Två jävligt gedigna Brooklyn-veteraner över ett perfekt Brooklyn-beat. Vila i frid, Sean P.
Sep 062015
Aug 092015
En veteran som släppte så mycket bra grejer när resten av NY släppte skräp. Så mycket respekt. Så mycket historia.
Feb 192015
Ka håller det så New York att vi hamnar på Mars. Det här är stenhårt och enda sortens ruttna äpple jag kan fuxxa med för tillfället.
Nov 042014
Kan vara det bästa jag hört från honom.
Mar 232014
I Streets of New York möter vi orginaltokar från Lo-Lifes och andra gatugäng från 80-talet. Thirstin Howl III berättar att hans morsa var gängmedlem hon också (en av hans skivor pryds som bekant av hennes mugshot).
Och Sean Price var alltså ledare för en Decepticons-grupp. Även fall biten där detta berättas faktiskt samplats på låten Gang Leader så är det inget som Brownsville-rapparen nämner annorstädes, vilket säger mycket om mänsklig psykologi. Rick Ross har självklart aldrig sålt ett gram, medan de som verkligen vart där ute gärna pratar om annat.
Nov 022013
Geniet Lil Fame, live från Brownsville. Från DJ J-Ronins Freestyle Files vol. 2.
M.O.P. för alltid. Tills jag ligger kall under jorden. Så känner jag. Deras kompromisslöshet, höga kvalitetskrav och musikaliska egenart lade grunden för en av New Yorks mest imponerande kataloger.
Som låter ovanligt fräsch när den spelas idag. Omaskerad stolthet och ofiltrerad aggression av deras slag never gets old. Ja, så länge världen ser ut som den gör kommer det finnas gott om anledningar till att pumpa deras musik.
Och det här är bättre än de flesta andra rappares DVD:er.
(via Unkut)
Oct 052013
Kanske är detta det enda sant värdiga som en New York-rappare kan släppa lös inför stadens nuvarande regim av själlöst södernimiterande.
Roc Marciano skriver utifrån samma position, men är mer Iceberg Slim jämte Kas uppdaterade, nedtonade Gil Scott-Heron. Så traditionellt och sårigt tillbakablickande att den mest futuristiska frågan följer – är det här ens rap längre?
Nov 092012
> Young Hope & Agallah – Fear The Lord
“I’m like Malcolm X mixed with Meyer Lansky
We wet the whole city up, fam, like Sandy”
Mer förfinad, apokalyptisk aggro-rap från Agallah, en av de få ur sin generation som fortfarande gör det bra, och med stolthet.
Älskar att han skiter i och bara kör på, oberörd huruvida skiten säljer eller följer trender (älskar också att hans twitter har 33 följare, trasiga länkar, och att låten ovan inte går att bädda in här pga “set to private” – starkt PR-arbete, tok!) – en New York-representation i skarp kontrast mot French Joe eller Fat Montana, som numera svårligen kan särskiljas från sina Atlanta-kollegor.
Spana även in det sätt varmed The Martorialist smyckat sin femstjärniga blogspot med utsökta Don Bishop-juveler under åren… eller gå direkt till katalogens allra starkast skinande ädelsten.
Och här är den riktiga länken till tapet!
Sep 172012
Har resten av plattan denna vibe… så kan jag inte klaga.
30 oktober! Det andra påkostade skivomslaget från en ny skiva med en granithård New York-legend (och klicka här om du inte är nöjd förrän du även sett denna andra veteran utdela verbala käftsmällar i pittoreska italienska miljöer) som jag har sett idag. Måste säga att det är lite klinare…
… än det som läckte i juni:
Sep 042012
Thirstin is not one of my favorite rappers, but definitely one of my favorite people in hiphop.
I have no idea what this is a trailer for (movie, music video, or something else?), but basically, everything the man does deserves more attention.