han anat vad han ställde till med skulle han aldrig ha skaffat sig dom där tolv torpederna.

191. När du lämnar fängelset är du sjuk. Var mycket försiktig!”

Switch to our mobile site