“They tried to throw me under the bus and ruin the kid
but I came back with full fronts and exclusive kicks“
Första Ill Bill-versen på lääänge som jag rewindar.
Kan inte heller hata på att Cormega fortsätter lägga den där Malcolm X-skiten, hardbody.
“I’m every slave’s dream, I own my masters“.
> Young Hope & Agallah – Fear The Lord
“I’m like Malcolm X mixed with Meyer Lansky
We wet the whole city up, fam, like Sandy”
Mer förfinad, apokalyptisk aggro-rap från Agallah, en av de få ur sin generation som fortfarande gör det bra, och med stolthet.
Älskar att han skiter i och bara kör på, oberörd huruvida skiten säljer eller följer trender (älskar också att hans twitter har 33 följare, trasiga länkar, och att låten ovan inte går att bädda in här pga “set to private” – starkt PR-arbete, tok!) – en New York-representation i skarp kontrast mot French Joe eller Fat Montana, som numera svårligen kan särskiljas från sina Atlanta-kollegor.
Spana även in det sätt varmed The Martorialist smyckat sin femstjärniga blogspot med utsökta Don Bishop-juveler under åren… eller gå direkt till katalogens allra starkast skinande ädelsten.
Och här är den riktiga länken till tapet!
Har resten av plattan denna vibe… så kan jag inte klaga.
30 oktober! Det andra påkostade skivomslaget från en ny skiva med en granithård New York-legend (och klicka här om du inte är nöjd förrän du även sett denna andra veteran utdela verbala käftsmällar i pittoreska italienska miljöer) som jag har sett idag. Måste säga att det är lite klinare…
… än det som läckte i juni:
Någon på tuben säger: “R.I.P to Half A Mill. I became a fan instantly after hearing this song. I knew that he was Nas equal lyrically.”
Jag skriver under på de två första meningarna – men Nas är bättre rent tekniskt.
Däremot är Half A-Mill mer konsekvent och känslomässigt intensiv, och det väger minst lika tungt. Låten ovan bevisar även att han kunde välja beats, och något ännu viktigare: hur man rivstartar en låt. “I wake up in the morning eight o’ clock, cock my glock. / My block is filled with alcohol and drug abusers. / They’re losers. Little niggas are pushing Land Cruisers.”
Nu måste jag se filmen som spelades in om honom.
Another nice interview with the legend. The Cormega part starts about an hour in, giving us even more depth than what we brought you some months ago.
Thirstin is not one of my favorite rappers, but definitely one of my favorite people in hiphop.
I have no idea what this is a trailer for (movie, music video, or something else?), but basically, everything the man does deserves more attention.
M.O.P. bowling. My favorite part is when they’re talking about the birds, though; from On The Waterfront, to Mike Tyson, to Ghost Dog, to Mash Out Posse, keeping pigeons is a crucial part of New York (more precisely, Brooklyn?) culture.
RELATED: These dudes, somewhere in I don’t know where, taking shit to that next level, with the big truck with hella birds in it.
While all this is immensely fascinating, the hobby consisting of catching pigeons, keeping them in cages, and competing with them is not for me.
I suppose bird watching goes better with my Scandinavian temperament. One day I will start doing that shit hardbody, like so many others in my family have done before me.
Aldrig riktigt pumpat denna snubbe, men det här bara porlar fram som vattnet i en bäck. Video looks good, too.
Behövde det här för att återfå tron på dagens New York, efter att ha lyssnat igenom Lords Never Worry (de enda minnesvärda verserna på det tapet kommer från Detroit, Washington DC och Miami).
Hell Razah crying over an unorthodox 4th Disciple instrumental. This is the kind of modern New York blues that Nas always strives to but is never able to create.
Hell Razah got more classics, though:
Very strong and personal intro here…
Kickar den för kidsen i sin hemort.
Welcoming you to his hood, together with Shabazz The Disciple.
One of the only dope “bring back real hiphop”-songs ever.
Check out more of his material here.
“you wanna flip? go flip pancakes / I can’t take cats that front with fake handshakes”
This is vintage Necro material, released today.
Necro have kicked this same brutal style for almost twenty years now. Few can do that and still sound this fresh.